Vem är egentligen fotograf?

Frågan i rubriken brukar ibland leda till animerade diskussioner i fotogrupper på nätet. På ena sidan har vi ståndpunkten att alla som någonsin tryckt på avtryckaren på en kamera är fotografer. I den andra ringhörnan står de som menar att fotograf är man när man kan försörja sig på heltid på sitt yrke.
DSC_0935_01
Fotograf eller fotonörd? Fotogenique går i alla fall bort. Selfie.

Jag ska försöka bena ut begreppen, men först det här med heltiden: Frågar du din läkare eller rörmokare om hen jobbar heltid? Är man ingen riktig läkare bara för att man jobbar deltid för att pyssla om sina småbarn eller förbättra sin golfsving? Jo, visst är man väl det.

Hur jobbsituationen ser ut beror nog rätt mycket på var man bor. I en världsstad kanske det går att slå sig fram på att vara världsbäst på att plåta svarta pudlar i motljus. På en liten ort får man plåta bröllop och eldsvådor, reklam och porträtt med samma glada humör och förmodligen skadar det inte om man dessutom är lärare på fotokurser, driver bed & breakfast, fixar webbsidor och lagar snöskotrar vid sidan om.

Men åter till titeln. Det finns flera sätt att få en titel, eller argument för att själv tilldela sig en

Ett av de vanligaste idag är utbildning. Själv har jag till exempel examen från biologlinjen och kan utan att skämmas kalla mig biolog, även om jag aldrig haft något biologjobb, Jo, jag har faktiskt haft en del jobb åt det hållet, men det var innan jag utbildade mig. När det gäller just fotografer finns det ett antal utbildningar på olika nivå och av olika längd, men samtidigt kan vi konstatera att många framgångsrika yrkesfotografer är självlärda eller har lärt sig genom att vara assistent åt någon äldre kollega.

Så har vi titlar kopplade till anställning. Får du jobb som fotograf någonstans är du att gratulera. De jobben verkar bli allt färre. Inte sällan så ingår däremot rollen fotograf som en del av en befattning som reporter, kommunikatör, webbansvarig eller vad det nu kan vara. Det vanligaste är nog att fotografer så att säga är anställda av sig själva. Det vill säga att man driver ett eget företag och fakturerar för sina uppdrag.

Vi ”är” inte heller bara det vi försörjer oss på. Inte sällan beskriver man en person som brinner för golf eller segling som ”golfare” respektive ”seglare” och då vet ändå de flesta att det här är sysselsättningar som kostar bra med pengar och tar rätt mycket tid. Ett försvinnande litet fåtal av utövarna har också några inkomster av det hela och ännu färre kan försörja sig på det. Den som brinner för att fotografera behöver inte ha det som jobb, hen behöver inte ens ha några ambitioner att dra in någre pengar, men är ändå fotograf.

Jag kan tycka att samtliga tre argument kan vara vägande för att kalla sig fotograf, alltså att du har en utbildning inom fotografi, att du jobbar med det, i alla fall som en del av ditt jobb eller att det är en dominerande fritidssysselsättning. Stämmer mer än ett argument in blir förstås din sak starkare.

Jag skulle däremot aldrig kalla mig ryttare, även om jag ett par gånger suttit på en häst. Och inte heller golfare, fast jag någon gång petat på en boll med en golfklubba. Jag kan egentligen inget om någondera, och har ingen överdrivet stor ambition att lära mig, i alla fall inte mer än vad som krävs för att försöka hålla igång en middagskonversation med någon som inte kan prata om något annat.

Ett annat argument är att en fotograf måste ha proffsig utrustning, dyra kamerahus och likaledes dyra objektiv med hög ljusstyrka. Gärna prylar från PhaseOne, eller Hasselblad för en mille eller så, men åtminstone Nikons eller Canons flaggskepp med tillbehör för sisådär hundratusen. Bra grejor underlättar såklart, men samtidigt kan vilken börsmäklare som helst köpa dyra prylar. Det säger inget om att man kan använda dem. Samtidigt vet jag folk som gjort bilder som cirkulerat i världspressen fast de använt en urgammal instegskamera med kitlins. Det handlar snarare om att ha förmågan och dessutom vara på rätt ställe. Kan man prylarnas begränsningar kan man komma hem med bra bilder också med enkla grejor.

Det är nog bara du själv som kan värdera när det börjar bli dags att kalla sig fotograf och trycka visitkort. Kommer du nästan alltid hem med åtminstone någon bild som fler än du själv tycker är lyckad? Har du gått någon kurs eller läst och förstått några böcker om foto, utöver nybörjarnivån? Börjar du ge mer bra svar än du ställer frågor i fotogrupperna på nätet? Börjar det ramla in lite uppdrag och du vill börja jaga fler, roligare eller (bättre) betalda?

Det finns mer att säga och så många olika sorters fotografer, men nu börjar texten bli lång. Jag får nog anledning att återkomma till ämnet.

-


Se också

Javla amatör -eller?

Professionalism eller?

Marx och gravlingarna

2 thoughts on “Vem är egentligen fotograf?

  1. Bra tankar. Gillar särskilt att du tycker att man själv får bestämma. Jag har ställt mig själv frågan om jag är fotograf, och kommer väl fram till ett nja på sin höjd. Jag har å andra sidan fördelen att utan tvekan kunna kalla mig musiker, få förunnat och jag är tacksam för det.
    Inom både foto och musik finns det många amatörer. Och i bägge fallen är det bra. Jag tror inte att proffsen skulle ha råd med barytpapper om inte amatörerna (eller varför inte kalla dem entusiasterna?) underhöll marknaden. Jag undrar vad priset på en trombon skulle vara om sverigemarknaden bestod av 18 trombonister?
    Det finns en viktig tröskel för mig, och det handlar om mindset, eller inställning. Den som ödmjukt närmar sig fotokonsten med en vilja att bli bättre och bättre kan gärna få kalla sig fotograf. Jag gillar att se och förstå de tankar som ligger bakom de bilder som en fotograf publicerar, men vem är jag att göra den avdömningen? Om jag tvekar att kalla mig fotograf får jag inte övergå till att kalla mig fotokritiker.
    Tack för en fin artikel, nu ska jag läsa mer av vad du har publicerat.

  2. Bra tankar, men … ”Börjar det ramla in lite uppdrag och du vill börja jaga fler, roligare eller (bättre) betalda?” … är nog det jag blir mest fundersam kring. Historiskt sett finns det många idag kända och beundrade fotografer som under sin verksamma tid inte fotograferade för att tjäna pengar på sin fotografering. Nyligen upptäckta Vivian Maier är väl ett bra exempel på detta. Jag tycker man får finna sin egen definition. Jag bestämmer själv om jag är fotograf eller inte. Precis som Du är utbildad biolog så är jag utbildad civilekonom. Jag levde 25 år som managementkonsult men tröttnade på det. Idag fotograferar jag på heltid, helt utan tanke på försäljning och vinning, enbart för min egen tillfredsställelse och jag kallar mig gärna för fotograf.

Kommentarer inaktiverade.