Men varför ska det då spelas så högt?

1 kommentar

Jag skrev häromdan om diverse byråkratiska inhopp angående ljudvolymen på konserter igår. Man kan då undra varför musiker då vill spela så högt. Går det inte att helt enkelt skruva ner förstärkarna?

Ibland kanske det gör det, men som jag skrev igår kan också oförstärkta akustiska instrument och mänsklig sång komma upp i högre ljudvolymer än vad byråkraterna gillar. Vill man förbjuda pukor och trumpeter?

Att spela högt ger med vissa instrument inte bara mer ljud utan också ett annat ljud med en annan sammansättning av övertoner, som man inte får fram med låg volym.  Det ingår rimligen i den konstnärliga friheten att överlåta åt musiker och kompositörer att avgöra vilket slags ljud som ska framkallas. Det är ingen fråga för byråkrater.

Så kan det handla om att nå fram till publiken, också till dem som står långt bak. Det går åt rätt mycket ljud för att åstadkomma det.

Förväntan innan konserten

Musiken måste också nå över det bakgrundsbuller som finns på platsen. De flesta drar på bilstereon högre än de spelar musik hemma. Detta för att överrösta motor- och vägbuller.

Man får också tänka på att musik ofta har ett stort avstånd mellan de tysta partierna och de mest högljudda. Det gäller kanske mer klassisk musik än populärmusik och för sig. Ska de tysta partierna överrösta omgivningsbruset betyder det automatiskt att det maximala ljudtrycket också blir högre.

Sen får man inte bortse från det faktum att publiken förväntar sig att inte bara höra musiken utan också känna den i magen.

Jag förstår inte riktigt varför det måste finnas regler för ALLTING! En del saker borde lösa sig själva. Musiker vill ha en stor och nöjd publik. De som arrangerar konserter och festivaler vill detsamma. Är ljudet för dåligt, för högt, eller för lågt går publiken någon annanstans. Man kan också gå längre bakåt om man tycker att ljudet är för högt. Det låter som en typisk fråga som reglerar sig själv utan byråkrater.

Där musiken tystnar

Lämna en kommentar

Musik ska höras, det är liksom vitsen med den. Helst ska den också kännas i kroppen. Nu petar emellertid Socialstyrelsen i det här och somliga kommuner går fullständigt bananas.

När vi tänker på högljudd musik tänker nog de flesta av oss på elförstärkt musik som rock eller techno. Nu kan emellertid också ett storband eller en symfoniorkester komma upp i ansenliga ljudtryck även om man bara spelar akustiskt.

Slutrockat?

Om jag förstått saken rätt begränsar Socialstyrelsen ljudnivån på konsterter till 100 dB (decibel) och hotar nu att sänka nivån till hälften av detta. Förmodligen innebär redan 100 dB att vi svenskar får resa utomlands för att höra vissa symfonier spelas.

Nu fruktar musikarrangörer att en del musiker helt enkelt kommer att ta en omväg runt vårt land och DNs Fredrik Strage fruktar att hela musikgenrer kommer att utraderas.

Nu är ju högt ljud farligt för hörseln, det vet man ju. Särskilt farligt är det förstås för musikerna själva som spelar kväll efter kväll, men även konsertbesökare bör ha hörselskydd om man är långt framme vid scenen.

Kalmar kommun sätter gränser vid utomhuskonserter på 40 – 65 dB vilket förstås är löjligt lågt om vi betänker att ett normalt samtal kommer upp i 65 dB. Nu mäter kommunen på lite udda vis, så vad konsekvenserna blir är svårt att gissa sig till, men inte lär det gynna kulturen.

Ur kvällens bildskörd

Kommentering avstängd

Mårten Medbo föreläser på Capellagården

Venus och Jupiter över Capellagården

Om skönhet och fulhet

Kommentering avstängd

Har du tänkt på att konstnärer och fotografer gärna söker sina motiv bland det som är gammalt, rostigt och lite förfallet. Det är som om det fula och det vackra inte är varandras motsatser utan att de lever i symbios med varandra.

Intressanta färger och former är svårare att hitta i det som är nybyggt, fräscht, nymålat och välpolerat.

Ändå finns det inte så många som höjer rösten för att försvara de här gamla miljöerna, trots deras kreativa potential och det de har att berätta om vår historia. Jo, det är klart blir en pryl eller byggnad tillräckligt gammal och obrukbar blir den förstås en turistikon…

Själv tycker jag i alla fall att den första bilden är mer spännande än den andra, fast det är nog lättare att sälja ”kvarn i solnedgång” till nån som tänker trycka en turistbroschyr. Det är i alla fall bara några hundra meter mellan motiven i Mörbylånga, på Öland.

Svenskhet

Kommentering avstängd

Jag har skrivit några texter om Sverige och om att vara svensk liksom om kungahuset och monarkin . Nya läsare hittar ständigt dit, men jag tänkte det kunde vara bra att samla dem till en helhet.

Om svenskheten

 

Om kungahuset och monarkin

Hamilton kommer inte riktigt fram

Kommentering avstängd

Jag och hustrun var och kikade på den nya Hamilton-filmen i går kväll. Det var onekligen en välgjord actionrulle. Persbrandt spelar en välbygd mördarmaskin, som givetvis löser uppgifterna bland vapensmugglare, terrorister och illasinnade ”säkerhetsfirmor”. Problemet är bara det att det inte riktigt är Hamilton, sådan vi känner honom från böcker och tidigare filmer.

Jag tror DN har förklaringen:

Om man skrapar bort det mesta som var politiskt och personligt med Jan Guillous uniformerade adelsmannahjälte Carl Gustaf Gilbert Hamilton från 1980-talet – en specialutbildad ”resurs” i den svenska underrättelsetjänstens händer – så får man Hamilton 2.0 i Mikael Persbrandts muskulösa tappning.

Den tidigare Hamilton var underhållningsvåld men med mening och satt i ett sammanhang. Mördarmaskinen hade känslor och uppträdde ibland lite tafatt ställd inför vardagens små problem även om han aldrig satte kula fel. Hamilton var visserligen en yrkesmilitär och som sådan lydde han order, men han saknade inte värderingar och moral. Nåväl Hamilton hade lite väl mycket prägel av kalla kriget för att funka i nutid så en viss renovering behöver han nog. Men här blev det lite fel och för mycket. Persbrandts Hamilton känns lite som en seriefigur eller något hämtat ur ett datorspel. Eller som SvD skriver:

Somliga scener är samtidigt så karikerade att de snarast närmar sig det kalkonartade.

Nåväl gillar man underhållningsvåld så är inte I nationens intresse någon dålig rulle. Stundtals är den rätt snyggt filmad. Gå och se den ändå.

Hamilton tillbaka, men missar destinationen

Kommentering avstängd

Jag noterar att Hamilton är tillbaka med uppdrag att frita en fängslad svensk ur somaliskt fängelse, men han har tydligen missat destinationen. Det är i Etiopien vi behöver honom.

Johan Persson och Martin Schibbye

Filmen har i alla fall premiär på fredag enligt DN

2012 — undergångens år

Kommentering avstängd

I år kommer Jorden att gå under bara en gång enligt olyckskorparna. Har för mig att vi hade två förutspådda ragnarök ifjol och även om världsekonomin varit lite knackig kan vi ändå konstatera att vi överlevde. Olyckskorparnas kaffesump och kristallkulor visade som vanligt fel.

Ragnarök

Nu kommer de säkert att få rätt förr eller senare. Om ett antal miljarder år eller vad det nu kan vara, kommer Solen att slockna efter att först ha flammat upp och om inte utraderat jorden som himlakropp så i alla fall ha gjort den fullständigt obeboelig för allt levande.

Nå, dessförinnan kommer vi då och då att drabbas av jordbävningar, vulkanutbrott, tsunamivågor och en och annan meteorit. Sånt kan ställa till det ordentligt, det vet vi ju från vår tid, men det kan också bli till globala katastrofer. Dinosauriernas försvinnande antas vara orsakat av någonting i den stilen. Men Jorden själv finns kvar och livet tar nya vägar.

Närmare i tid har ju kulturer och imperier rasat samman. Det vi idag kallar Irak var en gång i tiden civilisationens vagga, det kan man ha lite svårt att tro idag. Grekland som en gång i tiden var ett centrum för kultur och filosofi är idag mest känt för sin taskiga ekonomi. Det var ju inte heller länge sedan Sovjetunionen och dess välde rämnade.

I år talar de pårökta flumskallarna om att jorden kommer att gå under för att Maya-kulturens kalender tar slut. Om jag förstått deras tideräkning rätt så tar den inte alls slut, det är bara att vända blad i kalendern. Maya-indianerna räknade lite annorlunda än vi. Vårt talsystem bygger på talet tio, men deras bygger på talet tjugo. Antagligen började vi räkna med fingrarna medan Maya-folket gick barfota och kunde ta hjälp av tårna också. Det här med olika talsystem är för all del inget konstigt idag heller. Datorer räknar med bara talen 0 och 1 medan många datanördar utan att blinka använder de första bokstäverna i alfabetet också som siffror.

Att en kalender tar slut är för övrigt inget konstigt eller oroväckande. Kör du fortfarande med papperskalender har du förmodligen varit tvungen att åka till bokhandeln och handla en ny. Jorden gick inte under för det heller.

Kanske minns du ”millenniumbuggen”. Där överdrevs också undergångsstämningarna, men problemet var reellt. Många datorprogram var skrivna så att de sparade årtal som två siffror. 1972 skrevs till exempel som 72. Det var ju enkelt och rationellt fram tills 99 slog över till 00 då kunde man förvänta sig att underliga saker skulle inträffa. Nåväl i de flesta fall var det kanske inte så mycket att bekymra sig över men det gällde att kolla så att inte respiratorerna la av på sjukhusen och att försäkra sig om att inte  kärnkraftverken löpte amok…

Nåväl, det finns reella hot. Skrammel med kärnvapen, global uppvärmning, sinande råvaruresurser  och utarmning av den biologiska mångfalden är några exempel. Uppgivet flumsnack om kalendrar som tar slut och annan vidskepelse döljer de verkliga hoten, som vi faktiskt kan göra något åt.

Den enda julskivan du behöver

Kommentering avstängd

– Tänd ett ljus och låt det brinna bla bla bla, skvalar det i varuhus och överallt.

– Jamenförihelvete stick och brinn själv va, mumlar jag för mig själv och flyr ut i regnet efter en överdos av förrymda julskinkor och alkoholiserade, rödmulade, renar. Alltså inget ont om låtarna, dem som skrivit eller framfört dem, men det blir för mycket ibland.

Överväger rengöring av öronen med piprensare eller tryckluft, men inser att det säkert gör ont värre. Botemedlet heter Händel.

Händels Messias skrevs 1742 och har egentligen inget specifikt med julen att göra utan är väl snarare textmässigt en sammanfattning av Bibeln, men jag brukar inte lyssna så noga på texten. Det är musiken som far iväg med mig och rensar hjärnan.

Musiken är av det överdådiga och prilliga slaget, men prillig snarare åt det maniska hållet. Fullständigt barockt, skulle nog somliga säga och det är alldeles riktigt. Händel brukar beskrivas som en barocktonsättare.

Har du inte hört hela verket har du säkert hört det här avsnittet…

Här kommer mer…

Det är faktiskt just den inspelningen jag har, fast på CD. Den förtjänar hög volym på en riktig stereo… Missa för allt i världen inte sopranen Kiri Te Kanawa vid 10 min ungefär. Hon sjunger så man nästan tror på änglar på riktigt.

Den mest unika av svenska seder

Kommentering avstängd

Press Enter News Agency har i upprepade artiklar försökt analysera ”det svenska” och jag kan förstås inte undanhålla den trogne läsaren detta citat:

Ta den mest unika av svenska seder, Luciafirandet. Ett sicilianskt helgon kommer i mörka vinternatten i sällskap med Staffan stalledräng (ett helgon som blev martyr i Jerusalem). De bjuder på lussebullar bakade med saffran från Iran, och pepparkakor kryddade med ingefära från Afrika och kryddnejlikor från Moluckerna.

Citatet kommer från Maja Hagerman och en debattartikel I DN med rubriken Kulturskymningens parti. Hela artikeln är läsvärd och finns här. Man kan väl tillägga att vi vill ha kaffe eller glögg till lussebullarna och pepparkakorna och inget av dem växer på svenska åkrar.

Kanske hittar vi kärnan i svenskheten i orden lagom, smörgåsbord och ombudsman. Ord som saknar motsvarighet i andra språk och där åtminstone de två senare förekommer som låneord på andra språk. Jag tror ”gyttja” också är ett ord vi lånar ut, men det glömmer vi. Repetera lagom, smörgåsbord och ombudsman; lagom, smörgåsbord, ombudsman. Jag lägger ut texten runt dessa ord i den tredje artikeln nedan

PENA passar på att återknyta till några tidigare artiklar i ämnet:

  1. Vad är nu egentligen ”typiskt svenskt”?
  2. Heja Sverige!
  3. ”Typiskt svenskt” igen
  4. Att bevara den svenska kulturen…
  5. LITE främlingsfientlighet är kanske ändå inte fel?

Äldre inlägg

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.