Den gode, den onde och den fule — tre enkla sätt att komponera sina bilder

Minns du en gammal spagetti-western som hette någonting sådant. Måste erkänna att jag glömt den. Får nog fräscha upp minnet om det blir en regnig dag. Titeln passar dock som handen i handsken för det jag tänker tala om.

Det där med att komponera sina bilder, som det heter på fotografiska, låter fasligt märkvärdig. Men du har alltid gjort det så länge du har tagit kort. Det finns olika sätt rikta in kameran mot ett motiv. Genom att bara vrida kameran pyttelite kan du förvandla en tråkig skitbild till någonting riktigt lyckat. Det bästa är att det här knepet också fungerar med mobilen, eller en engångskamera, så det gäller inte bara oss som släpar dyr systemkamera i tid och otid.

Det finns någonting som du vill att den som ser bilden ska titta på först. Någonting som ska fånga blicken – ett blickfång. Det bör du ge lite extra akt på var du placerar. Likaså finns det linjer i bilden, till exempel horisonten, en flaggstång eller en person som står, eller ligger.

Den gode

Oftast funkar det bäst att dela in bilden i ungefär tredjedelar och placera linjer i bilden på någon av tredjedelarna och att försöka pricka in blickfång, exempelvis ett öga, där linjerna möts. Bilder komponerade så är folk vana att se och de brukar uppfattas som harmoniska.

bild 3

Tredjedelsregeln — försök lägga horisonten längs något av de gröna strecken och något annat viktigt, ett öga till exempel vid någon av punkterna där linjerna möts.

Den här kompositionsregeln brukar kallas tredjedelsregeln, och den är i sin tur en förenkling av det som kallas det gyllene snittet.

Den onde

I hörnen blir bildkvaliten av tekniska skäl lite sämre. Lite suddigare, lite mörkare och ibland nåt annat knas. Det märks tydligast på bilder tagna med billiga objektiv och med full bländaröppning, men inte ens de dyraste gluggarna är riktigt lika briljanta ute i hörnen. Det finns med andra ord rätt bra skäl att inte ha någonting jätteviktigt ute i hörnen.

bild 2

Blickfånget i kanterna uttrycker stress oro, eller fart och fläkt, men rent tekniskt får du finna dig i lite sämre skärpa

Nu vill man sällan ha det viktiga i bilden i hörnen eller i bildens kanter. Vill man det är det för att uttrycka oro, stress, eller i alla fall fart och fläkt, och då är kanske inte heller superskärpa riktigt nödvändig.

Den fule

Motivet mitt i bilden eller en horisont som delar bilden i två exakt lika halvor är vanliga nybörjarfel, som resulterar i stela och tråkiga bilder. En del enklare kameror ställer in skärpan precis mitt i bilden, men då brukar man kunna låsa skärpeinställningen där och sen vrida kameran. Testa att trycka ner avtryckaren till hälften och sen vrida kameran.

bild 1

Motivet mitt i bilden — ser lite tråkigt ut, men kanske är det just tristess du vill berätta om?

Nåväl, ibland funkar det att ha motivet precis i mitten och allting symmetriskt runtomkring. Det är när du vill framhålla någon eller något som stelt, tråkigt och byråkratiskt.

I normalfallet blir det bäst att hålla sig till tredjedelsregeln, men det är inte fel att göra annorlunda. Gör du det medvetet och vet varför kan det vara precis det som ger din bild det där extra.

I sökaren eller i datorn

Bäst är det att komponera bilden i sökaren eller displayen innan du trycker på avtryckaren, men det är sällan någon katastrof om man istället beskär bilden i datorn, för att ge den en slagkraftig komposition.