Leica D-LUX (typ 109) — De första intrycken

Strax innan jul köade jag, som alla andra, till ICA för att hämta ett paket. Det var ingen julklapp utan min nya kamera. Det handlar om en avancerad kompaktkamera om än inte pytteliten. Den går inte in i skjortans bröstficka, men väl i en rejäl jackficka.
ND3_0467_NEF_shotwell_ändrad
Leica D-LUX (typ 109), här i sällskap med en gammal analog kompaktkamera Konica C35
Leica D-LUX (typ 109) är i princip samma kamera som Panasonic Lumix LX-100. Skillnaderna ligger i designen på höljet och menyerna, garantierbjudant, bundlade program och några hundringar på prislappen. Möjligen finns skillander i mjukvaran? Panasonic eller Leica?
Leica, eller Ernst Leitz som de hette då, uppfann småbildskameran tidigt nittonhundratal och deras kameror har använts av många av de stora namnen under nittonhundratalet. En ”riktig” Leica med ett objektiv, med fast brännvidd, får man slanta upp sisådär hundratusen för. Nån gång i livet ska man kanske ha en Leica, om än som i detta fall, en dekaltrimmad Panasonic. Prisskillnaden är i detta fallet hanterlig.
L1210108_ändrad
_1210094_ändrad
En diskret kamera utan skrammel och rassel är användbar. Det lär bli en del gatufoto framöver…
Kameran har större sensor än de flesta andra kompaktkameror, vilket är en bra sak. Likaså har den en elektronisk sökare som ser samma saker som det som linsen ser. Jag tycker mycket bättre om att titta i en sökare än att använda kamerans display eftersom man inte störs av solljuset och kan hålla kameran mer naturligt och stadigt. Sökaren har dioptriinställningar och funkar således utan glasögon, men också men den funkar också med brillorna på.
ND3_0473_NEF_shotwell_ändrad
Sökare (längst upp till vänster) är nära nog ett krav för att jag ska betrakta en kamera som seriös. Här använder jag sisplayen för att sammanfatta inställningarna.
I standardläget visas samma bild i sökaren som på displayen, men växlar när ögat närmar sig sökaren, men jag har valt att visa inställningarna på displayen och att använda sökaren fullt ut.
Stänger man av det elektroniska slutarljudet är kameran nästintill knäpptyst vilket gör det möjligt att plåta väldigt diskret.

Objektivet

Objektivet är märkt: Leica DC Vario Summilux 1.1.7-2.8 10.9-34 Asph. Brännvidden motsvarar 24–75mm på en fullformatare. Ljusstyrkan borgar för att man ska kunna plåta vid hyggligt svagt ljus och att det ska gå att få hyggligt suddiga bakgrunder, i alla fall om man går nära motivet. Jag hade gärna sett lite mer omfång i teleänden, men det hade förmodligen gjort objektivet lite för klumpigt eller gått ut över ljusstyrkan. Allt är kompromisser även om man, som här, går upp lite i prisklass. Lite förvånad blir jag däremot att en LEICA-glugg ger tydliga gröna flares vid motljus. Annars har jag inte hunnit testa objektivet så noga, men det ser skarpt och rakt ut såhär långt.
_1210222_ändrad
Gröna flares vid motljus, se till höger i bilden.
Jag har inte hittat någon uppgift om antal bländarlameller eller om deras form, men oskärpecirkklarna blir hyggligt runda även om man bländar ner. Jag gissar på att det är nio kurviga lameller efter att ha försökt kika på oskärpecirklarna.
_1210238_ändrad
Oskärpecirklar vid f/8, även stjärnor runt ljuskällorna, om än inte lika eleganta som från min Nikon-åttifemma. Bilden starkt beskuren
Närgränsen är duktigt kort (3 cm) i vidvinkelläget. Tyvärr kan det vara aningen knepigt att inte skugga motivet med objektivet när man kommer så nära, men tänker man bara på det kan man ta trevliga närbilder.
_1210206_ändrad
Så här nära kommer man.

Manuella inställningar

Som med de flesta kameror nuförtiden kan man överlåta inställning av avstånd, bländare, tid och känslighet (ISO) åt kamerans automatik. Det fina med den här kameran är att det också funkar fint och att ta över kontrollen själv och ställa in de här sakerna på egen hand vilket ger ökade kreativa möjligheter.
Det sitter en bländarring på objektivet graderad från bländare 1.7 till 16 och med hack för tredjedels bländarsteg. Dessutom finns der ett A-läge, som står för automatik. Ovanpå kameran finns en tidsratt graderad från 1/4000s till 1s. Dessutom finns ett A-läge för automatik och T för långa exponeringar. Längre och kortare exponeringar är möjliga, men då får man grotta lite i inställningarna.
ND3_0472_NEF_shotwell_ändrad

Ratt för val av slutartider, avtryckare och ratt för exponeringskompensation dominerar ovansidan

Tyvärr saknas en ratt för ISO, men det är inte svårt att trycka på ISO-knappen och välja inställningar i menyn. Jag ber att få återkomma med erfarenheter av hur kameran bär sig åt vid höga ISO-värden.
Manuell fokus går att ställa in med en ring på objektivet. Ringen kunde ha varit lite större eller lättare att få grepp om, men den funkar. Det kan ibland vara rätt klurigt att fokusera manuellt med moderna kameror, men här får man bra hjälp av elektroniken. En del av bilden förstoras upp och dessutom lyser motivdelar som är i fokus upp tydligt i bilden (focus peaking).
ND3_0469_NEF_shotwell_ändrad
Bländarring, avståndsinställning och val av bildförhållande, på objektivet.
Utöver ratten för exponeringstid finns det en ratt för exponeringskompensation på kamerans ovansida, liksom en liten spak för ON/OFF, avtryckare och en A-knapp (Auto) för snapshots och en F-knapp (filter) för digitala effekter. Dessutom finns det en blixtsko och en liten enkel blixt medföljer i en liten tygpåse. Själv är jag rätt obenägen att använda blixt (utanför studion), så den riskerar att bli liggande hemma.
På objektivet finns förutom bländarraten och ratten för avståndsinställning (eller zoom, det går att ställa in) ett reglage för manuell eller automatisk fokusering och ett reglage där man väljer utsnitt. Det där sista kan kännas som en lite onödig finess, det går ju att beskära efteråt i datorn, men det är inte helt fel att exempelvis kunna komponera bilden för Instagrams kvadratiska format direkt i sökaren.
På baksidan finns, förutom sökaren, som jag redan nämnt, en stor display och ungefär de sedvanliga knapparna och inställningshjulen. 

Wi-Fi

Kameran har Wi-Fi och kan anslutas till en surflpatta eller smartphone via en särskild app, både för att fjärrstyra kameran och för att hämta bilder vilket kan snabba upp arbetsflödet när man plåtar för sociala medier i och med att man slipper jaga hem till datorn för att tanka över bilderna.
Kameran ska kunna filma i 4K (superhögupplöst) och man ska dessutom kunna plocka ut enskilda stillbilder ur filmen, visserligen inte med full upplösning. Detta har jag inte hunnit testa ännu. Noteras bör dock att kameran saknar uttag för extern mikrofon varför den som tänker sig mer seriös filminspelning nog bör bereda sig på att spela in ljudet separat på en annan utrustning.
Undertill finns stativgänga och lucka för batteri och SD-kort.
Byggkvalitén verkar vara gedigen, med mycket metall. Kamerahusets front är slät, men det finns en liten gummiplatta på baksidan som ger grepp för tummen. Jag har svårt att avgöra det, men de flesta beteckningar och siffror verkar vara tryckta på kameran och dess rattar men A på bländarring och tidsratt är tydligt nersänkta i materialet. En del knappar är väl små, det gäller att ha glasögonen på och handskarna undanstoppade. Bländar- och slutartingsringarna har tydliga snäpplägen och är lagom tröga. Lite trögare vid A-lägena.

Remmen

Den medföljande remmen är plastig och trots LEICA-loggan inte särskilt elegant. Den minner snarare om de ”äkta märkesvaror” man kan köpa i stånd längs vägen på badorter söderut.
Mina vanliga bildbehandlingsprogram har ännu inte fått något stöd för kamerans RAW-filer, så jag har ännu mest tittat på jpg-filerna. 

Alternativen

I den här prisklassen, strax under tiotusen, finns det väldigt många alternativ.  Det finns spegelreflexkameror, spegellösa systemkaameror och en hel del annat skoj. Nu har jag redan ett Nikon-system  med ett par kamerahus, och var ute efter någonting mindre, lättare och mer tyst och diskret, som komplement. De spegellösa var i så fall ett mer attraktivt alternativ.  Jag hade nog kunnat hitta ett spegellöst system, med en kitzoom, till samma pris, men förmodligen inte med sökare och så ljusstark optik, och kanske inte riktigt lika kompakt. Dessutom hade jag direkt börjat sukta efer fler och ljusstarkare objektiv och förr eller senare hade jag stått där med en kameraväska till.

Nöjd?

Om jag är nöjd? Alla kameror, oavsett prisklass och storlek har begränsningar. Jag tror jag kommer att kunna ta trevliga bilder med den här kameran och jobba mig runt begränsningarna. Jag hoppas kunna återkomma med fler bilder, men kanske också med lite mer tester och genomgångar av de funktioner jag inte hunnit prova ännu.