Stora ord och små tankar av Knausgård om cykloperna

En författare skriver böcker och recensenter och litteraturvetare kommenterar och recenserar böckerna på tidnigarnas kultursidor. Det är en vanlig dag på jobbet om man tillhör kultureliten i ett land med yttrandefrihet. Någon enstaka gång går en kritiserad författare i svaromål, men det händer rätt sällan och brukar mest bli pinsamt.

Häromdagen hände just detta pinsamma. Författaren Karl Ove Knausgård brer ut sig över två hela och ganska välskrivna sidor i vår största morgontidning.

knausgard

Många stora ord men små tankar.

Men vad skriver egentligen karln? Skalar man bort mångordigheten och kulturelitpolityren är det samma rännstensargument som vi sett tusen gånger i kommentarsfält och på Internets mer hatfyllda bakgårdar:

”Bla, bla, bla – men det får man inte säga i det här jävla skitlandet”

Men vänta nu, vad är det man inte får säga och står polisen och väntar på Knausgård? Är han fängslad? Har bokupplagan eldats upp ev någon uppretad pöbel? Har han blivit dräpt av någon hop av religiösa fanatiker? Det är ju sånt som händer i länder där yttrandefriheten inte fungerar. Men yttrandefriheten fungerar precis som den ska och Knausgård är en fri man.

ND3_3950

Polisen jagar någon annan än Knausgård. Foto: Urban Anjar

Det enda som hänt är att den upphöjde Författaren fått lite mothugg. En litteraturprofessor har använt sin yttrandefrrihet och yttrat sig kritiskt mot K. Det hör liksom till spelreglerna. Jag har min yttrandefrihet och du har din.

_1230680

Ebba Witt-Brattström. Yttrandefriheten gäller även henne. Olika åsikter och synsätt bryts mot varandra. Foto: Urban Anjar

Du får säga och skriva nästan vad som helst, men det finns ingen garanti att folk ska jubla, hurra och vifta med flaggor. Oftare mottas budskapen med en gäspning och inte sällan uttrycker någon en motsatt uppfattning.

Det är liksom själva vitsen med yttrandefrihet, att olika åsikter ska komma fram och brytas mot varandra, men då får man inte vara så ömhudad och lättkränkt att man inte tål att någon tycker annorlunda. Att det framkommer olika åsikter är också ett gott tecken. Hade alla bugat vördsamt inför den stora Författaren hade läget varit mer oroväckande.

Nu finns det i alla fall två ståndpunkter, vilket omedelbart motbevisar Knausgårds tes om det enögda landet. Knausgård borde i stället för att känna sig kränkt inse att han är ytterst privilgierad. Han äger ordets makt och Sveriges största tidning ställer närmast obegränsat spaltutrymme till hans förfogande. Yttrandefriheten ger nämligen heller ingen garanti om spaltutrymme utan de flesta får hålla till godo med mindre prestigefyllda arenor såsom denna blogg.

Men Knausgård borde liksom många andra lära sig att koppla in hjärnan innan han låter fingrarna leka över tangentbordet.