Jag försöker tala mer om bilder än om prylar, men ändå finns det en del gamla texter som nog kan vara till nytta för den som ska köpa sin första riktiga kamera eller komplettera fotoutrustningen.  Här några exempel. Det jag skrivit de senaste dagarna hittar du nog ändå…

• Canon, Nikon, Pentax, Sony — vilken är bäst? PENA ger svaret!
• Fotografen — prylbög eller enkelhetsivrare
• Fotobudget
• Den dyraste kameran jag ägt
• Vilket ska jag ha, tele eller vidvinkel — här är listan
• Skydda dina dyra glasbitar
• Låduppackning Fujifilm X10
• Fujifilm X10 i ”dummie mode”
• David möter Goliat i kampen om den snyggaste bakgrunden
• David mot Goliat, vi börjar jämföra
• Kampen mellan David och Goliat fortsätter
• Telekamp mellan David och Goliat
• Storleken HAR betydelse
• I valet och kvalet — subjektivt om objektiv
• Om hastighetsmätare och megapixel
• Vad ska jag köpa för kamera?
• Köpa kamera…
• Olika typer av bilder kräver olika utrustning
• Vad har du för kamera?

Kanske skulle du prova att plåta analogt, med film? Gamla kameror och fotogrejor säljs ofta snorbilligt på begagnatsajter och loppisar.

Sen är det ju inte alltid så att det är en ny kamera (eller nya tillbehör) som är lösningen. Kanske borde du anmäla dig till en fotokurs? Kanske några bra fotoböcker är vad du behöver? Besök en fotoutställning! Res till någon plats du inte utforskat så noga — det behöver inte vara dyrt eller långt bort, ta bussen till grannstaden eller cykla ut till något naturreservat.

Båda sakerna påverkar hur väl kameran uppför sig i svagt ljus, men de är också viktiga när du vill ha suddiga bakgrunder i sina bilder. Vi utgår ifrån min kompaktkamera (Fujifilm X10) och tittar på ljusstyrkan.

Nertill på objektivet står det en del siffror: f=7.1-28.4mm 1:2.0-2.8. Det första är brännvidden, men 1:2.0-2.8 är ljusstyrkan. Ibland står det bara ett tal, men här varierar ljusstyrkan och är 2.0 i vidvinkelläget men går ner till 2.8 i teleläget. Båda värdena är riktigt bra, men inte extrema. Lägre värden som 1.4 är bättre och högre värden som 3.5 är sämre.

Sensorstorleken brukar inte stå utanpå, men kollar man specarna hos tillverkaren eller någon kamerabutik på nätet brukar det gå att hitta uppgifter om den.

Under fliken Tekniska data hittar vi i tabellen Bildsensor storlek 2/3″ (8,8 x 6,6mm). Det anses vara en stor sensor för att vara på en kompaktkamera. Jag kollar upp några andra kompaktkameror och långzoomare och deras sensorer  är oftast 6,2 x 4,5mm eller däromkring. Men det finns undantag Canon PowerShot G1 X imponerar med en sensor på hela 18,7x14mm och går man upp i prisklasshittar man fler kompakta kameror med stor sensor.

Spegelreflexkameror i anständig prisklass har ofta en sensor på 23,1 × 15,4mm vilket brukar kallas APS-C. De objektiv som följer med när man köper en systemkamera brukar inte vara sådär väldigt ljusstarka men ett 50mm objektiv med ljusstyrka runt 1.8 är en överkomlig uppgradering.

Proffskameror har oftast en sensor på 36 x 23.9mm vilket kallas småbildsformat eller fullformat, men hittar du en sån inom prisramen i ingressen riskerar du att dömas för häleri.

Spegellösa systemkameror i vår prisklass har ofta lite mindre sensor. 4/3-tum, 17,3 x 13,0mm är en vanlig storlek, men du kan hitta såväl APS-C som förhållandevis pyttiga sensorer på 13,2 x 8,8.

Nå, det är förstås mer än sensorstorleken och ljusstyrkan som har betydelse. Orkar du bära med dig kameran? Känns den bra i handen? Låter den för mycket? Finns de tillbehör du behöver — och har du råd med dem?

Själv har jag oftast två kameror med mig, en stor systemkamera och den lilla kompaktkameran  jag skrev om ovan. De passar bra i olika fotosituationer.

Vill man ha lite mer. Ljusstarkare optik, optisk zoom, möjligheter att påverka kamerans  inställningar, RAW-format osv då är nästa steg en lite mer avancerad kompaktkamera och dessa har blivit riktigt poppis, men de här godbitarna kostar flera tusenlappar, från tre och uppåt får man räkna med.

Avancerad kompaktkamera

Nu finns det ju en del systemkameror i ungefär samma prisklass. Systemkameror är kameror som du kan byta objektiv på. Dels riktiga spegelreflexkameror i instegsklass, dels de nya spegelfria varianterna. Jagar man fickvänligt format är de spegelfria intressanta. Vill man däremot ha något som man verkligen kan växa och utvecklas med är kanske spegelreflexkamerorna trots allt intressantare.

Systemkameror brukar ha väsentligt större sensor än kompaktkameror i den här prisklassen. Framför allt gäller det spegelreflexkamerorna. Spegelreflexkamerorna har också alltid en riktig sökare och inte bara en display och det gör det lättare att komponera bilden i solsken och lättare att hålla kameran stilla.

Systemkamera – spegelfri

Systemkamera – spegelreflex

Sen har vi en kategori som på engelska kallas bridge eftersom de utgör ett mellanting mellan kompaktkamera och systemkamera. På svenska kallar vi dem ofta långzoomare, och de ser ut som förkrympta spegelreflexkameror, med rejält handgrepp och en ”bulle” ovanpå, men man kan inte byta objektiv på dem. Det talas inte så mycket om de här kamerorna, men fördelen med dem är att de ofta har en riktig sökare och att de brukar gå att zooma in väldigt mycket. Motsvarande bränvidd på en spegelreflexkamera brukar vara riktigt tung och otymplig förutom att de brukar kosta sexsiffriga belopp. Nu är det väldigt svårt att få skarpa bilder när man zoomar in extremt, så det är kanske mer en skrytfaktor än något man använder. De här kamerorna brukar ha lika små små sensorer som enklare kompaktkameror och formatet är inte direkt fickvänligt.

Långzoomare

Det finns alltså väldigt mycket olika sorters kameror att välja på i prisklassen mellan säg tre och fem tusen ungefär. Jag skulle nog säga att en spegelreflexkamera ger mest för pengarna rent tekniskt, men orkar du inte bära den med dig är det inte mycket värt. Dina behov och ambitioner avgör.

• Strunta i megapixel — alla kameror har tillräckligt av den varan för normalanvändaren, men ljusstark optik och större sensor är bra saker att titta efter.
• Känn på kameran i handen. Känns den rejäl? Går den att hålla vettigt eller känns den som en tvål som glider ur handen? Verkar reglagen vettiga? Många knappar och rattar utanpå är faktiskt enklare, för då slipper man rota i menyerna!
• Läs tester och jämför priser! Impulsköp straffar sig.
• Varumärken säger inte mycket — samma företag som gör fina proffskameror gör också billiga kameror med kvalitet som är sisådär.
• Testa kameran och träna på att använda den innan du ger dig iväg på drömresan.
• Budgetera för några minneskort, ett extra batteri, väska och ett UV-filter.

Avbildade kameror är bara exempel på olika kameraklasser och inget jag testat eller detaljstuderat. Foto: Nikon (samtliga bilder)

Test: Tre kvalitetskompakter med hög ljusstyrka

Vyer, landskap, utsikter eller översiktsbilder kan vi kalla de där bilderna som täcker ett större område och försöker förmedla en helhet. Kanske plåtar du från ett berg, ett torn eller ett högt hus eller på ett jättestort torg.

Miljöer är närmare. Här avbildar du kanske en bit av en gata, ett pyttelitet torg, eller rent av inomhus på din favoritrestaurang.

Detaljer eller närbilder är ofta ett bra sätt att fånga ”lokalfärgen”. Det kan vara skyltar, graffitti, typiska fordon eller postlådor.

Människor är min svaga sida, men jag jobbar på det. Vilken är din svaga sida?

Resandet har också sin vardag. Tåget, husbilen, ryggsäcken, ressällskapet, maten, kartan, guidboken, tältet, guideboken, bussen eller vad det nu kan vara.

Missa inte det berömda, minnesmärken, muséer, kända personer, och platser men hitta gärna en egen twist på det.

Det skabbiga — det som varken är berömt eller särskilt perfekt brukar ge upphov till coola bilder medan det välputsade kan bli ganska tråkigt.

Sen lovar jag att du kan ta coola bilder utan att åka till Rom. Ta bussen till Nybro!

–

I det här inlägget har jag låtit mig inspireras av en artikel i senaste numret av tidningen FOTO. Nu hittar jag inte tidningen och kan därför inte tacka den jag borde tacka, men tack i alla fall!

Det är eleverna på Möbel, Keramik och Textil som ställer ut sina alster i två av husen på Capellagården.

[Klicka på en bild för att se bildspel]

Studentfesterna är väl över för året, men det kommer midsommar, kräftskiva, after work och mycket mer…

Peter Gaudiano har tagit rätt många sådana bilder och hunnit tänka en del. Jag försöker sammanfatta:

• Blixt med bouncer lös i vänsterhanden.
• Vidvinkel på nära håll.
• Människorna är det viktiga, få dem att posera riktigt riktigt nära varandra.
• Variera bilderna och experimentera.
• Ha kul, drick mycket vatten och var trevlig.

Ja, han har förstås många fler tips, läs själva:

http://blog.nomethod.net/2008/09/20/en-vimmelfotografs-bekannelser/

• Hur fanken kan småbild vara det största bildformatet?

• Fota människor med en medhjälpare

• Resenärens landskap

• Ha tur med dina semesterbilder

• Tre saker som påverkar bilden

• Bättre festival- och konsertbilder

Vi har också snackat lite om dyra kameror (och några lite mer överkomliga)

• Råkar du ha tjugotre papp över?

• Tjugotretusen över? Vad kan du få för den pengen?

Så har er fotolärare varit iväg och laddat batterierna och hunnit med att ta ett gäng egna bilder.

• Helgutflykt till Wanås

Alltså, det är säkert inget större fel på Leican, mer än prislappen, men för den pengen kan man få mycket mer.

Kompisar talar vackert om Panasonic Lumix DMC-LX7. Den har också en leicaglugg, men mycket ljusstarkare och kostar knappt fyratusen.

För knappt fyratusen får du denna med ljusstarkare leicaglugg. Foto: Panasonic

Då får du 19000 kvar och det räcker rätt långt. För runt 15000 får du Nikons billigaste fullformatare Nikon D600 och har fyratusen kvar till optik. Det räcker till exempel till ett Nikon AF-S 50/1,4 G, en ruggigt skarp och ljusstark glugg sägs det. Håller man sig till det vanliga APS-C formatet och inte till toppmodellerna bör man kunna köpa en hel fotoutrustning med flera objektiv, tillbehörsblixt och hela klabbet för nittontusen.

Nu gillar jag kameror med sökare och det saknade ju Leican och även Panasonicen. Själv har jag en Fujufilm X10 som jag är nöjd med, och den är idag en femhundring billigare än Lumixen. Efterföljaren Fujifilm X20 verkar om möjligt ännu trevligare, men om vi nu har spenderbyxorna på oss skulle jag nog titta på exempelvis Fujifilm X-E1, som är en liten kompakt systemkamera med elektronisk sökare och som kostar runt åttatusen och Fujinon XF 18-55/2,8-4 OIS för sextusen. Då har vi ”bara” gjort av med fjortontusen och har klöver över för exempelvis telezoomen Fujinon XF 55-200/3,5-4,8 R LM OIS och en drös med andra tillbehör. Också den lite dyrare Fujifilm X-Pro-1 skulle rymmas i budgeten. om man föredrar den.

Fujifilm X-E1 Foto: Fujifilm

Med tanke på vad jag redan har i fotoväskan skulle jag nog trots allt antingen köpa en profesionell fullformatskamera som Nikon D800. I paket med ett batterigrepp har då jag gjort av med hela pengen. Eller också skulle jag ta den semiprofesionella D600. Hus, batterigrepp och extra batteri går på nitton papp. Då har jag fyratusen över och det räcker med marginal till porträttgluggen Nikon AF 85/1,8 D. Jag får då lite över, som borde räcka till filter och motljusskydd.

Tjogotretusen är fruktansvärt mycket pengar för de flesta människor. Det är förmodligen mer än de flesta lägger på fotogrejor under en livstid. Även om man är kräsen bör man kunna få mer än en kompaktkamera för den pengen.  Det som talar för Leican är väl mest märket och kamerafetischismen…

Själv vill jag gärna plåta på festival med en systemkamera med ett rejält tele på, men kolla reglerna innan. Det är inte alla ställen man kommer in på med sådan utrustning utan ackreditering och en sådan får man oftast bara om man är en välkänd fotograf anlitad av en tidning, men kolla som sagt reglerna för på många andra ställen är det helt okej med systemkamera och tele.

Nästa tips är att stänga av blixten. Den lilla blixten i kameran klarar inte på långa vägar att lysa upp en stor scen. Vad den däremot kan göra är att dra ur batteriet, förvirra exponeringsautomatiken och i värsta fall reta gallfebern på artist eller säkerhetspersonal.

Framåt kvällen kommer du nog inte undan att vrida upp ISO-talet ordentligt. Okej det ger grynigare bilder och sämre färger, men det blir bilder i alla fall.

Kamerans automatik är din vän när ljuset ändras hela tiden, men använd exponeringskompensation. Scenen och inte sällan artisternas kläder är ofta väldigt mörka och ska vara det också, men automatiken vill göra världen mellangrå. Det ger urfrätt  bleka ansikten om du inte passar dig. Börja med att sätta exponeringskomepnsationen på -2 och prova dig fram därifrån. Att du dessutom på köpet får lite kortare exponeringstider mottages tacksamt.

Fotodiket närmast scenen är reserverat för proffsen med ackreditering, men kanske räcker ditt munläder och din charm för att få komma in där, men antagligen inte. Häng inte läpp för det, du får nästan lika bra bilder till vänster eller till höger om scenen, vid högtalarna, men glöm inte hörselskydden… Mitt i folkhavet är det oftast hopplöst, eller säg hoppigt att stå. Ska du få vettiga bilder måste du stå med båda benen stadigt i marken. Lite längre bak är det förstås lugnare, men inte ens med ett kraftigt tele blir det några närbilder.

Att byta objektiv i trängsel, mörker lera och damm är inte lätt och inte snällt mot prylarna. Sist jag var gjorde en sån här plåtning fick telet sitta kvar på systemkameran hela kvällen. Bilder som krävde kortare brännvidd tog jag med kompaktkameran. Proffsen brukar ha två kamerahus med olika gluggar.

Glöm inte att plåta människor, miljöer och roliga detaljer också… Kommer du inte in med telet och systemkameran får du koncentrera dig på den sortens bilder i stället.

Och glöm inte att ta med reservbatteri och några extra minneskort. Du får ta rätt många bilder för att komma hem med några vettiga. Själv räknar jag minst femhundra bilder på en kväll, ibland mer än det dubbla.

http://500px.com/blog/670/how-to-get-a-photo-pass-for-concerts

Foto: Leica

Leica X Vario har ett kamerahus i aluminium och ett zoomobjektiv på 18-46mm med ljusstyrkan 3,5-6,4. Sensorn är i storleken APS-C, alltså samma storlek som i billigare systemkameror. 16 megapixel får mig inte att trilla av stolen.

Foto: Leica

Optiken påstås vara fantastisk men ljusstyrkan imponerar inte och inte heller närgränsen på 30 cm.

Men visst är det något magiskt med Leica, liksom med Rolls-Royce och Ferrarri.

Fast tjugotretusen? Jag har inte tjugotretusen över och skulle jag ha det finns det betydligt intressantare fotogrejor att spendera dem på.

Sökare ingår inte i priset, så man får fånstirra på displayen, sådär på krokig arm som alla noobs, men det finns en som tillbehör. Vill du veta vad den kostar har du inte råd.

Sa jag att Adobe Lightroom 5 ingår i priset, men det lär inte funka i min dator.

Men visst, vill nån sponsra mig skulle jag nog inte tacka nej.