Mitt kluvna förhållande till morgnar

När nån morgonpigg besservisser klämkäckt häver ur sig något slitet ordspråk som ”morgonstund har guld i mund” kontrar jag vresigt med det nykonstruerade ”morgonstund välter ofta stort lass”. Jag hör nämligen till den del av befolkningen som funkar bättre lite senare på dagen och som helst inte ska göra något viktigt förrän jag druckit minst två stora muggar kaffe.

Det här står i bjärt kontrast till mina intressen för att plåta natur och att gärna kombinera detta med att skåda lite fågel. Jag vet nämligen att dessa två sysselsättningar ger mest utbyte om de utförs från en timme innan soluppgången till en timme efter. Sen kan man lika gott packa ihop och gå hem.

Gång efter annan lyckas jag missa showen. Det är som att gå på konsert och komma insladdande lagom när den entusiastiska delen av publiken försöker övertyga bandet om att spela ett extranummer medan de andra börjar gå därifrån i förhoppning om att undvika trängseln vid utgången. När jag kommer har de flesta fåglarna dragit vidare och skuggorna börjar bli korta och ljuset trist.

Idag gick det aningen bättre. Beijershamn ligger ju inte alltför långt hemifrån och de här grågässen gick på en åker nedanför vår by.

Morgonljuset hade fortfarande lite godsaker att bjuda på

Örnie behagade visa upp sig

Men gravänderna låg fortfarande alldeles för långt ut.

Annars blåste det småjävlar, så även om vädret såg mycket vackert ut blev exkursionen rätt kort. En fördel med att ge sig ut tidigt är att man sen kan stoppa i sig en rejäl frukost. De gamle har ofta för vana att sova middag, men i ett sånt här fall är det inte fel att sova frukost när man kommit hem.

 

Annonser