Separationsångest!

Anta att du inte kan fixa någon suddig bakgrund. Du har bara ett vidvinkelobjektiv och någon har bestämt att du bara får använda bländare 8 eller möjligen mindre hål (alltså större bländartal).

Då måste du hitta separation mellan själva blickfånget och bakgrunden på något annat vis. Den som är bortskämd med att jobba med en fin kamera med ljusstark optik kan bli lite förvirrad, men för dem som som plåtar med enklare grejor är det vardagsmat och de kan ändå få väldigt fina bilder, så det är ingen omöjlighet.

Har du inget vidvinkelobjektiv fungerar det här lika bra med kitobjektivet som följde med kameran också, om du zoomar ut maximalt. Använd manuella inställningar (M) eller bländarförval (A eller Av) och ställ bländaren på f/8. Har du en kamera som du inte kan ställa in bländaren på, till exempel en mobil så funkar nog den här övningen rätt bra ändå.

Överkurs: Eftersom du får så långt skärpedjup kan du lika väl ställa in fokus på hyperfokalavståndet, stänga av autofokusen och tejpa fast avståndsringen. Då får du skärpa från en meter eller lite drygt till oändligheten och behöver inte bry dig mer om den saken. Hyperfokalavståndet varierar med sensorstorlek och bränvidd, men för de flesta systemkameror funkar 2,2 m för 18mm och 2,7 m för 20 mm (med viss marginal).

Bländare 8 är en bländare där många objektiv presterar som bäst rent tekniskt — också billiga objektiv brukar kunna göra storverk på bländare åtta. Öppnar man upp mer blir det ibland oskärpa i hörnen och vinjettering (mörkare hörn) och stänger man ner mer brukar ett fenomen som kallas diffraktion göra sig påmint, så det är oftast inte någon dålig standardbländare att utgå ifrån om det bara finns ljus så det räcker. Det där med mängden ljus är sällan ett problem utomhus så här på sommaren. Men tro nu för all del inte att det här är något slags universalläge som alltid ger de bästa bilderna. Det finns inget sådant. Fotografi handlar om hopplösa kompromisser mellan motstridiga krav och önskemål och det finns alltid utmaningar med det man gör.

Utmaningen med vidvinkel och f/8 är att nästan allt blir lika skarpt. Risken är stor att bilderna ser ut som pyttipanna om man inte skärper sig och hittar ett huvudmotiv och något som får det att sticka ut från den där pyttipannan.

dsc_2774.nef_4T9I1W

Det är inte lätt, men hade det varit det hade det inte varit nån övning

Du får alltså försöka hitta någonting som helst är mycket ljusare eller mycket mörkare att placera bakom. Hittar du ingenting sånt får du i alla fall försöka hitta någonting som i alla fall är någorlunda jämt i färg, mönster och ljushet. himmel, hav och husväggar kan vara heta tips på sådana ytor. En skog duger om den är tillräckligt långt borta.

”Placera bakom”, är en mild omskrivning för att du själv får klättra och krypa för att placera kameran i linje med motivet och den där ytan. Påstod jag att det skulle vara enkelt?

Jag borde kanske säga att du först måste bestämma vad som är det viktiga i bilden, eller i alla fall vad som är ”ingången” för den som tittar på bilden. Utan det beslutet kommer pyttipannan som ett brev på posten. Ibland kan det vara en fördel att det finns mer detaljer i bilden att titta på, fundera kring och diskutera.

dsc_2774.nef_4T9I1Wsvv

Kolla gärna om bilden funkar i svartvitt…

Så får jag påminna om att det här är en övning, inte ett recept för hur du ska göra alla dina bilder i framtiden. Det är inte alls säkert — eller ens troligt att du kommer att ta ditt livs bästa bilder under den här övningen, men förhoppningsvis får du med dig några redskap till i din mentala fotoväska.

One thought on “Separationsångest!

  1. Pingback: Augusti tillända och September är här | Press Enter News Agency

Kommentarer inaktiverade.