”Man borde scanna sina diabilder” — men vad gör man om inte har någon scanner?

Lådor med diabilder, färgkort och svartvita negativ trängs lite här och var härhemma. En del väl insorterade efter ämne eller kronologi, men mycket mera ad hoc. Nåväl, någon ”lång och mörk vinterkväll” blir det väl dags att ta tag i att införskaffa en bra scanner och digitalisera alla bilderna.

Nå, vi går redan mot ljusare tider, så det blir nog inte denna vinter, så jag har inte köpt någon scanner. Plötsligt dök behovet upp. J behövde en bild från en resa 1998. Den visade sig finnas i en dialåda, men hon behövde den förstås i digital form.

Nåväl, nöden är uppfinningarnas moder. Kamera finns och även ett makroobjektiv. Återstår att rigga upp det hela på något vis och att belysa bakifrån.

DSCF7230_modified

Kamera med makroglugg, diabilden fastsatt med ett par tvingar. Ljuset kommer ur en låda, som jag skurit upp en rekangel ur. 1/250s f/=8

DSCF7234_modified

”Naken” studioblixt och en ca 10 mm tjock skiva frigolit för att diffusera ljuset. Blixten ställdes på svagaste effekten.

Johanna_Jökulsarlon-2000

Bilden blev imho rätt okej. Möjligen aningen vinjetterad, men om det beror på originalet eller min improviserade diaduplikator vet jag inte. Närgränsen på makrogluggen tillät inte utnyttjande av riktigt hela bildytan i kameran, men jag får ändå ut nära 6 megapixel.

Man får väl tillägga att den här uppställningen inte är så rationell om man ska digitalisera massor av bilder, men är det någon enstaka fungerar det helt OK.