Den dyraste kameran jag ägt

Dyrt och billigt är förstås högst relativt. Det handlar om peningvärdet när det begav sig och om hur mycket pengar man har. En gång i tiden skulle gubbarna sälja sina bilar för att bensinpriset gått över en krona.

Min första riktiga kamera var en östtysk Practica Super TL. Rent objektivt var det nog en av de billigaste systemkamerorna man kunde få fatt på i början av sjuttitalet.

Jag vill minnas att den kostade sex-sju hundra kronor inklusive väska, en hundramillimetersglugg och kanske något tillbehör till. Men sett till uppoffringen var det nog den dyraste kameran jag köpt. Den kostade i princip alla pengar jag hade och när mina kompisar körde moppe fick jag försöka hålla tempot på farsans gamla enväxlade Nordstiernan — på min egen tvåväxlade låghjuling hade jag inte en chans. Men jag hade en kamera och dessutom fick jag en jäkla kondis. Kondisen blev förstås inte sämre av att jag började i gymnasiet inne i stan.

Nå, idag är man lite mer reserverad i sina investeringar. Pengarna ska räcka till bilen, ammorteringar och en massa annat. Jag kommer nog aldrig att köpa en kamera för allt vad jag har igen.

Annonser