Gummilag mot kränkande fotografering!

Det ligger nu ett lagförslag som ger mig väldigt kluvna känslor. Jag kan tycka att syftet med lagen är vettigt. Det är inte okej att utan samtycke plåta folk med brallorna nere på muggen eller i sängkammaren. Inte heller är det okej att utan vidare plåta exempelvis ett våldtäktsoffer eller någon som blivit misshandlad.

Samtidigt reser lagförslaget en hel massa frågetecken, som kopplar starkt till frågor om press- och yttrandefrihet.

6a§
Den som olovligen, på ett
sätt som är ägnat att kränka
den enskildes personliga integ-
ritet, fotograferar eller annars
med tekniskt hjälpmedel tar
upp bild av någon som befinner
sig inomhus i en bostad eller på
en toalett, i ett omklädnings-
rum eller i ett annat liknande
utrymme, döms för olovlig fo-
tografering till böter eller fäng-
else i högst ett år. Detsamma
gäller den som olovligen foto-
graferar eller annars med tek-
niskt hjälpmedel tar upp bild av
någon på ett sätt som är på-
trängande, närgånget eller dolt
och ägnat att allvarligt kränka
hans eller hennes personliga
integritet som privatperson.
Till ansvar döms inte om
gärningen med hänsyn till syftet
och övriga omständigheter är
försvarlig.
Första stycket gäller inte den
som fotograferar eller annars
tar upp bild av någon som ett
led i en myndighets verksam-
het.

Olovligen måste rimligen läsas ut som utan samtycke. Samtycke inhämtar man naturligt genom att vifta med kameran, kanske peka demonstrativt på avtryckaren och få en nickning tillbaka. Eller syftar man på ett skriftligt förfarande med bevittnade namnteckningar? Räcker det med värdens eller värdinnans medgivande eller måste man ha ett medgivande av alla på kalaset? Vad händer om man rent av har fått i uppdrag att plåta på exempelvis ett bröllop, måste man ändå ha allas medgivande? Vad menar egentligen lagen om bostaden i fråga råkar vara fotografens egen? Vad händer om någon samtycker och sen ångrar sig?

Nå, det generella är  trots allt att fotografering är tillåten och att den förbjuds bara i de fall någon får sin personliga integritet kränkt. I dagligt tal blir vi ju alla ”kränkta” för både det ena och det andra. Personligen upplever jag exempelvis väckarklockans ringande om vardagmorgnarna som en allvarlig kränkning. Hur vet vi att domstolarna har en tydligare och mer restriktiv tolkning av begreppet kränkning?

Vad menas egentligen med dolt? Om jag sitter på en uteservering och har ett teleobjektiv på kameran kan jag ta bilder på folk som befinner sig en bra bit ifrån mig. En kamera med teleobjektiv brukar väcka viss uppmärksamhet, och jag förutsätter att flera vid borden intill lägger märke till vad jag har för mig, så jag skulle knappast betrakta förfaringssättet som ”dolt”, men det kanske den som hamnar på bild gör. Nåväl, en utomhusbild måste vara allvarligt kränkande för den personliga integriteten också.

Det finns också ett stycke som undantar fotografering som är försvarlig. Så vitt jag förstått syftar den till att skydda yrkesfotografer under deras tjänsteutövning.  Nu har vi ju en snabbt föränderlig mediasituation. Tidningarna förlitar sig i växande grad på läsarbilder och en växande del av nyhetsförmedling och åsiktsbildning sker via sociala medier.  Amatörfotografen får här en viktigare roll och gränserna mellan proffs och amatör blir luddigare. De som skapar mer konstnärliga eller dokumenterande bilder kan mer sällan försörja sig på sitt fotograferande, men de gör ändå en viktig insats som bör skyddas i lagen.

Justitieminister Beatrice Ask. Foto: Pawel Flato

Svenska Fotografers Förbund:s jurist Niklas Briselius och SFF:s VD Catharina Ekdahl menar i en debattartikel att det framförts onödig skrämselpropaganda runt lagförslaget. Till saken hör att dessa två har att tala just för yrkesfotograferna, som är rätt väl skyddade av lagtexten. Vi amatörer kan bli betydligt mer utsatta för risken för godtycklig lagtillämpning, och vi har inte heller fackets eller mediabolagets jurister bakom ryggen. Det är inte konstigt att fotograffacket försvarar just yrkesfotografernas intressen, men någon måste också ta tillvara seriösa amatörfotografers intresse.

Ändå är det kanske inte domstolarna som utgör det viktigaste hotet. Allmänheten har, redan innan lagen har hamnat på riksdagens bord, fått för sig att det råder något slags allmänt fotoförbud. Sanningen är den att, om bara lagen tillämpas vettigt, är det i princip fritt fram att plåta alla som behållit brallorna på, men förklara det för medborgare som tror sig ha lagen på sin sida…

Nu ryktas det om att Justitiedepartementet funderar på att byta namn på förslaget från ”Olovlig fotografering ” till ”Kränkande fotografering”. Det är ett steg i rätt riktning. Ännu bättre vore att tydliggöra lagen runt ofredande, så att den också blir användbar i den händelse det brottet råkar begås med kamera.

 

 


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , [intressant?]

Annonser

4 thoughts on “Gummilag mot kränkande fotografering!

  1. Hm.. men gatufotografin då? Måste man riskera böter eller fängelse bara för man gillar att fånga vardagssituationer av människor i sin egen stad? Hm.. men det är inte kränkande att åka o fota lemlästade svältande barn i U-länder o sprida över internet ? Hela vårt system är ju helt fucked up!

  2. Pingback: Vem skall ta smällen? « Area 1056

Kommentarer inaktiverade.