Hur fanken kan småbild vara det största bildformatet?

Som digitalfotograf suktar man gärna efter större bildsensor. Vi har ju resonerat en del om sensorns storlek och vad den gör för bilderna. En kamera med sensor i småbildsformat, också kallat fullformat, står på önskelistan.

Nu har både Nikon och Canon släppt kamerahus med småbildssensor, som är lite lägre prissatta och förhoppningsvis kommer priserna ner ytterligare. Men det låter ju ändå lustigt att ”småbild” är det största bildformatet.

För att begripa det måste vi glida över ett ögonblick på den analoga sidan. Där finns kameror för storformat, storleken på filmen där kan variera från sisådär 9×12 cm (samma storlek som antagligen är den vanligaste i ditt gamla fotoalbum) och uppåt.

10x12in_robert_kärrlander

Storformatskamera foto Robert Kärrlander.

Kameran på bilden har det inponerande filmformatet på 8×10 tum (nästan som ett A4-papper). Den borde vara kapabel till en upplösning motsvarande 5279 megapixel (5 gigapixel) om man matar den med bra film. Det är alltså nånstans mellan hundra och tusen gånger bättre än din digitalkamera.

Det här är alltså apparater man tar till när man har extrema krav på kvalitet. Bälgen gör att optik och filmplan kan förskjutas hur du vill vilket gör att skärpeplanet kan placeras där du vill och att det går att rätta till störande linjer, men man tar en bild i taget och det är en del bök att byta film, så det gäller att man har mätt och tänkt innan man trycker av.

Kom inte och säg att du plåtar digitalt för att det rent tekniskt är bättre, för det är det inte. Jag plåtar digitalt för att jag är lat, snål och stressig.

Så finns det kameror för mellanformat. Bildstorleken är oftast 6×6 cm och filmen kommer i rullar om 12 bilder. Kända kameramärken är svenska Hasselblad och Rolleiflex. Har du sett bilderna från Apollo 11 de är tagna med en hasselbladare. Mellanformat ger grym kvalitet och det finns faktiskt också digitala mellanformatare, men var beredd att pröjsa som för en Volvo eller två.

Småbild är alltså inte det största formatet för digitalkameror heller, men jag klandrar dig inte om du inte hört talas om digitala mellanformatare, det är väldigt exklusiva proffsgrejor.

bladare-robert-kärrlander

Mellanformatskamera från svenska Hasselblad. Foto: Robert Kärrlander

Så kom nån på att man kunde packa 35mm biofilm i små kassetter och använda till stillbild. Formatet småbild, 24×36 mm, var fött. Först ut var tyska Leica, men efter kriget översvämmades vi av japanska kameror, först billiga kopior, men snartnog av tekniska underverk. Småbildskameror fanns i de flesta storlekar och modeller som systemkameror, avancerade kompaktkameror eller enkla titta-och-tryck-leksaker.

Småbildsformatet blev en succe, och nästan alla har minst en småbildskamera hemma. Småbild var inte tekniskt bättre än stor- och mellanformat, men kamerorna var mer hanterliga och gav fotografer ute på fältet större frihet. I studio och andra mer stationära sammanhang regerade stor- och mellanformat. Alla lite äldre fotografer har i alla fall ett förhållande till småbild och när man talar bränvidd äversätts värdena gärna till vad de motsvarar på småbild.

småbild

Småbild, foto: förf

Sensorn i de flesta digitalkameror är alltså mindre än småbildsfilmens 24×36 mm. Ibland runt halva det formatet, men i mobilkameror och billiga kompaktkameror betydligt mindre. Ett vanligt format i mobilkameror är 4.54 x 3.42 mm (ungefär halva din lillfingernagel).

Lite bättre digitalkameror, främst systemkameror, men även någon kompaktkamera har sensor i småbildsformat eller ”fullformat” som det ofta kallas, men det är pyttigt om man jämför.

Tro för all del inte att analog fotografi är död. Många har aldrig lagt av, däribland en del av fotografins stora namn, och en ung generation verkar söka sig till det analoga. Det finns också en livaktig andrahandsmarknad för analoga prylar och priserna är ofta vettiga (förutsatt att man inte råkar leta efter något som blivit samlarobjekt, då kan de vara astronomiska.)

Själv fortsätter jag nog att vara lat, snål och stressig även om jag saknar känslan av att jobba i ett mörkrum.