Är det du eller japanerna som bestämmer

 Inuti din kamera sitter några små japaner och bestämmer om du ska ha kort eller långt skärpedjup, om dina motiv ska få fartränder eller om rörelsen ska frysas, liksom om skärpan ska vara på den snygga tjejen i förgrunden eller på soptunnan bakom. Jag skojar förstås, men bara lite.

Det sitter inga japaner i kameran, de sitter kvar hemma i Japan och konstruerar automatiken till nästa kameramodell, nu när din kamera är färdig och levererad. De programmerar en liten dator i kameran, och den tar hand om bländare, slutartid, ISO-värden och autofokus. I alla fall gör den det när du är lat och ställer kameran på grönt eller i läget P.

Nu är det just samma inställningar som är bland de viktiga kreativa val du har när du ska göra en bild. Japanerna, förlåt, de program som styr kamerans automatik, kan inte gärna veta ifall du vill ha bakgrunden jättesuddig eller om du helst vill att den ska vara skarp och tydlig. Eller om det är viktigast att visa rörelsen hos en passerande löpare eller ifall du framför allt vill ha bilden skarp så att du kan urskilja varenda por.

Fotosnobbar

Nu ska man inte förakta den här automatiken, även om många fotosnobbar gör just det. Ibland har jag fullt nog med att fånga ögonblicket. Ibland är det bökigt nog att armbåga sig fram till den önskade vinkeln. Någon gång får man fullt upp med att byta glugg. I de här lägena kan automatiken vara en hjälp. Jag försöker vänja mig vid att ha kamran i P-läge när den ska ner i väskan, för man vet aldrig hur brådis det är nästa gång. Automatiken på moderna kameror gör ofta ett gediget om än lite småtråkigt arbete, och har man inga egna brightare idéer, så kan den ofta duga.

En del kameror, till exempel de i mobiler har bara automatik och man kan i många lägen ta bra bilder ändå. Min kompaktkamera har ett manuellt läge, men det är småknepigt att använda om man inte har gott om tid, bra ljus och skarpa glasögon, så i praktiken använder jag det rätt sällan.

_dsc1723.nef_3I9D7W

Två versioner av samma bild. Ser du skillnaden?

_dsc1727.nef_70I76W

Tips: Titta på växthuset, till vänster i bakgrunden

Du vill absolut köra manuellt när du plåtar panoraman eller tar flera bilder under konstantaförhållanden. Likaså vill du göra det när du har särskilda önskemål om skarp eller oskarp bakgrund eller om vad som ska ske med motivets rörelser.

Sen vill du kanske veta av när du ”lever farligt”. Full glugg, långa tider och höga ISO-tal är oundvikligt i bland, om man inte har möjlighet att fixa eget ljus eller stativ i alla fall, men man bör i alla fall veta om att risken är stor att bildkvaliteten inte blir helt hundra. Kanske har du bra stöd och väljer ett par steg längre tid för att kunna blända ner ett steg och gå ner ett steg från maxat ISO. Sa jag att fotografi bara är kompromisser?

Ju mer du experimenterar med de manuella inställningarna desto lättare får du att göra de rätta kompromisserna i stället för de som automatiken står för och som ger ett resultat som kan bli lite väl mycket mellanmjölk.

Hålet i gluggen

Kanske kommer du ihåg att bländaren, det där hålet i objektivet, påverkar skärpedjupet. Dessutom påverkar bländaren skärpan och en objektivfel, så ur det perspektivet är det bäst att undvika de största och minsta öppningarna. Ständigt dessa kompromisser! Kanske kommer du ihåg att en stor bländaröppning representeras av ett litet tal, exempelvis 1,8 och att bländare 22 är ett pyttelitet hål, som släpper in pyttelite ljus. Du kan överlåta det där intrikata valet av bländare på ”japanerna” eller välja själv efter eget huvud.

_dsc1727.nef_70I76W--detalj

Detalj ur ovanstående bild. Gissa bländaren!

Tidens betydelse

Korta slutartider fryser rörelse. Bilden blir skarp men leviterande höjdhoppare ser lite skumma ut liksom det ser lite märkligt ut med bilar som står parkerade mitt på motorvägen och fontäner som sprutar glas. Slutartider mäts oftast i bråkdelar av en sekund och 1/1000 s är en riktigt kort slutartid och 1/15 s en ganska lång. Oftast får det inte plats att skriva ut hela bråket på kameran så där ser man bara 1000 respektive 15. Långa slutartidet, låt oss säga 1/30s eller längre ger gärna fartränder åt rörliga motiv. Å andra sidan finns alltid risken för oskärpa på grund av kameraskak. Med träning, tung kamera, och de där nya antiskakgluggarna kan du gott prova ifall du lyckas få hyggligt skarpa bilder på 1/8 s och rent av längre, men ha inte för stora förhoppningar.

_dsc1723.nef_3I9D7W--detalj

Lång tid. vinden tar tag i växterna i förgrunden.

Vill man prova riktigt långa tider, som behövs till nattbilder med ränder efter bilarna, för att få drömska havsytor och bilder på fyrverkerier måste du ha ett tungt stativ och det ska inte stå hemma. Japanerna kan förstås ställa in tiden åt dig också, men de vet inte hur du vill ha bilden och knappast heller hur stadig du är på hand.

Räcker ljuset?

Nu räcker kanske inte ljuset till ifall du vill ha kortaste slutartiden och minsta bländaröppningen. Så här års kan det vara knepigt att få tider som klarar handhållen kamera även om man öppnar upp rejält. Sa jag något om kompromisser? Det kan finnas lösningar, men dem tar vi en annan gång. Om bländare och slutartider varit ”bara teknik” hade det varit rätt okej att överlåta det på kamerans automatik, men i många fall är de viktiga komponenter i bildspråket, som det kan vara motiverat att du själv tar befälet över.

One thought on “Är det du eller japanerna som bestämmer

  1. Pingback: Exponeringen, kompromisserna och japanerna | Press Enter News Agency

Kommentarer inaktiverade.