Måste en bra bild vara en vacker bild?

Nu sitter vi återigen långt nere med fötterna i den begreppsmässiga kvicksanden. Vad är en vacker bild? Trots att var och en säkert har en uppfattning om huruvida någonting är vackert eller fult är det knepigt att hitta en gemensam definition.

Du minns kanske vår famlande jakt på hur man känner igen en bra bild. https://svar42.wordpress.com/2013/07/13/hur-man-kanner-igen-en-bra-bild/ Kanske minns du att vi var inne på bra kamera, skärpa, fokus, att förmedla en känsla och att gå nära, men att det, även om det ofta hjälper, inte räcker för att göra en bra bild.

Nåväl även om vi också saknar en definition på ”vacker” tror jag ändå att du hänger med hyggligt när jag säger att en bild eller ett motiv är vackert. Du vet solnedgångar, böljande landskap, lagom kurviga kvinnokroppar, blommor,  gamla fiskebodar och båtar vid havet…

Vore det bara för den saken borde vem som helst kunna ta hur många bra bilder som helst, i alla fall här på Öland.

Men måste en bra bild vara vacker?

Jag tror inte det. Vi har ju redan varit inne på Irving Penn och hans bilder på cigarettfimpar. Nu kan jag nog tycka att de bilderna är rysligt vackra trots motivens fulhet. Förklara det om du kan…

Jag vill dock hävda att en bild kan vara bra trots att den är gräsligt ful, äcklig och frånstötande.

Ta Wolfgang Tillmans bild av en man som står och urinerar på en kontorsstol.

Bilden föreställer en ung man med bar överkropp, vidöppen gylf och nerhasade jeans. I vänster hand håller han självaste Petter Nicklas, med lillfingret under pungen. En tydlig stråle urin syns från organet till stolssitsen och inte så lite droppar från den gröna tygsitsen ner på trägolvet. I höger hand håller han en cigarett, som borde ha askats av för en stund sedan. Bilden är tagen snett framifrån från högersidan och ingenting skymmer eller skyler, förutom förhuden som döljer  det mesta av ollonet. Den unge mannnen har huvudet rakat på sidorna men en strimma hår i mitten. På fötterna bär han grova skor och i jeansen hänger röda hängslen. Miljön ser ut som någon form av offentlig miljö, kanske ett kontrorslandskap, bakom mannen skymtar ett arkivskåp.

Först blev jag rätt förbannad när jag såg den här bilden:

— Varförihelvete pissar man ner en kontorsstol och hur får någon idiot för sig att fotografera eländet? Och hur kommer det sig sedan att man får hänga upp pisset i gigantiskt format på Moderna Muséet? Sen påminner jag mig att det bara är idioter som reagerar så och lugnar ner mig.

Efteråt är det den bilden jag kommer ihåg från den utställningen och jag funderar då och då på vad bilden vill säga och vems stolen egentligen var. Lite funderar jag nog också över fotografens kontaktnät och övertalningsförmåga — jag tror ingen jag känner skulle posera pissandes på kontorsmöblemang, men jag kanske bara inte vågat fråga. Om pengar har någon betydelse i sammanhanget kan jag tala om att bilden såldes på Christies för motsvarande strax under 94000 kr 1999.

Är då en vacker bild alltid bra?

Det fanns nog en tid då det godaste du kunde dricka var söt hallonsaft. Idag söker du dig nog ofta till annat än bara sötma; beska, syra, rökighet, malt, mögel… Vackra bilder blir lätt lite ”hallonsaft”, för mycket av det goda, lite uddlösa och dessutom…

Vackra motiv ser vi väldigt ofta avbildade på fotografier och målningar, som affischer och vykort, i turistbroschyrer, där bilder visas på nätet och så vidare. De blir gärna utslitna och uttjatade.

Jag skulle nog vilja säga att det är extra svårt att ta en bra bild av ett sådant motiv. Det krävs en egen vinkel, en genomtänkt komposition, det perfekta ljuset, förutom då förstås att allt det rent tekniska ska sitta som en smäck.