Analogt och svartvitt

Jag har inte skrivit något om det här, men jag skaffade mig en ny kamera för sådär en månad sedan. Ny är förresten en sanning med modifikation. Snarare begagnad och rätt gammal. En sjuttiotalare, närmare bestämt en Nikon F2, företagets flaggskepp från den tiden.

ND3_8179_02b

Många köpet väl den tidens prylar för att ställa på en hylla eller i ett glasskåp, men även om den är snygg har jag köpt den för att fotografera med. Hur klokt är det när det i dagens digitala tidevarv? Det kan man diskutera, men det finns en del som talar för det analoga.

Prisbilden förstås. En proffskamera från sjuttiotalet får man för en tusenlapp eller två, med objektiv. Ska man köpa nytt i samma kvalitetsklass får man slanta upp hundrafalt.

f2img070_01
De analoga kamerorna är också enklare. Det kan man se på bruksanvisningarna. Min analoga har en befriande kort bruksanvisning på 48 sidor och då finns det ändå utrymme att förklara en del av fotografins elementa. Min digitala kamera har en bruksanvisning som är nästan tio gånger så tjock, 446 sidor.

Min F2 har ett par batterier, men det är bara till exponeringsmätaren. Den fungerar också utan detta batteri ifall man känner sin ”sunny sixteen”. Film måste man dock ha. Det är en vara som inte är riktigt lika lätt som förr att få tag på, men Kjell & Co har. Sen finns det specialbutiker som Photax och Brunos Bildverkstad.

Det här med filmen är kanske en nyckel till den analoga glädjen. Man har 36 bilder på en rulle. Det tar också kanske runt en sekund att dra fram en ny bildruta. Det gör att det krävs en aning eftertanke och omsorg innan man trycker av.

f2img007

Det händer då och då att jag efter att ha tagit bilden tittar på ”displayen” på min F2, men det finns ju bara en hållare för fliken på filmasken, så att man kan kolla vad man har laddat med för film. I ställer får man ju vänta tills filmen är framkallad och har torkat innan man kan se hur bilderna blev.
f2img072

Framkallar gör jag själv. Jag har hunnit labba lite med olika framkallare nämligen D76 och Rodinal. Den sistnämnda ger tycker jag lite mer stuns åt bilderna. Möjligen väl mycket ibland.

Jag har inget mörkrum, i alla fall inte ännu, så jag kan inte göra några kopior utan jag scannar filmen och gör de sista stegen i datorn.

f2img062_01-2048

Även när jag plåtar digitalt visar jag ofta resultatet i svartvit form. Det är lite svårt att sätta fingret på, men jag tycker det känns som att de analoga bilderna har ett lite annat uttryck.
f2img004_01

Det finns säkert lite nostalgi bakom det här, men det är nog också någonting med det äkta, rejäla och hantverksmässiga. Jag vet inte hur många vi är som fotograferar med film, men jag upplever det som att vi är en växande skara.

Postat i Okategoriserade