Random pics

Klicka på en bild!

Vårblommorna kräver ödmjukhet

Det börjar blomma vid husknutar och i söderlägen och visst lockar vårblommorna till ett och annat fotografi. Oftast blir bilderna ungefär så här:

Vill man ta bättre bilder än så måste man närma sig blommornas nivå. Det betyder att man får slänga sin vuxna värdighet över bord och lägga sig på mage eller i alla fall gå ner på knä. Det är klart man kan bli blöt och skitig, men gör det nåt?

Kanske går det att komma ännu längre ner och ännu närmare?

Det kan tänkas att du behöver skaffa någon extrautrustning för att kunna plåta vårblommorna riktigt bra, men jag har faktiskt lyckats ta riktigt hyggliga blombilder med min iPhone 3GS, som annars lämnar rätt mycket övrigt att önska som kamera. En del kameror och objektiv har särskilda makrolägen, ofta markerade med en blomma. Undersök hur nära du kan komma med dina grejor.

Själv använder jag ett närbildsobjektiv, så kallat makroobjektiv, från sjuttitalet någon gång. Objektivet saknar autofokus, men det är inget som jag har upplevt som problemetiskt. Jag gillar också att höljena på de gamla gluggarna gjordes i rejäl metall. I dag är det lite för mycket plast och det känns leksak lång väg.

Andra tillbehör för att komma nära är en försättslinser, bälg och mellanringar. Mellanringar använde jag flitigt tidigt sjuttiotal och det funkade rätt okej vad jag kan minnas. Lite pyssligare var det kanske att prova sig fram till hur många ringar man behöver. Linser och bälg har jag ingen erfarenhet av.

Ut och kryp bland blommor och blader du också

Utlovad supervidvinkelbild

Jag lovade visa ett bättre exempel på hur man kan pussla ihop supervidvinkelbilder i Hugin. Här är i alla fall ett betydligt bättre exempel än det jag kunde visa förra helgen. En av delbilderna har jag redan visat.

Den bilden är tagen med ett tjugoåttamillimetersobjektiv. Motivet är Vickleby Kyrka, på Öland.

Hyperfokalt bildtema

Jaha, då ska vi se vad hyperfokal fokusering kan ge för resultat i praktiken. Gemensamt för bilderna är att de är tagna med en manuell 28-millimetersglugg från sjuttiotalet. Bländare 22 och avståndsringen tejpad på 2m

Samtliga bilder, från Vickleby, Öland.

Delbild av ovanstående i skala 1:1. Vi kan nog konstatera att det knappast kan bli skarpare än så, för här är vi nere på pixlarnas storlek.

Det vi vinner med den här tekniken är alltså maximalt skärpedjup. Vi får inte heller någon fördröjning för fokuseringen utan kan exponera bilden omedelbart. Intressantast är kanske den här tekniken när man “skjuter från höften” trots allt.

Bakgrunden hittar du i dagens tidigare avsnitt

• Trixa med skärpedjupet…
• Trixa med skärpedjupet 2
• Trixa med skärpedjupet 3 (Det är inget bortom bergen)
• Trixa med skärpedjupet 4

Trixa med skärpedjupet 4

Nu börjar vi närma oss examen i dagens skärpedjupsskola. Nu kommer knepet som gör att du kan få skärpa i nästan hela bilden, i alla fall om du bländar ner duktigt och har ett vidvinkelobjektiv på kameran. Knepet som du har stor nytta av för att ta imponerande landskapsbilder men som är nästan ännu bättre att ta till vid gatufoto, då du kanske vill kunna plåta lite diskret utan att föra kameran till ögat eller när det är snabba ryck och kamerans autofokus känns hämmande långsam.

Du ställer in kameran på manuell fokus. Bländar ner till f/22. Vrider in fokus på hyperfokalavståndet. Sen är det bara att plåta på.

- Ja, det var förstås nån hake, det verkade ju rätt enkelt, men nu kommer det där hypervadvadetdusa. Låter som en diagnos.

Med min tjugoåttamillimetersglugg beräknar jag hyperfokalavståndet till ungefär 2m vid f/22. Då får jag godtagbar skärpa från 0,9m till oändligheten.

Med samma glugg och f/11 får jag lägga fokuspunkten på 4m  och får en närgräns på knappt två meter.

Jag gör beräkningarna med iPhoneappen iDof calculator (gratis) där får man en massa decimaler på siffrorna, men det kan jag tycka är värdelöst vetande. Jag har inte måttband med mig när jag är ute och plåtar. I stället försöker jag hitta några ungefärliga riktvärden som jag kan komma ihåg.

Så långt teorin. Nu får jag gå ut och se vad verkligheten säger.

Trixa med skärpedjupet 3 (Det är inget bortom bergen)

(…)

”Det är något bortom bergen, bortom blommorna och sången,
det är något bakom stjärnor, bakom heta hjärtat mitt.
Hören — något går och viskar, går och lockar mig och beder:
Kom till oss, ty denna jorden den är icke riket ditt!

(…)

Det är något bortom bergen.. sjunger tiggarn från Luossa i Dan Anderssons dikt och riktigt riktigt bra bilder förmedlar någonting mer än bara den fyskiska verklighet de illustrerar.

Men att lägga skärpedjupet bortom bergen, bortom objektivets oändlighetsmärke är lite av slöseri. Bortom oändligheten finns inget objektivet kan göra någonting med.

I alla fall är det slöseri om man är ute efter största möjliga skärpedjup. Då vill du lägga den bortre gränsen för skärpedjupet precis vid oändligheten…

Fortsättning följer…

Trixa med skärpedjupet 2

Du kommer ihåg den här bilden…

Om du med samma hypotetiska objektiv och samma hypotetiska bländare vill ha skärpa på både blomman och modellen. Går det?

Jodå, det går att ordna, men då måste du sätta fokus någonstans mellan de två. Du fokuserar på en tredjedel av avståndet mellan dem. Vilket just i det här fallet blir knappt sju decimeter. Äldre gluggar, som du förmodligen kan komma över billigt på Blocket hade ofta en skärpedjupsskala som hjälpte till att räkna ut det här. Den dåliga nyheten är att den här skalan funkade bättre när man plåtade analogt, den är lite överoptimistisk när det gäller skärpedjupet på digitalkameror.

Det finns förstås formler, tabeller och till och med en iPhone-app för sånt här, men jag tror de flesta inte riktigt orkar. Däremot brukar systemkameror ha en knapp för att kolla skärpedjupet. När du trycker in knappen mörknar sökarbilden eftersom bländaren minskas till det värde du valt. När du väl vant ögat vid mörkret kan du se om bilden blir skarp nog. Du kan förstås också ta en provbild och förstora upp den ordentligt på displayen.

Fortsättning följer…

Trixa med skärpedjupet…

Det finns en del trick man kan göra med skärpedjupet förutom att göra det kortare eller längre. Jag återkommer alldeles strax om detta, men först ska vi kanske fastslå att själva skärpedjupet är ett lite luddigt begrepp. Objekt som är ur fokus ger alltid upphov till oskärpecirklar på filmen eller sensorn. Stora om objektet är långt från fokus och allt mindre närnare skärpeplanet. Skärpedjupet är det område där oskärpecirklarna är acceptabelt små.

Riktigt vad som är acceptabelt har jag inte fått något bra svar på, men man kan väl tänka sig att gå med på att de inte behöver vara mindre än en pixel på sensorn eller ett silverkorn på filmen.Vad som är acceptabelt kan alltså variera en del beroende på vad vi har för prylar, men kanske också hur bilderna ska användas. Du kan nog acceptera betydligt mer oskärpa på en pyttebild på webben än på en meterförstoring.

Medan du väntar på nästa del ska du kanske också titta på avståndsskalan på ditt objektiv och notera att det är långt mellan decimetrarna och att skalan sedan blir mer och mer kompakt ju längre avstånd man ställer in. Det här kommer vi att ha nytta av…

Vi kanske också ska påpeka att skärpedjup på utrikiska heter depht of field, DOF. Det underlättar att veta ibland.

Nio punkter för bättre bilder

Vi har pratat en massa om bländare, ISO, slutartider, brännvidder, stativ och annat jox. Det är mycket svårare att skriva om sånt som ger bättre bilder. Dessutom utmanar man på något sätt jantelagen. Jag hör er alla säga “Ska du säga som…” och sen peka på bilder där jag missat. Jag tror i själva verket sällan man kan ta hundra procent hänsyn till alla de här punkterna, i alla fall inte när det är snabba ryck som när man plåtar barn eller fåglar. Ofta kommer man långt med de tre första punkterna. Ja i själv verket faller i alla fall jag lätt för en medioker bild bara den har snyggt ljus.

Man behöver ingen värstingkamera för att tänka på de här punkterna. Funkar fint med mobilkamera, en enkel digital kompaktkamera eller den gamla “ångkameran” som du har i byrålådan eller fyndar på loppis.

Ljuset

Ibland är det värt att vänta in rätt ljus, att ställa klockan och ta vara på gryningsljuset till exempel.

Annars får man göra det bästa av det man har. Flytta till något ställe med halvskugga? Kanske inne vid ett fönster? Kanske improvisera en reflexskärm? Kanske använda blixt?

Leta efter platser och tidpunkter med bra ljus.

Avståndet

Oftast blir det bättre om du går närmare, kanske väljer ut en detalj? Men ibland behöver man ta några steg baklänges för att få en översiktsbild. Här får man dock se sig för, så  man inte trillar i sjön, kliver ut på trafikerade vägar och liknande — man ser en begränsad del av världen genom en kamerasökare.

Bakgrunden

Många bilder har förstörts av en rörig bakgrund eller av att en krukväxt eller flaggstång slagit rot i huvudet på modellen. Ibland hjälper det att lägga bakgrunden i oskärpa, men ofta måste man flytta på sig till ett bättre fotoställe.  Syns horisonten, se till att den är horisontell också eller vrid den ordentligt om du nu vill ha den sned. Oftast blir bilden tråkig om horisonten delar bilden i två lika delar.

Samtidigt kan jag ibland tycka att studiobilder med vit, grå eller svart bakgrund blir väl stela och anonyma. Leta efter lagom neutrala bakgrunder…

Fokus

Vad är det viktigaste i bilden? Lägg fokus på det närmaste ögat när du plåtar människor och djur. Passa dig för autofokusen som antagligen mäter mitt i bilden.

Förgrund

Ofta får en bild med djup om något syns i förgrunden. Kan du rama in motivet på något bra sätt?

Linjer

Kan du få linjerna att löpa fint genom bilden. Plåtar du en bil eller ett hus rakt från sidan blir ofta bilden tråkig. Försök ta bilden lite snett framifrån så du får en diagonal

Höjden

Kryp och klättra tills du hittar rätt vinkel. Ofta blir barn bäst om du står på knä och till blommor gäller ålning medelst hasning.

Färgskalan

Spar på färgerna. Du behöver inte ha alla färger i en och samma bild. Repetera gärna färgcirkeln och teorierna om vilka färger som går bäst ihop.

Valörer

Försök få med hela skalan från svartaste svart till vitaste vitt, men det ställer krav på ljuset.

Förenkling

Bilden blir ofta bättre om du tar bort något. Beskär hellre i kameran än i datorn.

Om du inte hinner planera dina bilder efter den här listan, kanske du i efterskott kan se hur väl du lyckades hantera de olika rubrikerna. Leta bilder på nätet och se hur bra andra gör det. Man lär sig mycket av att se på andras bilder. Först kan man ju stärka sitt självförtroende genom att titta på riktigt dåliga bilder sen kan man gå över på mästarnas bilder och fundera över hur de gjorde.

Ska hon bli grävmaskinist eller fotomodell?

Grattis till flickebarnet Victoria och Daniel! Det är ju alltid kul när det föds önskade och välskapta små bebisar. Vanligtvis vet man inte vad en bebis ska bli när hon blir stor. Hon kanske vill bli grävmaskinist, fotomodell, hjärnkirurg eller kock, Det är ju inte så att alla kan bli precis det de vill, men rätt stora valmöjligheter finns det trots allt för de flesta som växer upp. Små barn brukar fantisera om vad de ska bli när de blir stora. Själv skulle jag bli lokförare, pilot astronaut eller hemlig agent — nåväl, sen tog jag mitt förnuft tillfånga förstås. Viktoria och Daniels lilla bebis kommer inte att kunna drömma och fantisera; hon ska bli drottning antingen hon vill eller inte.

Det hela bygger på någon metafysisk fundering om “blodet”. Vissa anses ha någon form av medfödd och ärftlig förmåga att hålla tal och klippa blågula band. Nu kan man ju konstatera att Daniel, som inte är av kungligt “blod” klarar sånt utmärkt medan svärfars framträdanden brukar lämna en del övrigt att önska trots hans släktskapsband. I själva verket finns det säkert många utanför ätten Bernadotte som har den här förmågan.

Nu önskar jag den nyfödda största möjliga frihet i livet. Att hon ska få välja utbildning och yrke fritt.  Att hon får välja partner efter egen vilja — också om hon råkar bli lesbisk. Jag önskar att hon får välja om hon ska vara religiös eller inte och om hon blir det få välja vilken religion och vilket samfund hon känner sig hemma i. Jag önskar att hon får bosätta sig och arbeta i vilket land hon vill.

http://www.dn.se/kultur-noje/intresset-flyttas-fran-ifragasatt-kung-till-victoria