Gränserna mellan vetenskap och politik

Du känner säkert igen formeln E=mc2. Det är formeln som förklarar sprängkraften hos en atombomb, energiproduktionen i en kärnreaktor och varför solen i miljarder år lyser upp och värmer vår tillvaro utan att man måste byta batterier eller lägga på någon ved.

Så långt vetenskapen. Den förklarar hur och varför saker fungerar.

Den tar inte ställning till huruvida det är en bra idé att Nordkorea eller Iran har kärnvapen. Inte heller tar den ställning till om vi bör byta ut våra svenska kärnreaktorer mot nya eller ersätta dem med andra energikällor. Där tar politiken, moralen och etiken  vid. Här finns utrymme för opinjonsgrupper som freds- och miljörörelsen liksom för industrins lobbyister att försöka påverka.

Vi kan, får, kanske rent av bör ha åsikter i de här frågorna, men formeln E=mc2 är inte något som kan vara föremål för politiskt tyckande, den bara finns där. Den är lika för alla oavsett om vi räknar oss som blå eller röda, religiösa eller ateister, hökar eller duvor och oavsett om vi anser att kärnkraften ska utvecklas eller avvecklas.

Naturligtvis är formeln E=mc2 , som alla vetenskapliga sanningar en provisorisk sanning. Någon gång i framtiden upptäcker vetenskapsmännen kanske att Einstein räknat fel eller hittar kanske något skrymsle i universum där andra lagar gäller. Men idag är den den bästa beskrivningen vi har.

Klimatet och politiken

Vetenskapen har idag, vad jag förstått, gett klart besked om att klimatet förändras och att människans utsläpp av växthusgaser har en väsentlig del i detta. Så långt finns inget utrymme för personligt tyckande och troende. 

Fakta är lika för alla och tar inte hänsyn till om du gillar bilar eller tåg. Fakta bryr sig inte om ifall du gillar bensinskatt eller hatar den och fakta tar ingen hänsyn till de nostalgiska känslor du kan ha inför de erövringar du i din ungdom gjorde i baksätet på en Amazon. Har du data som visar att slutsatserna är felaktiga, så lägg fram dem. Annars är det bara att respektera fakta.

Däremot är det en politisk fråga att ta hand om den kunskap som vetenskapen gett oss. Man kan tycka att det bästa är att vänta och se och överlåta problemen åt kommande generationer eller att vi måste agera kraftfullt och omedelbart. Tycker man att vi bör göra något finns det ett vitt spektrum av mer eller mindre effektiva åtgärder för att begränsa utsläppen eller kompensera för effekterna. Jag kan nog tycka att de politiska åtgärderna hitintills har varit lite tafatta, inkonsekventa och fantasilösa. Här finns utrymme för fler åsikter och mer kreativitet!

Se även:

Annonser