Separation

Jag lärde migt ordet ‘separation’ som fotoord häromdagen. Pratar vi relationer sprider ordet kvalfulla associationer om konflikt, ångest och ensamhet, men i dina bilder är det någonting eftersträvansvärt.

Det handlar alltså inte om att fotografen i ett anfall av gubbsjuka ska överge sin hustru och ränna iväg med någon av sina modeller. Det handlar i stället om olika metoder att få huvudmotivet, blickfånget i bilden, att sticka ut och verkligen fånga betraktarens blick. Huvudmotivet ska alltså separeras från resten av bilden på något listigt sätt.

Jag har redan snackat käften ur led om suddig bakgrund, så det snackar vi inte mer om här även om det är en av de vanligaste och enklaste metoderna.

Suddig bakgrund

Om du inte vill eller kan ha en suddig bakgrund får du i stället försöka få till en neutral bakgrund och helst en som avviker i ljushet från blickfånget.

Neutral bakgrund och avvikande ljushet

Plåtar man i studio har man en bakgrund och tar andra regisserade bilder är det oftast rätt enkelt att jaga upp en enfärgad vägg eller en tapet som inte är alltför storblommig, men ute på jakt på stan eller i naturen kan det vara bökigare och man får välja vinkel med lite omsorg.

Här fick jag går runt lite för att paret på bänken skulle synas med vattenytan som bakgrund och utan att det skulle växa upp några bojar eller båtmaster ur huvudena.

Ibland kan man fixa separationen efteråt i bildbehandlingen genom att selektivt ljusa upp, mörka ner delar i bilden, lägga på vinjettering eller använda oskärpefilter.

Här har jag låtit CPU-hållaren i min dator behålla sin färg och ljusat upp resten. Det tar bara några  sekunder i GIMP.

Nu är förstås inte det här jag har hittat på själv. Däremot hittade jag det i Göran Segeholms utmärkta bok Konsten att ta vinnande bilder. Boktiteln är lite förledande, men man har nytta av boken även om man aldrig tänker delta i en fototävling.