Vem skulle kemiindustrin lura på dessa hopplösa färger?

Färger i tryck eller på bilder du skriver ut på en skrivare kan bestå av tre olika färger. Cyan som är en blågrön färg. Magenta som är rödlila, gult eller ”yellow”, som det brukar stå. Det räcker för att återge alla andra färger, men man brukar oftast också blanda i svart för att bättra på kontrasten.

Tittar du noga på en färgbild i tidningen (använd förstoringsglas) ser du att den består av tusentals färgprickar i de här kulörerna. Det är förstås samma sak i flotta fotoböcker, men då kan det kan krävas ett bättre förstoringsglas för prickarna sitter mycket tätare.

En tidningsbild sedd genom luppen

Det här färgsystemet kallas CMYK. De tre första bokstäverna kan du nog räkna ut. Just det… Cyan, Magenta, Yellow, men K? BlacK? Nä, det ska stå för Key color. Man ska visst kunna använda någon annan nyckelfärg än svart, men jag vet inte hur ofta det görs i praktiken.

Ögonvitan och en bit av iris från bilden ovan.

Cyan och Magenta är lite konstiga färger, som man sällan ser i naturen, i trycksaker eller i garderoben. Nåja, i går såg jag faktiskt Fredrik Lindström i På Spåret iklädd någon form av tröja som var magentafärgad.

Varför man just valde de här färgerna vet jag inte — kanske var det bara den kemiska industrin som var framgångsrik i sitt lobbyarbete och hade svårt att kränga pigmenten cyan och magenta  till textilindustrin eller till de som gör målarfärger? Vem skulle de lura på dessa hopplösa färger? Hur eller hur har CMYK blivit standard i den grafiska industrin.

Vid lite finare tryck händer det däremot att man använder två olika varianter av Magenta och två olika Cyan, men det tror jag är överkurs.

Färgens roll på papperet är att ta bort vissa våglängder av det infallande vita ljuset som annars skulle ha reflekterats från papperet. Det där kallar man subtraktiv färgblandning. Att subtrahera är ju att ta bort någonting.

Nåväl, RGB och CMYK är kanske inte så mycket att fundera över när du plåtar, men du kommer att stöta på förkortningarna lite då och då, så det kan vara bra att ha lite hum om…