Marx poppis idag

Upptäcker i sökstatistiken att intresset för Marx ligger högt idag. Kan det ha något med första maj att göra? För sammanhangets skull återger jag hela serien även om Marx bara nämns uttryckligen i det sista.

1. Jävla amatör — eller?

2. Professionalism — eller?

3. Marx och grävlingarna

Vårtsvin ska vråla när jag slipat klart

Den här är såklart urgammal, men återigen garvar jag åt den svenska ”översättningen” av den sovjetiska nationalsången.

Översättning är förstås fel ord. Vad man gjort är att försöka hitta svenska ord som låter ungefär som de ryska. Det blir förstås helgalet.  En annan klassiker är den libanesiske sångaren Azar Habibs habbaytek som vi i Sverige mer känner som Hatten är din.

Glad Påsk

Härhemma blir huset strax fullt med påskfirare. Bloggen gör därför ett uppehåll några dagar. Tills vi ses igen tillönskas ni alla en riktigt Glad Påsk.

Urban

Hon, han och hen

 Det nya ordet hen väcker heta känslor på sina håll. Själv drar jag mej till minnes en lektion på Teleskolan för många år sedan.

Vi diskuterade kablar och kontakter så det stor härliga till, då en kvinnlig kursdeltagare tog till orda och förklarade att hon inte förstod vad en hankontakt var och hur den skiljde sig från en honkontakt. Jag tog tag i dragkedjan och frågade om jag verkligen behövde visa skillnaden. Det behövdes förstås inte och jag tror ingen i gruppen, ett decennium eller två senare, har glömt.

Hankontakt

Så här är det väl med folk också i de flesta fall. De flesta antingen har snopp och känner sig som män och uppfattas av andra som män eller också har de ingen snopp och känner sig som kvinnor och uppfattas av omgivningen som kvinnor. För dem har vi orden han respektive hon.

Det finns emellertid många situationer då man talar om en person som man ännu inte har träffat. När personen väl dyker upp är oftast könet solklart men dessförinnan vet man ju inte. Antag att man ska rekrytera en ny svetsare. Eftersom alla svetsare man träffat innan varit tjejer är det lätt hänt att säga hon hela tiden. Men det kan ju tänkas att det råkar dyka upp en man som kan svetsa minst lika bra… Här kan ett könsneutralt ord vara bra tills man bestämt sig vem som ska ha jobbet.

Så finns det ett litet fåtal, som antingen av naturen utrustats med lite mer svårbestämd utrustning i brallorna, eller som inte alls kan förlika sig mentalt med den utrustning naturen gett dem. De känner sig som kvinnor men är utrustade som män eller vice versa. Numera verkar läkarvetenskapen vara rätt duktig på att hjälpa personer som vill byta kön. Men, i alla fall medan bytet pågår kan det vara svårt att veta om personen i fråga är en han eller hon. Några kanske rent av är nöjda med att vara någonting mittemellan och då borde det inte erbjuda något problem för omgivningen. Kanske behövs det även där ett könsneutralt ord?

Självklart ska vi fortsätta och använda hon och han i alla sammanhang där könet är tydligt och klart, men vad är det för fel med ett tredje ord, hen, för de fall då det är okänt eller otydligt?

De små glädjeämnena

Nu har jag sovit 30+ timmar med korta pauser för hostattacker.

Idag kan jag njuta av några av livets små glädjeämnen, såsom att läsa dödsannonserna och med viss tillfredsställelse notera att jag inte är omnämnd.

Inspiration eller transpiration

Geni är 1% inspiration och 99% transpiration, sa Einstein, eller var det Edison¹. Över huvud taget kanske det är anledning att ifrågasätta det där med inspiration i dessa sekulära tidevarv.

Om jag förstått det rätt syftar ordet inspiration på någon slags ingripande av Helig Ande, eller möjligen något annat gudomligt ingrepp — begreppet har rötter i förkristen tid. Det är förstås helt okej som troende att hänvisa till, men i ett sekulärt tänkande är uttrycket tveksamt.

Sitter du och väntar på inspriration till fantastiska bilder, din banbrytande roman eller uppfinningen som ska göra dig stormrik lär du få vänta. Det som skiljer agnarna från vetet verkar framför allt vara övning. Alltså möda, svett, transpiration. Det verkar krävas tio tusen timmars övning och träning för att bli en violinist, hockeyspelare eller programmerare i världsklass².

Naturligtvis krävs det också en viss grundläggande begåvning också. Den som är tondöv blir knappast violinist hur mycket han än övar och detsamma gäller förstås den som saknar bollsinne eller förmåga till logiskt tänkande inom sina  respektive områden. Men de tiotusen timmarna behövs ändå.

Men ”talang” verkar närmast vara en nackdel. Den som lyckas bra som riktigt liten riskerar att tro att han klarar sig utan de där tiotusen timmarna och därmed bli frånsprungen.

Nå, det är kanske inte lönt att vänta på inspiration eller att kolla kataloger och websajter efter nya kameror och tillbehör. Det som kanske kan göra mig till en bättre fotograf framöver är att plåta, plåta och åter plåta. I helgen bytte dock den lilla byn mot en större…

---

¹Mina källor går isär här, kanske kom båda på påståendet var för sig. Kanske citerade Einstein Edison?

² Gladwell, M., Framgångsfaktorn som skapar vinnarna, Falun, 2010

Estelle — turistmagnet med suddig sverigebild

Nu förstår jag inte riktigt. Det är lilla Estelle som ska fylla hotell, campingar, sommarland och fjällstugor. Det är inte fjäll, skogar, alvar, sjöar och skärgårdar som ska locka turister. Inte heller fornminnen, djurparker, muséer, älgar, glasbruk, shopping, idrottstävlingar och musikfestivaler som locka folk att turista i Sverige, utan en bebis.

Hmm, Vickan och Daniel har fått en fin liten bebis. Det är fantastiskt, men inte mer fantastiskt att miljoner unga par i världen lyckas med samma sak. Det är inte precis Jesus som har kommit tillbaka.

Nå, det är förstås inte jag som har kommit på det här. Det är några turismgurus som intervjuats av Svenska Dagbladet. Jag har dubbelkollat så det inte är humorsiten Svenskbladet.

Men okej, om det nu är i alla fall lite sant att det lilla knyttet har så stor betydelse, varför lyckas inte kungahuset åtminstone fixa en ordentlig bild på bebisen?

Ja, även en alldeles vanlig unge utan blått blod och som ingen tror kommer att locka några turister, sälja några JAS-plan, ericsonväxlar eller hasselbladskameror borde ha åtminstone någon ordentlig, vältagen bild i sitt album.

Bilden på lilla Estelle, tagen av kungahusets anonyma fotograf, innehåller en provkarta av nästan alla fel en amatörfotograf brukar kunna åstadkomma.

Färgen stämmer inte. Det bör man kunna ordna både vid fotograferingen och efteråt i datorn. ”Vitbalans” kallas det här, kolla kamerans bruksanvisning eller leta i ditt bildbehandlingsprogram.

Bilden är brusig (grynig) vilket tyder på att kameran ställts in på för högt ISO-tal. Kolla på kinden ser nästan ut som skäggstubb.

Bilden är suddig. Det ser ut som att fotografen inte lyckats hålla kameran stilla. Kolla på rosetten under hakan! Kortare exponeringstid eller stativ löser det.

Jag är visserligen bara en vanlig amatörfotograf, men jag skulle kunna ta en mycket bättre bild. Det kan alla som läst och förstått mina bloggartiklar om foto och säkert tiotusentals andra entusiastiska amatörer. Dessutom har vi rätt många kända, duktiga proffsfotografer här i landet.

Okej, om ni nu vill ha en amatörbild, så välj i alla fall en amatör som kan nåt. Mitt nummer finns där man hittar telefonnummer! Jag debiterar enligt SFFs prislista (normalt plåtar jag gratis, men ska jag göra ett jobb som borde ha gjorts av ett proffs ska jag också ha betalt som ett) och kräver mitt namn under bilden. Till Solliden behöver jag inte ta så mycket milkostnad. Tänk på saken!

http://www.svd.se/resor/sa-mycket-betyder-prinsessa-estelle-for-turistnaringen_6890167.svd

Man inser att man varit med om en del…

Jag började tidigt åttital jobba som programmerare på ett av de många programföretag som hade poppat upp i de första persondatorernas spår. Vi jobbade med program till ABC-80, ABC-800 och de första IBM PC. På firman hade vi ett lokalt datanät med en centralt placerad hårddisk (idag skulle vi säga server) på 10 Megabyte — gissa om det var cool!. Det räckte till allt utvecklingsarbete och till kontorets hela administration. Vi var väl i alla fall sju pers som jobbade där.

Bibeln, drygt 4 megabyte text.

Tio megabyte är tio miljoner tecken. Det motsvarar lite drygt två gånger så många tecken det finns i ett exemplar av Bibeln.

I dag är förstås tio megabyte löjligt lite. Det räcker inte ens till en enda RAW-fil från min kamera. De tar upp elva, tolv megabyte. En jpg-bild hade fått plats, nästan två, men där har ju kameran skurit bort en del information och sen komprimerat filen.

Mitt minneskort i kameran rymmer sexton gigabyte, alltså sextontusen megabyte eller bortåt sjuhundra RAW-bilder.

Om man får tro det gamla talesättet, så säger en bild mer än tusen ord, men vi kan också konstatera att en bild tar ungefär lika mycket plats som en miljon ord.

Min backupdisk som jag har kopplad till datorn rymmer två terabyte vilket är två miljoner megabyte.

Man får väl konstatera att det tidiga åttiotalets datorer framför allt var något man hanterade text i. Antingen hade man dem som skrivmaskin eller också programmerade man och det handlar ju också om att skriva in text i datorn. De funkade förstås också som räknemaskin, om man hade rätt program. Programmen vi byggde användes för att räkna ut skatter, boendekostnader och annat liknande. Det fanns en aning grafikmöjligheter i datorerna, men det häftigaste man kunde göra såg ut som textteve fast i svartvitt.

Det skulle dröja innan Internet blev allmänt tillgängligt, innan det kom digitalkameror, mp3-spelare, bloggar, Youtube, SVT-Play, Facebook och allt det där. Datorn har blivit något helt annat än det den var på åttiotalet.

Telefonen har fått knappar i stället för petmoj och blivit mobil, men med smartphonen utmanas själva idén.

Det slog mig, när jag pratade med en kollega idag att det är samma sak med telefonen, som under samma tidsperiod blivit av med ”petmojen”, fått knappar, och blivit mobil. Så långt var det i princip samma sak, en pryl att ringa på. Men dagens smartphone är en kamera, en surfplatta, en musikmaskin och en massa annat och dessutom kan man ringa på den. Själva telefonifunktionen finns där mest för bakåtkompatibilitetens skull, känns det som. Jag tror det är länge sedan jag pratade så lite i telefon. Jag använder den ständigt till mail, kalender, SMS, att ta enkla bilder med, kolla tåg- och busstider, läsa tidningen och allt det andra. Men ringa, det känns så åttiotal.

2012 — undergångens år

I år kommer Jorden att gå under bara en gång enligt olyckskorparna. Har för mig att vi hade två förutspådda ragnarök ifjol och även om världsekonomin varit lite knackig kan vi ändå konstatera att vi överlevde. Olyckskorparnas kaffesump och kristallkulor visade som vanligt fel.

Ragnarök

Nu kommer de säkert att få rätt förr eller senare. Om ett antal miljarder år eller vad det nu kan vara, kommer Solen att slockna efter att först ha flammat upp och om inte utraderat jorden som himlakropp så i alla fall ha gjort den fullständigt obeboelig för allt levande.

Nå, dessförinnan kommer vi då och då att drabbas av jordbävningar, vulkanutbrott, tsunamivågor och en och annan meteorit. Sånt kan ställa till det ordentligt, det vet vi ju från vår tid, men det kan också bli till globala katastrofer. Dinosauriernas försvinnande antas vara orsakat av någonting i den stilen. Men Jorden själv finns kvar och livet tar nya vägar.

Närmare i tid har ju kulturer och imperier rasat samman. Det vi idag kallar Irak var en gång i tiden civilisationens vagga, det kan man ha lite svårt att tro idag. Grekland som en gång i tiden var ett centrum för kultur och filosofi är idag mest känt för sin taskiga ekonomi. Det var ju inte heller länge sedan Sovjetunionen och dess välde rämnade.

I år talar de pårökta flumskallarna om att jorden kommer att gå under för att Maya-kulturens kalender tar slut. Om jag förstått deras tideräkning rätt så tar den inte alls slut, det är bara att vända blad i kalendern. Maya-indianerna räknade lite annorlunda än vi. Vårt talsystem bygger på talet tio, men deras bygger på talet tjugo. Antagligen började vi räkna med fingrarna medan Maya-folket gick barfota och kunde ta hjälp av tårna också. Det här med olika talsystem är för all del inget konstigt idag heller. Datorer räknar med bara talen 0 och 1 medan många datanördar utan att blinka använder de första bokstäverna i alfabetet också som siffror.

Att en kalender tar slut är för övrigt inget konstigt eller oroväckande. Kör du fortfarande med papperskalender har du förmodligen varit tvungen att åka till bokhandeln och handla en ny. Jorden gick inte under för det heller.

Kanske minns du ”millenniumbuggen”. Där överdrevs också undergångsstämningarna, men problemet var reellt. Många datorprogram var skrivna så att de sparade årtal som två siffror. 1972 skrevs till exempel som 72. Det var ju enkelt och rationellt fram tills 99 slog över till 00 då kunde man förvänta sig att underliga saker skulle inträffa. Nåväl i de flesta fall var det kanske inte så mycket att bekymra sig över men det gällde att kolla så att inte respiratorerna la av på sjukhusen och att försäkra sig om att inte  kärnkraftverken löpte amok…

Nåväl, det finns reella hot. Skrammel med kärnvapen, global uppvärmning, sinande råvaruresurser  och utarmning av den biologiska mångfalden är några exempel. Uppgivet flumsnack om kalendrar som tar slut och annan vidskepelse döljer de verkliga hoten, som vi faktiskt kan göra något åt.

God fortsättning på 2012

Attans, nu ska man komma ihåg att skriva rätt år på diverse dokument. Framåt mars sitter det nog…

Lite fyrverkeribilder blev det igår, men vi var lite sent ute och hann inte ta oss till stället jag planerat, så för-  och bakgrund blev lite sådär. Dessutom var halva förverkeriet slut när jag hunnit få upp stativet. Trådutlösaren prioriterade jag bort i brådskan. Med det utgångsläget tycker jag ändå att jag lyckades ta några hyggliga fyrverkeribilder.

Jag hann bara köra med 50 mm-gluggen och höll mig till bländare 11 med lite varierande exponeringstider från 3 — 15 s. ISO hade jag satt på 200 och bilderna sparades som RAW. Nästa gång jag är så nära ska jag nog testa en vidvinkel…

Jag har inte efterarbetat bilderna särskilt mycket utom den sista, där jag petat lite på kurvorna innan jag gick över från RAW, pjattade huset lite och dessutom mörkade ner den rökiga himlen med nivåer. Den sista bilden var också lite ur fokus, men jag tycker inte det blev så illa.

God fortsättning på 2012. PENA kommer att hänga i både med fotoskolan och med tummen i ögat på makten och mänsklighetens mer korkade sidor. Stay tuned!