Varning för skärpefundamentalisterna

Det finns en sjuka bland amatörfotografer, i alla fall de som mer hänger på fotoforum än de plåtar, att bli fanatiskt intresserad av skärpa. I stället för att plåta på riktigt tar de bara testbilder och förstorar upp groteskt i Photoshop för att sedan gnälla över att ingen optik, som folk har råd med, duger.

Lite suddighet tillför ibland en dimension till bilden. Den goda suddigheten är framför allt av två slag, nämligen rörelseoskärpa och kort skärpedjup. Nu snackar jag fotonördiska, men kolla på bilderna så fattar du.

Artisten på bilden rör sig intensivt. Det svänger mer om bilden om det syns att han gör det. Bandet heter Graveyard.

Motivet ska röra sig men kameran ska vara stilla. Sen gör en hyfsat lång exponeringstid resten av jobbet. 1/60 s — längre tid hade gett mer rörelse i bilden men då hade jag haft svårt att hålla kameran stilla nog.

Samma tänk kan gälla bilar i rörelse, vågor, vattenfall och fontäner. Ofta blir bilden roligare om det syns att det rör sig i den än om man ”fryser” rörelsen med en extremt kort exponeringstid.

Här är det lite stillsammare musik. Sven Zetterberg i fokus och delar av hans band lite suddiga i bakgrunden.

Fastna inte i skärpeträsket. Håll kameran stilla och ställ skärpan på det viktigaste i bilden. Det räcker långt! Är situationen lite hazardartad garderar du med att ta massor av bilder (=hundratals eller tusentals) och sorterar bort katastrofbilderna, men det viktigaste: Ut och plåta!

Annonser