1. Gå närmare (eller zooma in).
2. Ta massor av bilder, så är chansen hygglig att någon blir bra.
3. Fokusera på ögonen när du plåtar människor och djur.
4. Skäms inte för att använda auto-läget (P) när det är snabba ryck.
5. Skruva på bländaren när skärpedjupet är viktigt. Full öppning ger kort skärpedjup och oskarp bakgrund. Bländare 22 ger långt. (A eller M)
6. Lång slutartid ger synliga rörelser. Kort slutartid fryser rörelser. (S eller M)
7. Skruva inte upp ISO-talet mer än nödvändigt.
8. Använd stativ, eller i alla fall någon form av stöd, helst jämt, men i alla fall när ljuset är svagt.
9. Kolla på displayen, någon gång då och då, så att du ser att du är på rätt väg.
10. Kolla på histogrammet.
11. Tänk på att automatik, exponeringsmärare och autofokus kan bli lurade. Det är du som bestämmer!
12. Fota i RAW-format.

Det var medvetet kortfattat, men alla krångligheter har jag förklarat innan här på PENA!

Kanske hade reklammakarna en lite väl naiv uppfattning om det egna företaget och dess relation till kunder och anställda.  Man käkar inte halvkalla burgare och sladdrig pommes för att det är ens förstaval utan för att man är hungrig och har brådis. Jag tror inte heller folk jobbar på Donken för att det är deras drömjobb utan för att de behöver ett jobb.

Om Donken nu var ett seriöst företag med god vilja skulle de lyssna på vad kunder och anställda hade att säga och sätta  igång att rätta till det som blivit fel. I stället drog de tillbaka sin kampanj efter bara några timmar. Men folk fortsätter förstås twittra ändå.

• DN
• SvD
• Erik Laakso

Nu får du faktiskt förklara för mig varför du gillar de här bilderna (om du gör det) eller styrka mig i mitt första beslut att låta dem ligga osedda på hårddisken. Själv är jag just nu rätt förvirrad. Förresten, är det nån som har namn på artisterna som körde den här showen?

Skolan ska sen ha ett antal burkar att låna ut till elever som inte har någon dator, men de slipper köpa in datorer till alla elever.  Idén är nytänkande och jag kan se fördelar, men också nackdelar med den.

Det finns ett stort antal olika nätverksanslutna prylar som kan göra nytta i ett klassrum. Datorer, läsplattor, mobiler och mer kommer säkert. Alla de här prylarna finns med olika mjukvaror, såväl fria som proprietära. Får eleverna ta med eget leder det till mångfald och konkurrens. Eleverna kommer att titta över axeln på varandra och snabbt lära sig vad som funkar bra och mindre bra. Givetvis finns det också en del pengar att spara för kommuner och andra skolhuvudmän.

Samtidigt blir det en rätt stor utmaning för lärarna som ska kunna hjälpa sina elever att skapa låt oss säga en snygg och bra uppsats oavsett om det sker i Microsoft Word, i Apples Pages, Libre Office eller kanske i Google Docs. Jag säger inte att det är omöjligt, men en utmaning är det som sagt, i synnerhet som många som lämnar lärarutbildningarna har rätt mycket problem med det här för egen del — i ett program.

Det finns också en risk för en dyr modehysteri. På en del skolor har elever mobbats för att de inte har de senaste modekläderna av de ”rätta” märkena. Hur undviker vi samma sak när det gäller datorer, läsplattor och telefoner. Det kommer hela tiden nytt och dyrt, samtidigt som betydligt billigare och äldre prylar oftast också får jobbet gjort. Och vad händer med de elever som av ekonomiska eller andra skäl måste hålla till godo med skolans lånedatorer?

Det finns också idag en tendens att mer och mer av det vi gör med våra datorer, läsplattor och mobiler gör vi ”i molnet” alltså i praktiken oftast på olika webbsidor. Vi går in på en sida för att läsa och skicka mail, på en annan för att umgås, en tredje för att arbeta med våra dokument osv. Det gör att det mesta funkar lika oavsett om vi själva kör Windows, MacOS, iOS, eller någon Linuxvariant.

Samtidigt tror jag den här utvecklingen kommer ändå, om den inte redan har gjort det. Många elever har säkert redan idag prylar och program som de tycker är bättre än det skolan tillhandahåller. Ska de i så fall hindras använda dem i skolan? Ska de behöva göra saker på ett omständligt sätt i skolans datorer när de kunde ha gjort det enkelt med sin egen?

Tack Alastair Creelman som twittrade om detta!

Under tiden får man leta bland sina gamla bilder om det inte drar ihop sig till riktigt snöväder så att man kan fixa nästa års julkort.

• Ta skarpa bilder…
• Fokus
• Sitter och väntar på mitt nya stativ
• Press Enter News Agency mutad!
• Det finns inga ”bra vibrationer”
• Mina krav på ett stativ
• Är gluggen skarp?
• Rör inte avtryckaren!
• MUP ger skarpare bilder!

Men skärpa är inte alltid hela världen. Ibland är det snygg oskärpa du är ute efter, som i bakgrunden på denna bild

Problemet för S är att de svårligen kan få tillbaka både väljare som gått åt vänster och de som försvunnit åt höger. Vad jag förstår är det just det vägvalet som vållat de strider inom S och som bringade Juholt på fall och det vägvalet är ingalunda mer klart idag.

Oavsett vad som händer finns det hopp om förändring vid valet 2014. Det rödgröna blocket står fortfarande relativt starkt.

Under tiden samlar högeralliansen på sig ”meriter”: Carema, Serafen, Bildt, Tvångssteriliseringarna, FRA och nu senast Björklund som lagt ut lärarlegitimationerna på bemanningsföretag. Det är inte underligt att Reinfeldt ser trött ut, med sådana vänner behöver han knappt några fiender.

• http://www.dn.se/nyheter/politik/tatt-mellan-blocken-trots-s-kris

Det är klart att alla bilder inte ställer samma krav på teknisk kvalitet eller komposition. Ofta räcker det att se vem bilden föreställer, för att man ska komma ihåg.

Någon tipsade om trendgurun Stefan Nilssons blogg och den var faktiskt lite befriande. Där finns massor med bilder varav många med skakningsoskärpa och fokus på fel ställe, men ändå härliga bilder med närvarokänsla. Man anar att människan är viktigare än tekniken för fotografen.

Jag vet inte hur de här bilderna är tagna men gissar på en mobilkamera. I alla fall är de tagna med befintligt ljus i en visserligen väl upplyst lokal men med delvis rätt besvärligt ljus.

Nilsson berättar en historia med sina bilder och att bildkvalitén då varierar lite är inte hela världen.

Jag läste för många år sedan ett reportage om någon berömd pressfotograf som påminde om att en pressbild på intet vis är någonting odödligt. Gårdagens tidning använder man till att slå in fisk i.

Det här vinet måste jag komma ihåg, så att det inte hamnar i systemkassen igen. På papperet låter det bra, nämligen. Ekologiskt odlat och kostar bara 69 spänn, men väl upphällt i glaset smakar det som nån oljespray, typ 5-56 eller WD-40.

Alltså, jag har inget emot oljespray. Det är fantastiskt praktiskt och löser många problem med bilar, cyklar, gnisslande gånggärn och kärvande lås. Men det är för utvärtes bruk.

Här är alltså rödtjutet som smakar oljespray.

Har du andra erfarenheter av det här vinet så tala gärna om det. Det kan ju ha varit ett måndagsexemplar jag råkat ut för, men jag har inte lust att lägga ut pengar på att ta reda på det, det finns ju så många goda viner att köpa i stället.

Förresten behöver man inte heller skjuta just från höften. En minst lika vanlig teknik för slumpskott är att hålla kameran högt över huvudet och skjuta ett gäng bilder. Grejen i båda fallen är att plåtningen är en ren chansning eftersom du inte kan titta i sökaren eller i någon display.

Ett höftskott tar du kanske för att folk inte ska fatta att du plåtar (de har förmodligen vant sig vid att du pillar på kameran titt och tätt). Ett skott över huvudet kan vara ett bra sätt att få bilder i folksamlingar. I dag gällde inget av dessa men jag hade inga vidare bildidéer och ville bara testa tekniken.

Vidvinkel funkar bäst till den här typen av bilder eftersom den inte är lika känslig för skakningsoskärpa och ger större skärpedjup. Jag ville både blända ner hyfsat och ha korta slutartider så jag drog upp ISO till 3200 i stället. Jag körde bländarförval och f/11 (jag hade gärna kört f/22, men det var ont om ljus) och lät sen automatiken välja slutartid. Högfarts serietagning ger några filer att välja bland när man kommer hem och RAW-format maximerar möjligheterna att rädda bilder med halvtaskig exponering.

Jag använde kamerans autofokus, men man kan också ställa fokus manuellt på sisådär tre meter och räkna med hygglig skärpa på det mesta om man bländar ner ett vidvinkelobjektiv eller en standardzoom i vidvinkelläge.

ISO 3200 ger duktigt brusiga filer, men jag drog på brusreducering vid ”framkallningen” av RAW-bildern i UFRaw, så du ser nog inte så mycket brus i de färdiga bilderna.

Vilka erfarenheter har du av höftskott?