Konsertfoto

– Jag ska fotografera en konsert ikväll, har ni några tips? Frågan brukar dyka upp i de olika forum och facebookgrupper och svaren blir gärna lite kaxiga och brukar förutsätta att frågeställaren har, eller snabbt kan skaffa, proffsutrustning för sisådär hundratusen, gärna lite till.

Jag har plåtat en hel del akter på olika festivaler och spelningar med betydligt enklare grejor. Det går, och resultatet kan bli riktigt hyggligt. Härförleden tvingades jag plåta den internationella hitfabriken Inner Circle med kompaktkamera eftersom min systemkamera havererat tidigare den kvällen. Till på köpet hade jag glömt extrabatteriet till kompaktkameran. Sällan har jag fått så mycket beröm för mina bilder, inklusive av bandet själva!

_DSF9356_1

Inner Circle, plåtade med kompaktkamera

Snarare än att ge upp i brist på den där super-duperutrustningen skulle jag rekommendera dig att  använda de grejor du har och försöka plåta många spelningar. Var inte nogräknad. Gå på gratiskonserter vid olika evenemang och plåta cover-bandet som spelar på puben. Allt ger erfarenhet! Efterhand kommer du sannolikt att vilja uppgradera din utrustning, men gör det i den takt du har råd med och allteftersom du får mer erfarenhet.

ND3_0129

Passa på att öva och testa utrustningen. De här gubbarna underhöll under middagen i lördags, har tyvärr glömt vad bandet hette. Ingen toppenbild. men det skyller jag på sillen … D3, ISO 6400, 50mm

Nu har jag också sett en massa konsertbilder som inte är så lyckade, egna och andras. Det vanligaste felet folk gör är att de inte går tillräckligt nära. Ett annat vanligt fel är att bilderna är suddiga. Står man långt bak blir artisterna på scenen små som myror på bilden. Det hjälper föga om man har teleobjektiv eller beskär bilden hemma i datorn. Hur man tar sig långt fram, kommer jag att berätta sen.

dsc_0726_ändrad

Robyn, plåtad på alldeles för stort avstånd. dessutom är skärpan inget vidare. Skitbild!

Står man mitt i folkhavet är det lögn i helvete att hålla kameran stilla. Folk omkring hoppar, dansar, gungar, knuffas och har roligt. Kul om man inte har kameran med sig, men helt hopplöst att plåta. Bilderna blir alldeles för suddiga.

Ljuset på konserter är också lite speciellt. Ofta är det till att börja med för svagt. Sen är det lite knöligt att exponera rätt. Ofta är bakgrunden mörk och inte sällan har artisten dessutom mörka kläder. Låter man exponeringsmätaren styra vill den göra allt mellangrått och det betyder grå bakgrund, grå kläder och kritvitt urfrätt ansikte. Å andra sidan är det lätt hänt att ha en strålkastare med i bild och om exponeringsmätaren insisterar då på att den inte ska bli urfrätt, blir resten svart som i en kolsäck. Till på köpet kan ljuset variera i takt med musiken.

Om man ska exponera manuellt eller automatiskt kan diskuteras. Kör du automatiskt, ta ett par provbilder, kolla på dem och på histogrammet och justera sen exponeringskompensationen. +2 kan vara ett utgångsläge, men prova dig fram.

Förmodligen behöver du vrida upp ISO-talet rätt bra för att få vettiga exponeringstider. Det straffar sig i form av brus, men det kan inte hjälpas. Olika kameror klarar det här olika bra, så det underlättar att känna sin utrustning. Nyare och dyrare kameror, brukar klara höga ISO bättre, men många av mina bästa konsertbilder tog jag med en Nikon D50, en sedan länge utgången instegskamera. Köp inte en sån — den suger, men även en kamera som suger kan ta hyggliga bilder om någon tar med den till rätt ställe …

dsc_0692_ändrad_3klar

Howlin’ Pelle (Pelle Almqvist) i The Hives, plåtat med teleobjektiv 70-300 och D50, Bruset syns mindre om man gör om bilden till svartvitt, men den håller rätt hyggligt även i färg.

Att få bra bilder med mobilen går riktigt hyggligt när det är gott om ljus. På kvällen behöver du en riktig kamera. Ljuset räcker inte för mobilen, i alla fall inte för de mobiler jag testat med. En bra kompaktkamera duger i nödfall, men du vill nog ha med en systemkamera — kolla bara innan, på vissa ställen får man inte ta in en systemkamera.

Jag snackade om att gå nära, men det räcker inte riktigt. Ett teleobjektiv underlättar verkligen. Riktigt bra och ljusstarka proffstelen kostar skjortan. Själv har jag ett ljussvagt och ganska billigt 70-300, men det har en funktion som motverkar skakningsoskärpa, Nikon kallar det VR, andra tillverkare använder andra magiska beteckningar. Det är guld! Normalt krävs ungefär 1/500s för att kunna hålla stilla en trehundramillimetersglugg. Med den funktionen klarar man i alla fall ett par steg längre tider om man håller kameran stadigt och bra.

_DSC0023

Jah9 på Öland Roots. 70-300

Fick jag bara ha med ett objektiv till en spelning så skulle det alla gånger bli telet. Nu vill man ju gärna ta lite publikbilder också och översiktsbilder där man ser hela bandet och då underlättar det med någon lite kortare brännvidd. Dock är det ofta lite för mörkt, dammigt och stökigt för att det ska vara idealiskt att stå och byta objektiv. Har man två kamerahus är det ju lätt att undvika, men det har ju inte de flesta. Själv har jag nån gång kört med kompaktkameran för publik- och översiktsbilder och telet på systemkameran.

Har du inget tele, kanske du ska ta lite färre bilder på det som händer på scenen och försöka fånga publik, kringarrangemang och stämning i riktigt bra bilder.

_DSC9702

Glöm inte publikbilderna!

Blixt, är inte mycket att tänka på, i alla fall inte de där löjligt små som sitter inbyggda i kameran. De lyser upp ett part tre meter framför kameran, men inte mycket mer. Jag läste om nån proffsfotograf som använde blixt på konsert, men han riggade i förväg upp en hel massa blixtar runt scenen. Kolla så att du har den där leksaksblixten avstängd!

Stativ har jag heller aldrig använt på konsert. Risken är rätt stor att någon i mörkret snubblar på stativbenen och river omkull hela tjolabalongen.

Bästa stället att plåta på är fotodiket bakom säkerhetsvakterna, som i sin tur står bakom kravallstaketet. Problemet är att du antagligen inte kommer in där om du inte är proffs och inbokad av nån större tidning och dessutom fått ackreditering av konsertorganisatören. Man kan förstås ha tur eller kontakter … Jag har också hört om nån fotograf som fått jobba uppe på själva scenen — gissar att det kräver extremt goda kontakter och meriter för att komma dit.

Nästan lika bra är att stå långt fram till höger eller till vänster om scenen. Mitt för högtalartornen. Glöm bara inte hörselskydden! Där är det oftast glest med folk för alla vill vara i mitten, så det brukar gå att komma allra längst fram. Vifta lite menande med kameran så brukar folk vara förstående och släppa fram.

20140804-172934-62974167.jpg

De gröna ställena är nog bäst, men ouppnåeliga för de flesta. Gula är helt okej, men undvik de röda.

Mitt i publikhavet rör det sig som sagt för mycket och längst bak blir det för smått till och med med telet, så engagera dig lite och gå fram till scenen.

Testa gärna innan, hur högt du kan vrida upp ISO innan bilderna blir alltför grötiga och träna på  att hålla kameran stilla med telet fullt inzoomat, vilken tid klarar du?

Ta med extra minneskort och kanske ett reservbatteri!  Plåtar du många konserter kommer du förmodligen att vilja ha bättre kamerahus och ljusstarkare objektiv, men ta det i rätt ordning. Plåta och lär dig först. Håll koll på Blocket, proffsgrejor som har några år på nacken kostar ibland inte mer än de skinande konsumentprylarna i elektronikvaruhusen, ibland mindre.

dsc_0436_ändrad

Håkan Hellström, plåtad med D50. En av de bilder jag dissat innan, men i svartvitt tycker jag den funkar

Naturligtvis är situationen en annan om du har en uppdragsgivare som förväntar sig ett professionellt resultat varje gång. Då duger det inte med snicksnack om dåligt ljus, dito väder och andra undanflykter. Det gäller att komma hem med bra bilder på varje akt varje gång. Då får du förhoppningsvis betalt därefter och har råd att hålla dig med nödvändig utrustning.

Vi andra kan testa, tänja gränserna och bygga på fotoväskan lite vartefter, det går att komma hem med kul konsertbilder även med lite enklare och billigare grejor.