Tunnelseende

Det är lätt hänt när man plåtar att man drabbas av tunnelseende och bara ser det som är mitt i bilden.

Nåja, vi har ju kommit överens om att inte placera huvudmotivet mitt i bilden om det inte är alldeles tvunget, men du fattar… Ska bilden bli bra så måste hela bilden vara bra.

Ta den här bilden på ett stolt kommunalråd…

Den hade ju blivit bättre om det inte hade vuxit ut en annan gubbe ur hakan på honom. Hade jag tagit ett steg till vänster eller två hade jag fått en bättre bild. Ännu bättre hade den nog blivit om jag gått ner på knä.  Och så har vi den tredje gubben som ser ut att försöka gömma sig bakom en mikrofon…

Man behöver alltså försöka överblicka hela bilden: Förgrunden, huvudmotivet och inte minst bakgrunden.

Ja, men kan till och med behöva försöka ha koll på vad som händer ute i hörnen. Jag tycker att blomkrukan nere till höger (klicka)  gör rätt mycket för den här bilden. Den visar att det faktiskt finns nån som bryr sig om hur det ser ut i den här porten.

Segeholm förklarar varför vi drabbas av det här tunnelseendet. Det är faktiskt vårt naturliga sätt att se. Ögat ser inte skarpt på så stor yta. Då vi läser rör vi ögonen hela tiden och när vi sitter och snackar koncentrerat med en kompis ser vi inte att det sticker upp en krukväxt hur huvudet på honom eller att det är en skitful stormönstrad tapet på väggen bakom. Vi är fullt koncentrerade på vår samtalspartner.

Bilden registrerar däremot rubbet och därför måste vi träna oss på att ha koll på allt vi ser i sökaren.

Annonser