Leica D-LUX (typ 109) — hur klarar den höga ISO?

Jag fortsätter sätta min Leica D-LUX (typ 109) på prov genom att testa vad som händer när jag skruvar upp ljuskänsligheten.

IMG_0652

Leica D-LUX (typ 109)

Vill man suga ut bästa möjliga bildkvalitet ur sin kamera bör man i princip aldrig skruva upp ISO-talet. I praktiken är det inte så lätt. Inte sällan består belysningan av några futtiga stearinljus eller en falnande aftonrodnad. Leicans VARIO-SUMMILUX släpper in duktigt med ljus, bländare 1.7 i vidvinkelläge och acceptabla 2.8 i teleläge. Dessutom har den bildstabilisering, men ändå riskerar man att få för långa exponeringstider med påföljande skakningsoskärpa om man inte skruvar lite på ISO ibland.

Kameran har en ovanligt stor sensor för att vara en kompaktkamera, men den är ändå mindre än på de flesta systemkameror. Stora sensorer brukar klara höga ISO bättre. Att pressa in löjligt många megapixel på sensorn brukar inte vara gynnsamt, men den fällan har inte Panasonic/Leica gått i, så det var med rätt höga förväntningar jag började testa.

Jag satte kameran på stativ och belyste med studioljusens inställningslampor och satte en manuell bländare på 5.6 för att skaffa mig lite skärpedjup. Tiden satte jag på A (som i Auto), rattade in exponeringskompensationen för att få histogrammet hyggligt långt till höger och varierade ISO-värdet och plåtade.

200-hel

ISO 200 (grundvärdet för kameran)

200

Delförstoring av samma bild ISO 200

400

ISO 400 (delförstoring)

800

ISO 800 (delförstoring)

1600

ISO 1600 (delförstoring)

Upp till 3200 är det rätt svårt att se några kvalitetsförsämringar. Så långt kommer jag glatt att dra upp ISO för att undvika skakningsoskärpa eller för att få ett längre skärpedjup. Man kan gå betydligt högre, men man måste vara medveten att det börjar kosta på i fråga om detaljåtergivning.

3200

ISO 3200 (delförstoring)

Vid 6400 börjar det försvinna en del detaljer. Tråden på trådrullen växer ihop till en enda massa och tyget i flaggan börjar förlora sin textur.

6400

ISO 6400 (delförstoring)

12500

ISO 12500 (elförstoring)

25000

ISO 25000 (delförstoring)

Vid 25000 som är högsta inställbara värdet har man tappat rätt mycket av detaljteckningen. Jag skulle ändå betrakta bilden som användbar, om man inte drar upp den för mycket eller visar den för en alltför kinkig publik.

25000-hel

Jag kan som jämförelse säga att min Nikon D3 som är en fullformats proffskamera (om än med några år på nacken) har samma toppvärde på ISO och att också den tappar en hel del vid detta värde och dessutom har rätt störande färgbrus.

25000-D3

Detalj ur bild tagen med Nikon D3 vid H2 (ISO 25000) på ungefär motsvarande sätt.

One thought on “Leica D-LUX (typ 109) — hur klarar den höga ISO?

Kommentarer inaktiverade.