Analogt återfall — nu har hasselbladaren kommit

Jag måste få visa min nya kamera. Ny är förstås en sanning med modifikation med tanke på att just den modellen slutade tillverkas 1970. En Hasselblad 500C. Efterföljande och snarlika modeller har dock tillverkats fram tills för något år sedan. En rejäl klump som får min annars rätt stadiga systemkamera att kännas som en lätt leksak.

Man laddar den med film på rulle. En rulle räcker till tolv bilder. Det finns ingen zoom, ingen autofokus, ingen automatisk inställning av tid och bländare. Det finns ingen display, däremot kan man se motivet och ställa skärpan i ljusschaktssökaren ovanpå – innan man trycker av alltså. Sen får jag vänta tills jag framkallat filmen.

_DSC7949_03

Vill man ändra ISO får man byta film, men filmmagasinet är utbytbart, så ifall jag köper fler magasin är det en enkel operation. Å andra sidan finns det inga batterier som kan vara slut.

Varför köper jag nu en sån här kamera? Kort sagt för att it’s never too late for a happy childhood. Bladaren var något av ungdomens ouppnåeliga drömkamera. En sån där kamera som proffsen hade. Mest hypat var det kanske trots allt när den fick åka med till månen, men de ”bladarna” hade NASA moddat rätt kraftigt.

Numera säljs den tidens kvalitetskameror på Blocket, Tradera, eBay med flera ställen och ibland är priserna högst överkomliga. Jag fick betala ungefär som för min kompaktkamera.

Jag tänker inte bara låta hasselbladaren stå på hyllan. Bladaren ska vädras. Film, framkallare och fix är införskaffat, liksom en framkallningsdosa. Min förhoppning är att den fortfarande ska vara kapabel till stordåd. Negativformat på 6×6 cm och en glugg från Carl Zeiss borde ge resultat som inte skäms för sig.

Men det är förstås ingen kamera man ”sprutmålar” med. Tolv bilder per rulle och film som vevas fram för hand hindrar effektivt sådana olater. Här handlar det snarare om långsamt och eftertänksamt skapande. Att komponera bilden, skruva fast kameran på stativet, mäta ljus, välja tid och bländare. Kontrollera att allt är rätt och sen trycka av och veva fram. Men snackar man om slow food och slow art måste det finnas en plats för slow photography.

Jag hoppas kunna ta ut den på en testrunda i helgen. Fram till dess får det bli torrsim och studium av bruksanvisningar — så’na hittar man lätt på nätet. Ni får emellertid ge er till tåls ytterligare innan jag kan visa något resultat, jag måste skaffa en anständig scanner först.

Tillägg: Den första rymdbladaren var faktiskt just en Hasselblad 500C som Walter M Schirra köpte i en fotoaffär i Huston 1962, men även den moddades rätt rejält av NASA innan den fick följa med i Mercurykapseln.

 

3 thoughts on “Analogt återfall — nu har hasselbladaren kommit

Kommentarer inaktiverade.