Några kritiska funderingar kring budorden

Jag skrev igår om Lomography som en av mottrenderna mot allt dyrare och mer komplicerad fotoutrustning igår. Lomography har sina budord och där finns en del guldkorn, men ärligt talat också en del bullshit. Här följer budorden igen och mina kommentarer

Ta med kameran vart du än går

Det första budet har jag kanske inte så stort problem med mer än att jag gör annat än att plåta. Annat som kräver min uppmärksamhet, både på jobbet och privat. Sen är ju en systemkamera både lite väl klumpig och lite väl dyr att ha med sig överallt, så ibland får mobilen komplettera.

Sen finns det saker som man vill uppleva IRL, när det händer, utan minsta tanke på ljus och bildvinklar. Kameran fungerar på gott och ont som en sköld mot verkligheten. Ibland passar den bäst på hyllan.

Använd den när som helst – dag och natt

Gärna för mig men då vill jag ha stativ, ljusstark optik eller i alla fall något som begränsar skakningsoskärpa och möjlighet att vrida upp ISO.

Lomography är inte en störning i ditt liv, utan en del av det

Fotografi i alla fall. Ibland som självständigt intresse, ibland mer som ett verktyg i andra sammanhang.

Prova ett skott från höften

Visst och det gör jag gärna med vilken kamera som helst. I alla fall om den är digital så att filmen är gratis och man har möjlighet att kolla i displayen om motivet kom med. Likaså provar jag gärna några skott över huvudet om det är en massa folk i vägen.

Gå så nära motivet som möjligt

En självklar klassiker. Ibland går det bara inte att komma närmare och då hjälper ett teleobjektiv

Tänk inte!

Själv försöker jag träna på att tänka mer när jag plåtar. Att kolla att kameran är rätt grundinställd innan jag börjar. Att exponera rätt. Att fokusera rätt. Att komponera bilden vettigt. Sen blir det fort men fel många gånger i alla fall. Möjligen kan i så fall lärdomen vara att en och annan suddig eller felexponerad bild kan duga ändå?

Var snabb!

Jag kör programautomatik och autofokus som standardinställning liksom seriebildstagningen på höghastighet. Det kan inte bli mycket snabbare. Samtidigt börjar jag trivas med mitt stativ och manuella inställningar. Det innebär att jobba i lite mer långsam och tankfull takt. Stressa får man göra så det räcker ändå.

Du behöver inte veta i förväg vad du fångar på film

Ja, den analoga filmen har jag lagt på hyllan, men jag förstår poängen. Dock är jag nyfiken och vill gärna veta. Jag tror bilderna faktiskt blir bättre om man vet lite om det man plåtar. Men visst, ser jag någonting som ser kul ut så plåtar jag gärna utan att veta vad det är.

… inte efteråt heller

Behöver, nej, det är korrekt, men bilden blir mer värd om du kan berätta vem eller vad som finns på den. Det kan vara lönt att sätta sig med bilderna och fråga nån som vet eller försöka slå upp.

Bry dig inte om några regler

Kompositionsregler kan du förstås skita i om det faller dig in. Likaså kan det vara en god idé att ignorera fotoförbud som tillkommit på oklara grunder och som onödigtvis inskränker press- och yttrandefrihet. Samtidigt bör vi som fotografer visa hänsyn till enskilda som kanske inte vill figurera på bild hur som helst.

Annonser