Intryck, uttryck, i tryck!

Jag införlivade aldrig uttryck som  ‘diskursiv praktik’ och ‘lingvistisk imperialism’,  i mitt aktiva ordförråd och det är nog mina bloggläsare och kolleger tacksamma för. Ändå var kursen Digital fotografi väldigt givande och utvecklande.

Som avslutande moment i kursen producerade vi en trycksak där kursdeltagarna finns representerade. Trycksaken bär det kryptiska namnet 1MP167 vilket också är kursens officiella beteckning i Linnéuniversitetets system.

1mp167

Det är något speciellt att se egna bilder på papper i bra tryck. Numera ser man ju mest bilder på en halvtaskig skärm. Själv är jag representerad med en egen bildproduktion och ett modereportage som är ett grupparbete tillsammans med Maria Tell, Jenny Holm och Viktor Birlev.

Plåtat med systemkamera har jag gjort sen moppeåldern — köpte en Praktica Super TL när kompisarna köpte Puch Dakota. Digitalt har jag plåtat i bra många år också, så i inledningen hade jag en anings försprång. Brännvidd, bländare, slutartider och det hade jag redan i ryggmärgen.

Sen kom den stora ångesten! Det gällde inte bara att plåta. Det var en digital bildproduktion som skulle fram i de olika uppgifterna. Arbetet förväntades vara planerat, konstnärligt och genomtänkt.

Jag som mer plåtat med ryggmärgen när bilderna råkade dyka upp framför kameran fick tänka om en smula.

Känslan fick mig att tänka på en lärarkurs jag gick för decennier sedan. Jag hade redan innan kursen undervisat en hel del fått beröm och goda kursutvärderingar och hade gott självförtroende. Det hela var mest en formalitet — lärarkursen skulle finnas där på meritlistan.

Nu skulle jag hålla en kort lektion om något favoritämne och det enda som genererade en aning nervositet var den lätt brummande videokameran som spelade in lektionen – a walk in the park! Om inte den jäveln som pratade före mig hade pratat om kroppsspråk — ett för mig då förbisett fenomen. Plötsligt var alla gester och hållningar erotiska inviter eller utmaningar till duell och detta i 180 decibel, överröstande mitt budskap. Gissa om jag stod där stel som en pinne stammande fram mitt budskap, åtminstone känndes det så.

Där satt jag i timmar och GIMPade mina bilder om och om igen. För vissa produktioner åkte jag flera mil för att konstatera att ljuset inte dög och att det bara var att komma igen en annan dag.

Sen var det kurslitteraturen. Vissa böcker var väldigt matnyttiga och handfasta andra väldigt abstrakt teoretiska. Tur att jag hade några långa tågresor inplanerade, men som jag redan sagt blev jag inte riktigt kompis med den diskursiva praktiken. En favorit och husgud är Segeholm som jag refererat till åtskilliga gånger här: https://svar42.wordpress.com/?s=Segeholm&submit=S%C3%B6k

Helt nytt för mig var det där med modefoto. Hela köret med att bestämma location, fixa modeller, make och hår, studioljus. Själva tagningen skedde när snön kommit i början av december. Där stod vi med studioljus och hela köret på en svinkall loge någonstans i Småland. Jag har en medkänsla med modellerna som skulle uthärda detta i tunna festkläder. Själv var jag klädd för nordpolsexpedition och det räckte knappt. Sen kom långa sessioner i Photoshop — lite avigt för mej som jämt kör GIMP, men man kom rätt snabbt in i det.

Nu känns det lite tomt. Jag vill gärna se en fortsättning på den här kursen och lärarna antydde att det kunde bli så. Så länge bläddrar jag i vår trycksak och väntar på objektivet jag beställde igår. Min kraschade zoom ska ersättas av en fast tjugomillimetersglugg, som jag hittade på Blocket. Än har gubben fötter att zooma med! Lite sugen är jag på studioljus också, får se om det blir nåt retroaktivt efter löneförhandlingarna.