Lite mer ”punk” i fotograferandet, om jag får be!

Ibland viftas det friskt med pekpinnar bland oss fotografer. Jag går själv inte fri. I ivern att hjälpa nybörjare på traven är det lätt att peka med hela handen.

– Du ska följa tredjedelsregeln och till porträtt ska det vara kort tele med stor bländaröppning. Åsså ska du köra RAW och manuella inställningar …

Råden är välmenta och ofta är chansen att lyckas hyggligt god om man följer råden. Men om fotografi bara handlar om att följa regler kommer japanerna snart att förse oss med kameror som fotograferar själva. Vi har ju redan motivprogram och ansiktsigenkänning i många kameror och jag tror till och med att det finns en kamera som inte går att trycka av om inte alla ler på bilden.

Ibland blir råden kostsamma. Ljusstarka zoomar och en kamera. som fixar höga ISO utan synligt brus kan lätt dra iväg bortåt hundratusen. Inget att klaga på om intäkterna är väsentligt större, men en omöjlighet för tonåringen som vill posta lite konsertbilder på Instagram och väldigt svåruppnåeligt också för entusiaster med normalinkomst.

Någon gång leder också tvärsäkra råd fel. Man frågar gärna andra till råds inför viktiga plåtningar. Men om man exempelvis är van att plåta automatiskt och går över på manuellt precis innan en viktig plåtning är det lätt hänt att bilderna blir sämre, för att man glömmer att kolla och korrigera inställningarna när solen går i moln eller när man hamnar inomhus. Kanske har man inte ens fattat hur det där med bländare och slutartider fungerar och då gör kamerans automatik definitivt ett bättre jobb. Jag har själv gått i liknande fallgropar.

Det händer att folk lackar ur på att göra ”rätt” hela tiden och gör tvärt om. Det är klart du kan ta porträtt med vidvinkel och bländare elva. Det är klart du kan plåta konserter med mobilen. Folk plockar fram gamla skräpkameror och tar ibland fantastiska bilder.

TheSounds-Foto-Mikael-Klasson

The Sounds. Mobilbild. Jag skrev för bara några veckor sen att man inte kunde plåta konsertbilder med mobilen, så dök den här bilden upp. Foto: Mikael Klasson

Ibland har nöden ingen lag. Grejor har gått sönder eller glömts hemma. Det är klart du tar bilderna med det du råkar ha med dig, även om det inte är helt optimalt.

_DSF9356_1

Inner Circle. Den ”vädersäkrade” systemkameran hade gett upp i regnet. Plåtade med kompaktkamera. Inte hundra nöjd själv med bilderna, men jag har nog aldrig fått så mycket ”gilla” inklusive av bandet själva.

Så läser man om proffs, som plåtar i jpg och nästan bara kör på automatik. De vet antagligen vad de gör, även om det kanske låter udda, sett utifrån besserwissrarnas synvinkel. I det ”profesionella” ingår att ta fram en bild med rätt kvalitet så billigt och enkelt som möjligt. Ibland blir det lite snobbism kring att ha “rätt” grejor och göra saker på krångligaste vis. Kanske rent av ett sätt att försöka skrämma bort nykomlingar.

”Sport plåtar man med långa dyra teleobjektiv”. Men om jag vill plåta, sport med vidvinkel? Beroende på vilken sport det är och hur nära du kan komma kan det vara, en god idé, eller en riktigt dålig.

DSC_0311

Ironman, 20mm vidvinkel, D300s

Landskap, med ”stadigt stativ, trådutlösare och liten bländaröppning”, men om jag vill plåta landskap från ett framrusande tåg?

Unlandscape III

Regler är jättebra för att producera habila dussinbilder, men vill du göra någonting unikt och nyskapande gäller det att släppa taget lite.  Ta gärna några bilder enligt formulär 1A först, men testa sen nåt nytt också. Och glöm inte, det är du som tar bilden, inte kameran! Lite mer ”punk” i fotograferandet, om jag får be!