SD får skylla sig själva att valfilmen inte visas

Sverigedemokraterna försöker göra en martyrgrej av att TV4 låter bli att sända deras valfilm. Men det är ingen demokratisk rättighet att sända filmer i andras tevekanaler. Varje redaktion gör sina bedömningar om vad som är lämpligt att publicera. Lagstiftningen sätter den yttersta gränsen i form av förbudet mot hets mot folkgrupp och i radio- och tevelagens demokratiparagraf exempelvis, men varje redaktion gör massor av bedömningar om vad som kan och bör publiceras.

Jag har stött på liknande missuppfattningar på andra håll, där lata människor försökt att ockupera ett redan befintligt webfurum för att sprida sina från forumets inriktning avvikande uppfattningar i stället för att starta ett eget forum. Yttrandefriheten ger ingen rätt att åka snålskjuts på andras arbete.

Om en domstol skulle anse att SD-filmen är ”hets mot folkgrupp” eller inte har jag ingen aning om, men om TV4s ansvariga utgivare vill hålla sig på rätt sida av lagen med god marginal är det värt all respekt. Själv tyckte jag i alla fall att den var väldigt otrevlig och insinuant och jag delar inte med mig av någon länk till skiten. Gör en vettig film så får ni säkert visa den! Läs gärna andras kommentarer och kolla en annan film:

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Annonser

9 thoughts on “SD får skylla sig själva att valfilmen inte visas

  1. Nu handlar det ju om betald politisk reklam, inte om att inskränka utgivares rätt att själva avgöra vilket redaktionellt material som skall publiceras/sändas eller om någon som vill åka ”snålskjuts”. Att redaktioner skall kunna stoppa betalda politiska annonsers på grund av att man ogillar dess innehåll är ju knappast något som gynnar demokratin och den politiska debatten samt är ju något som i praktiken begränsar yttrandefriheten. En vettigare ordning vore att det skall vara upp till varje enskild utgivare att avgöra om man vill ta in politisk reklam, men om man väljer att göra det får man inte särbehandla något politiskt parti eller bestämma reklamens innehåll. Så är det t.ex. i USA när det gäller politisk tv-reklam.

    • Tvångspublicering av material som riskerar att vara olagligt är inget som gynnar demokratin.

      Rakryggade publicister som har stake att säga ifrån är däremot en tillgång.

      • Naturligtvis skall inga annonser med olagligt material publiceras, men den bedömningen skall inte ligga hos utgivaren utan hos rättsväsendet. Publicister som försöker undertrycka åsikter bara för att denna ogillar dessa har jag svårt att se som en tillgång …

      • den bedömningen skall inte ligga hos utgivaren utan hos rättsväsendet

        Sånt kallar man förhandsgranskning eller med ett annat ord censur och det är inget man brukar förknippa med demokrati.

        Finessen är att det finns många tevekanaler, många tidningar, många webbfora, många radiokanaler osv. Var och en av dem har sin profil, sin målgrupp och sitt budskap, givetvis inom lagens ramar. Givetvis är det mycket som ”undertrycks”. En artikel om knyppling kommer nog inte in i en biltidning, men det finns säkert någon annan som är mer sugen på att publicera den.

        Envisas man med att göra en provocerande film, som kan misstänkas vara grövre än vad lagen tillåter så hittar man kankse ändå någon publicist som anser det vara värt att ta risken.

  2. @ urbananjar

    Ja visst är det förhandsgranskning, men det är ju PRECIS det som redaktionerna ägnar sig åt nu och tycker man att det skall göras så är det bättre att rättsväsendet, som har kompetensen, gör det. Ett alternativ är ju kanske att man låter annonsörerna själva vara juridiskt ansvariga och inte utgivaren eller att utgivarna får betala skadestånd om de nekar politiska annonser som inte bedöms som olagliga av rättsväsendet vid en prövning.

    Sen handlar det återigen om betalda annonser inte om redaktionellt material, har svårt att se att en t.ex. biltidning skulle neka till någon som vill sätta in en annons om knyppling. I det aktuella fallet handlar det ju om den enda fria, marksända TV-kanalen med reklam så det finns ju inte direkt några alternativ eller.

    • Jamen skulle du vilja titta på en tevekanal eller läsa en tidning som inte hade någon form av redaktionell kvalitetskontroll och bedömning? Vem vill verkligen se allt skit som de slänger i papperskorgen?

      Visst, jag har själv skrivit ett antal insändare, pressmeddelanden och annat som ibland har hamnat där och då har jag förstås förbannat dem, men i det långa loppet vill man ju också ha kvalitet och då är det bra att de har en papperskorg.

      Ska vi ha rättslig förhandprövning av nyheter, ledarsidor, insändare, teveserier och annat som planeras att sändas och tryckas också? Även där har väl domstolen större kompetens än den ansvarige utgivaren i så fall? Bilden as SD-sverige börjar klarna!

      Betalda annonser brukar ha lite friare tyglar, men även där har redaktionen i slutändan ett kvalitetsansvar. Skulle du själv kunna tänka dig att säga vad som helst bara du fick pröjs? Antagligen inte!

      Tevekanaler, tidningar osv ägs av någon. Hur demokratiskt vore det att tvinga dessa att föra ut ett budskap de starkt ogillar?

      • Låt oss en gång för alla fastslå att jag ENBART avsåg betalda annonser och inget annat. Utgivare skall ha full rätt att neka att publicera t.ex. debattartiklar och pressmeddelanden från vilket politiskt parti som helst och det de väljer att publicera på icke annonsplats skall de ha juridiskt ansvar för.

        Och som jag skrev så skall det vara upp till varje utgivare att välja om över huvud taget vill ha politisk reklam, men väljer man att ha det skall man inte få diskriminera något politiskt parti. Skulle det vara ett problem med olagliga innehåll i dessa annonser så får man lösa det genom t.ex. att de politiska partierna själva är juridiskt ansvariga för sina annonser om man nu inte vill ha förhandsgranskning.

        Visst är det en inskränkning i utgivarens självbestämmande, men här väger demokratiaspekten tyngre. Den bedömning har man gjort i t.ex. USA som ju inte direkt är kända för att inte respektera den privata äganderätten. Ogillar utgivaren vissa åsikter så står det ju dem fritt att argumentera mot dem på redaktionell plats så det handlar ju inte eller så att de tvingas föra ut åsikter som får stå oemotsagd.

      • Jag ser fortfarande inte lydiga media som sänder det partiet befaller som något tecken på demokrati.

        Självständiga media som har stake att säga ifrån och rätt att göra det är däremot ett sådant tecken.

Kommentarer inaktiverade.