Den tekniska snuttefilten

Fotografi handlar delvis om teknik. Vi snackar om bländare, bränvidder, hyperfokalavstånd och en massa annat, som låter allt annat än begripligt för den oinvigde. Men det som verkar svårt är egentligen den enkla biten. Det som verkligen är en utmaning är att ta bilder som berör, rör eller rent av upprör.

dsc_5246.nef_GLFPQW

Lyckas bliden förmedla någon kännsla eller är den bara en uppvisning i teknik?

Tekniken blir gärna en snuttefilt att hålla i och återkomma till när själva bildskapandet tar emot. De tekniska frågorna har ofta entydiga svar och lösningen på de tekniska problemen är oftast mer teknik. Ibland mer teknik som i att lära sig ett nytt handgrepp med kameran eller i bildbehandlingsprogrammet, men inte sällan handlar det om att köpa en ny kamera eller nya tillbehör. Det kan ibland krävas oförsvarligt stora investeringar, men då har man i alla fall nåt att skylla på. Hade jag bara haft de rätta grejorna hade jag kunnat ta Bilden.

Vad som gör att en bild är bra, säger någonting, är i alla fall delvis någonting annat än teknik. De som verkligen kan uttrycka sig fotografiskt brukar kunna göra det också med en mobilkamera eller med en  leksakskamera från sjuttitalet. Det som gör bilden bra är oftast någonting annat än perfekt skärpa.

Å andra sidan gör inte kass teknisk kvalitet en bra bild av en medioker bild heller. I dag finns det filter och appar som gör färgerna konstiga och lägger på mörka hörn för att ge bilderna lite leksakskamerakaraktär, men det är någonting annat som gör bilden.

Det finns ju en del kompositionsregler och annat, men även om de kan hjälpa  en hel del är det knappast så enkelt heller att ta engagerande bilder. Kanske är det så att kompositionsreglerna gör det möjligt att ta ”vackra” bilder, men att världen idag är så full av vackra bilder att det idag behövs något mer för att fånga folks intresse. Kanske rent av någonting fult? Ibland blir folk så trötta på tredjedelsregeln och gyllene snittet att det är precis rätt grej att göra det mest förbjudna och placera horisonten i mitten.

En annan sak som är betydligt mera knepig och svårbeskriven än det rent fototekniska är hur man får folk att ställa upp på ens bilder. Den berömda fotografen Lennart Nilsson var i sin ungdom kändisfotograf, men han nöjde sig inte att plåta kändisarna på scen eller på väg till arbetsplatsen. Han lyckades bli kompis med dem och ta bilder på dem hemma, rent av i duschen.  Han var vid det laget bara en okänd pojkspoling med kamera. Hur bar han sig åt?

Eller som Wolfgang Tillmans, som på Moderna Muséet, bland många andra bilder ställer ut en bild på en snubbe står med bar överkropp, inga kallingar och nerhasade brallor och pissar på en stol.  Nu känner jag inget jättebehov av att ta just såna bilder och dessutom är det redan gjort, men hur övertalar man folk att göra en sån grej framför en smattrande kamera. Alltså hasa ner brallorna, häng ut apparaten  mitt framför min kamera här och pissa på möblemanget, så gör jag en jätteförstoring av det och hänger upp på museum. Jag tror ingen av mina släktingar, kompisar eller kolleger skulle vara med pǻ noterna, trots att många är konstintresserade. Hur bär sig Tillmans åt?

Nåväl, jag har inte så många svar, men jag skulle vilja påstå att det finns ett antal saker som är betydligt knepigare än att välja rätt tid och bländare, även om det då och då händer att jag sjabblar med sånt också.

Annonser