Moa Matthis och vansinnet

Författaren Moa Mattis skrev häromdagen en artikel på Dagens Arena, som gör mig frågande. Hon tycks mena att vi vita västerlänningar är så impregnerade av rasism, kolonialism och sexism så att vi aldrig kan förstå andra människor med annan bakgrund.

dsc_5842.nef_967USW

Kan vi förstå?

Rent filosofiskt kan man förstås ifrågasätta om andra människor över huvud taget existerar. Man kan som Descartes till och med ifrågasätta sin egen existens. Nåväl han kom vidare därifrån genom att konstatera att eftersom han tänkte så existerade han också.

Visst finns det barriärer för att förstå andra människor. Kön, klass, kultur, religion och uppväxt och mycket annat skiljer oss åt, och handen på hjärtat ibland kan det vara svårt att ens förstå sig själv när hormoner eller förträngda smärtor sätter käppar i hjulet för det förnuftiga tänkandet. Men vi måste ju försöka.

Det faktum att våra förfäder, eller i alla fall andras förfäder, med samma hudfärg som vi, begått skändligheter i Afrika, Sydamerika och Asien är inget argument för att vi inte ska försöka förstå — snarare tvärt om.

Vad är annars alternativet? Att varje människa borde skyddas från varje annan människa på en egen ö, eller i alla fall att vi borde slänga ut alla med avvikande ”ras”, inte för vår skull, men för att skydda dem från vår bristande fattningsförmåga. Detta säger förstås inte Matthis, men det ligger i förlängningen av hennes idévärld.

Jag säger inte att vi kommer att förstå allt och somt kommer vi totalt att få om bakfoten, men det är bara ett skäl att anstränga sig hårdare och att förbättra våra verktyg. Verktyg som kan vara vetenskap, konst, filosofi, men de får förstås också en släng av Matthis slev. Med mänskligt förnuft och öppen diskussion kan vi komma framåt.