Nationalpark i Ojnareskogen?

Nu verkar Miljöminister Lena Ek ha fått tummen ur och börjar göra sig förtjänt av sin ministerlön och sin ministertitel. Om jag tolkar henne rätt vill hon göra Ojnareskogen med omgivande, redan skyddade områden till en nationalpark.

Nå, hon uttrycker sig på ministervis lite luddigt och svävande, men hon kan ju inte gärna mena att man först ska kalhugga, utrota arter och spränga ett gigantiskt hål och sedan skydda kratern?

Våtmark i Ojnareskogen. Foto: Ojnareskogen

Beskedet borde rimligen innebära ett stopp för kalkbrytnintg, i alla fall för storskalig industriell brytning. Möjligen kan ett mindre brott där man bryter stenen hänsynsfullt och hantverksmässigt samsas med den känsliga naturen i området.

En nationalpark är ett starkt och bra sätt att skydda naturen, men det är också en kvalitetsstämpel som kommer att göra området känt och populärt bland naturintressserade turister. Ökande turism skulle ge jobb och inkomster till området. De som besöker nationalparken behöver bo någonstans, vill äta gott och ha någonstans att handla gotländska produkter. Förmodligen kan en nationalpark ge fler jobb än den tänkta kalkbrytningen och dessutom för all framtid och inte bara under några decennier.

Det borde vara en självklarhet att sprängningar, damm, buller och tunga transporter inte kan försiggå mitt i en nationalpark eller i dess omedelbara närhet. Vi har redan hört talas om kringflygande sprängsten från Nordkalks provbrott. Nordkalk får nog se sig om efter något mindre känsligt ställe för sin verksamhet.

Nåväl, ministern var ju inte alltför tydlig, och kanske en aning yrvaken. Vi får allt sätta lite press så att saker och ting görs i rätt ordning. Det första steget måste vara att skydda det nu omstridda området från ytterligare förstörelse — aktivisterna har ju gjort en förnämlig insats härvidlag ännu så länge, men på längre sikt måste regeringen göra sitt jobb själv. Det finns också just en större fastighet i området som är till salu och den bör staten köpa för att inlemma i en blivande nationalpark.

Tills vi fått tydligare besked och ett lagligt skydd av området finns det all anledning för fältbiologer och bönder att stanna kvar och försvara skogen. Faran är inte över, men man kan nog börja känna en aning segervittring. Nu gäller det bara att knyta ihop säcken!

 

…_

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om , , , , , ,

 

 

Annonser