Histogrammet förklarat med hinkar

Jag förklarade häromdagen det där med överexponering och underexponering med en metafor om att fylla en hink med vatten. Nu går vi vidare med att förklara histogrammet med samma metod.

Du kan fylla din hink med hundra eller tusen liter vatten, men den kan bara bli full. Likaså kan du droppa i så pyttelite vatten att visserligen hinken blir fuktig, men du kan inte hälla ur en droppe när du kommer fram med den, så det är ingen större nytta med det. Det gäller att fylla på lagom.

Nu är det förstås ljus vi fyller på med och det är sensorn eller filmen i kameran vi ska ”fylla” sådär lagom med ljus.

Egentligen fungerar nog den här metaforen bättre om vi säger att du har flera miljoner ”hinkar”. Varje bildelement (pixel) i sensorn är en ”hink” som du ska fylla sådär lagom.

Kamerans exponeringsmärare och automatik ger en bra ledtråd, men eftersom de jobbar med någon form av medelvärde säger de inte allt.

I kamerans histogram visas alla enskilda ”hinkar” ut som en egen liten prick. De torra eller bara aningen fuktiga längst till vänster och de fulla och de som runnit över trängs längst till höger. Mittemellan någonstans syns alla de som är sådär lagom fulla och uppför sig väl i bilden.

Låt oss titta på lite bilder. Jag ställde upp lite prylar. Någon skulle kanske kalla det stilleben, men jag sparar det ordet till dagar med mer konstnärlig inspiration. Vita, svarta, matta och blanka. Så mycket jäkligare än så här blir det sällan att exponera en bild — å andra sidan är det ofta just såhär jäkligt. Tänk svart kostym och vit brudklänning eller vit bil med svarta däck.

_DSC7426_ändrad

Målet är att se detaljer i både det vita och det svarta. Det mittemellan får vi säkert ”på köpet”

_DSC7423_ändrad

Här ser den vita trådrullen okej ut, men objektivet och den svarta rullen ”sotar igen”.

_DSF9008_ändrad

Det ser vi lätt i histogrammet där allt ligger och trängs till vänster. Vi har alltså släppt in för lite ljus. Bilden är underexponerad.

_DSC7430_ändrad

Här ser de svarta prylarna rätt bra ut, men titta på den vita trådrullen. Det vita är helt urfrätt. Bilden är överexponerad

_DSF9005_ändrad

Det ser vi också i histogrammet, där den vita stapeln längst till höger markerar att väldigt många pixlar har fått för mycket ljus. ”Hinkarna har runnit över.”

Namnlös

Så tillbaka till en detalj ur den första bilden. Både svarta och vita detaljer framträder rätt hyfsat.

_DSF9004_ändrad

En pelare till vänster antyder att det trots allt finns delar i bilden som är underexponerade och den lilla knixen till höger visar att det finns pixlar som ”runnit över”, men på det hela rätt okej. Sa jag att fotograferandet är fullt av kompromisser.

Histogrammet är ett bra verktyg för att hitta rätt exponering. Ta en provbild, titta på histogrammet och korrigera. Ta en ny provbild och håll på så tills du är nöjd.

_DSF9014_RAF_embedded_ändrad

Hur man får fram histogrammet kan variera från kamera tilll kamera, men ofta är det ett klick uppåt på hjulet när man tittar på bilder.

Framför allt bör man akta sig för att få en hög stapel längst till höger. Har en massa viktiga ”hinkar” runnit över finns det inget som kan rädda dem. Å andra sidan är det inte bra att fega, utan håll dig så långt till höger du vågar. Man brukar kalla det att exponera åt höger, eftersom sensorn sparar mer information i de ljusa partierna.

Titta också på motivet. Blänk i glas och välputsad billack får bli överexponerande, men motsvarande högdagrar på en kind, panna eller nästipp är inte lika snygga.

(Om någon noterar att jag använt samma tid och bländare på bilderna så är det helt korrekt. I detta fall har jag reglerat mängden ljus från blixtarna. Lite som att ringa vattenverket och be dem öka och minska trycket i ledningen…)