Fotolagen och bevisläget

Av någon anledning snubblar han över Berit och Charlie som befinner sig i en pinsam situation. Nå, för ögonblicket tycker de mest att det är mysigt, men dagen efter, när de nyktrat till och ska försöka förklara för sina respektive kommer de att uppfatta situationen som minst sagt pinsam. Adam är på fest hos några vänner och har som vanligt med sin kamera. Adam minglar, flörtar, plåtar några snygga tjejer, flörtar lite till men beslutar sig för att gå och hämta något att dricka till sig själv och sitt sällskap, det är då han kommer på Berit och Charlie tillsammans. Adam, som känner Berit och hennes make Erik tror först att det handlar om våldtäkt, men lämnar paret ifred när han fått situationen klar för sig och återvänder till sitt sällskap.

Berit är övertygad om att Adam fotograferade händelsen. Hon polisanmäler Adam dagen efter och den tilltänkta lagen kommer till tillämpning.

Den som olovligen, på ett
sätt som är ägnat att kränka
den enskildes personliga integ-
ritet, fotograferar eller annars
[…] inomhus i en bostad eller på
en toalett, i ett omklädnings-
rum eller i ett annat liknande
utrymme, döms för olovlig fo-
tografering till böter eller fäng-
else i högst ett år…

Polisen överträffar sig själv i snabbhet och kommer redan tre veckor efter händelsen hem till Adam och hämtar kamera och dator. De tar dessutom med sig Adams router, tevespel, stereoförstärkare, en gammal analog Rolleiflex från 1950-talet och ett stort antal andra prylar ”som såg tekniska ut”, som det kom att stå i polisutredningen. De beslagtog också  en halv hyllmeter med fotoalbum med bilder på Adam som barn och en hyllmeter fotoböcker och annan misstänkt litteratur.

Nu hör det till saken att Adam på de här tre veckorna har hunnit ta tusentals bilder.  Däremellan har han formatterat om minneskorten åtskilliga gånger. Naturligtvis hittas inga kränkande bilder i datorn och inte heller på minneskorten. Beror nu de obefintliga bilderna på att Adam varit förslagen och sopat igen spåren efter sig eller på att han faktiskt aldrig tog några bilder?

Inga kränkande bilder gick att hitta på minneskorten

Nu dyker vittnet David upp. Han har sett Adam med kamera. Han har hört att det klickat en del och sett en del fotoblixtar. Men hur skulle David, som inte kan mycket om kameror och fotografering, kunna avgöra om Adam fotograferade Berit och Charlie eller om han tog andra, fullständigt legitima festbilder. Adam hade ett zoomobjektiv på sin kamera och kan med det både ta överblicksbilder över hela dansgolvet lika väl som han kan zooma in något par ute i periferin.

Utredningen läggs ner i brist på bevis och tre år senare får Adam tillbaka dator, kamera och övriga beslagtagna prylar.

Nu tycker vi förstås synd om Adam som oskyldigt utsatts för detta myndighetsmissbruk, men det kan ju vara så att den skurken tagit för vana att lägga alla ”heta” bilder på någon annan dator, utanför landet eller helt enkelt på en osynlig, krypterad del av hårddisken. Vi kommer aldrig att få veta, men i en rättsstat är man oskyldig tills motsatsen bevisats.

Vi har ju ett par dagar diskuterat den av Beatrice Ask planerade fotolagen och jag kan som du märker fortfarande inte riktigt släppa ämnet.

Det ser ut som om polisen kommer att få en ny komplicerad kategori av brott att utreda. Med tanke på att de har problem att få någon rätsida på betydligt mer tydliga och handfasta brott som exempelvis väskryckning, misshandel, inbrott, våldtäkt och tillgrepp av sparkstöttingar är det lätt att tro att uppgiften kan bli en aning övermäktig.

Vi kan rent av räkna med att det hela, med konstanta resurser och konstant kompetens, leder till att fler skyldiga går fria och att fler oskyldiga kommer att misstänkliggöras och utsättas för omotiverade polisiära insatser.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,  [intressant?]

Annonser