Assange-såpan i bananrepubliken

Först kan vi konstatera att det rent juridiskt ”bidde en tumme”. Från att med buller och bång tala om det vidriga brottet våldtäkt utreder man nu bagatellbrottet ofredande. Det återstår fortfarande att se om det finns substans för åtal och fällande dom, men redan detta är en rejäl devalvering.

Sen kan man fundera över värdskapet i sådana här sammanhang. Vid viktigare internationella besök, oavsett om det är artister, politiker, kunder till storföretag eller vad det nu kan vara för något brukar det finnas någon som agerar värd och tar hand om gästen. Det handlar inte bara om att agera turistguide utan framför allt om att undvika kulturkrockar och att när dessa inträffat använda all diplomatisk förmåga för att undvika pinsamheter och släta över sådant som skulle kunna resultera i ryktesspridning,  olämplig publicitet eller rent av polisingripande. Vem som nu skött värdskapet i detta fall, så har det i alla fall inte fungerat.

Så har vi frågan om utredningsssekretess och om pressens hyenalika uppträdande. Att offentligen utpeka någon som väldtäktsman är inget att ta lätt på. Visar det sig, som i detta fall, dessutom att anklagelserna saknar substans är det sju resor värre.

Nu vet vi ju inte riktigt vari det påstådda ofredandet skulle bestå, men något får mig att tro att det borde vara sådant som skulle kunna redas ut mellan parterna utan att blanda in polis, åklagare och dyra advokater. Som skattebetalare vill man ju gärna att dessa resurser används för att finka in storbovar snarare än för att reda ut vad som är fint sätt. Jag utesluter inte att målsägarna verkligen upplevt något som de tycker är tarvligt, så är det antagligen, men då kan man kanske helt enkelt välja annat umgänge utan att belasta skattebetalarna, men allt har flera sidor.

Man börjar undra om det finns någon som gjort något rätt i den här historien…

MER INTRESSANT OM: , , ,

Annonser