Egentligen är det lite fånigt att prata om färg. Färg är ju bara en subjektiv upplevelse och även om du och jag kan vara hjärtligt överens om att en viss pryl är ”röd” betyder det inte att vi vet att vi upplever själva rödheten på samma sätt.
Du har säkert också lärt dig att beskriva den här skyltens färg som ”röd”, men upplevelsen av rött är personlig och subjektiv.
Det som finns ”på riktigt” är ljuspartiklar, fotoner, med olika våglängd. Ljuspartiklar inom ett visst, ganska snävt våglängdsområde får syncellerna i ögat att skicka signaler via synnerven till hjärnan och därinne uppstår en upplevelse av ”ljus” och ”färg”. Fotoner med våglängd runt 400 nm (nanometer, miljarddels meter) uppfattar vi som violett och de som är runt 700 nm uppfattar vi som rött. Regnbågens övriga färger hittar vi däremellan.
De här fotonerna är för övrigt knepiga, i alla fall för oss som inte är fysiker. Fysikerna kan inte riktigt bestämma sig för om de är partiklar eller vågrörelser. Fysikerna själva verkar inte direkt bry sig och det gör säkert inte fotonerna heller, men för oss andra är det en smula irriterande.
”Färg” är alltså ett hjärnspöke. När vi sen kommer till färger på bildskärm eller i tryckta skrifter blir det ännu knepigare, så håll i dig…
Press Enter News Agency 