Snacka med din hallonpaj (7) — en dator för fullvuxna

Även om hallonpajen primärt vänder sig till barn och ungdomar är operativsystemet för fullvuxna. Windows, Mac och även mer publikfriande linuxvarianter som Ubuntu bäddar in användaren i ett skyddsnät, som kan vara tryggt, men också hämmande.

Kommandoraden vet inget om papperskorgar. Har du slängt en fil är den borta. Du kan ta bort alla bilderna från bröllopet utan en enda liten fråga om ”vill du verkligen”… Kombinerar du detta med sudo, som ger dig superkrafter, kan du oåterkalleligen ta bort varenda fil för alla användare och förmodligen det mesta av själva systemet.

Är du vuxen, nykter och vet vad du gör är det här precis som du vill ha det. Nästan varenda villaägare har exempelvis en cirkelsåg som lika gärna käkar fingrar som den äter sig genom bräder och spånskivor. Tar man det bara försiktigt och tänker gör den stor nytta.

bild(7)

Kraftfulla verktyg kan göra stor nytta, men också stor skada om man är oförsiktig och ansvarslös

Det händer för all del inget för att du skriver galenskaper vid prompten, men innan du trycker på enter-tangenten bör du ha tänkt igenom konsekvensen av dina handlingar och detta gäller i synnerhet om det står sudo längst till vänster på kommandoraden.

Det kan för övrigt hända onda saker också när man skapar nya filer, flyttar eller kopierar, för den nya tar glatt över i den gamlas ställe, så det gäller att ta det försiktigt. Ta det lugnt och tänk innan du trycker på enter.

Med detta sagt kan jag säga att jag använt Linux sedan mitten av nittiotalet utan några allvarliga fadäser, förutom den föredetta kollegan som i sin iver att ta bort några länkar som låg och skräpade, tog bort alla användares hemmakataloger på en server, men i det fallet fanns det backup.

Med detta sagt, kan vi våga börja titta på kommandon för att hantera filer och mappar, som rm, cp, mv, rmdir, mkdir osv lite mer på allvar.

Om du ändå tycker att det där med papperskorgar känns behändigt kan jag berätta om en resa jag gjorde. Jag hade med mig ett minneskort till kameran och hade efter att ha kopierat alla bilderna till datorn tömt minneskortet. Efter en dag upptäckte jag att minneskortet började bli fullt. Fick snåla på bilderna och väl hemkommen upptäckte jag orsaken. De gamla bilderna låg i papperskorgen på minneskortet och tog plats. Numera formatterar jag minneskorten innan jag ger mig iväg på någon längre tripp.

Annonser