Fartfyllt vårtecken i Haga Park

Det blåste så man knappt kunde gå ur bilen och efter en stund började regnet vräka ner så att jag tvingades springa tillbaka för att inte blöta ner kameran, men det verkade inte hindra de hundratals vind- och kitesurfare som samlats i Haga Park

Det gick onekligen undan i den hårda blåsten, men vinden var nog inte helt lätt att hantera, så många av surfarna fick sig ett dopp i det kalla vattnet. Själv flydde jag snabbt tillbaka in i bilen, men hann få några bilder först.

Jorden är nog inte platt ändå

Igår försökte jag hävda att jorden är platt. I dag gjorde jag en observation som jag får det väldigt besvärligt att förklara om jag ska framhärda i den uppfattningen.

Jag var nämligen ute och skådade fågel på en plats med bra utsikt över Kalmarsund. Jag ska inte räkna upp alla fåglar jag såg utan i stället berätta att jag såg ett stort fartyg långt bort. Ska jag vara riktigt nogräknad såg jag bara skorstenarna på fartyget. Själva skrovet försvann under horisonten.

En plats med bra utsikt över Kalmarsund

Accepterar jag att jorden är rund blir det här lätt att förklara; vattenytan är helt enkelt välvd och skymmer sikten till de nedre delarna av fartyget. Det finns till och med en formel för det här som man får lära sig när man tar kustskepparintyget, eftersom det här kan vara nyttigt att ta hänsyn till när man letar efter fyrljus. Du ser till exempel inte den höga och starka fyren vid Ölands Södra Udde från Kalmar även om det på den platta kartan ser ut att vara fri sikt, åtminstone från stadens södra delar.

Fortsätter jag framhärda att jorden är platt kanske jag kan konstruera någon komplicerad hittepåteori med tomtar, troll sjöodjur och konspirationer som förklarar varför fyrar och fartygsskrov försvinner på detta mystiska sätt. Men då får vi ta till gamle Ockham och hans rakkniv, som vardagligt uttryckt säger att man inte ska krångla till saker i onödan. Med Ockhams hjälp kan vi kasta idén om den platta jorden i papperskorgen.

Självklart får jag hävda att jorden är platt i alla fall. Vi lever i en demokrati och man får tycka och tro vad man vill. Men vill jag bli respekterad och tagen på allvar är det en god idé att respektera fakta och etablerat vetande, i alla fall till dess jag har några klara och tydliga fakta som motsäger den gängse bilden.

På samma sätt får du hävda att utomjordingar sprayar giftiga kemikalier från flygplan, att människan inte kan påverka klimatet, att allt liv på jorden skapades på en vecka och att trådlösa nätverk gör oss alla hjärnskadade och cancersjuka. Men vänta dig inte i nästa ögonblick att folk ska anse att du är vid dina sinnens fulla bruk.

 

 

---

PS Vill du upprepa min observation bör du ha en hygglig kikare och titta på ett fartyg som befinner sig rejält långt borta. Jag skulle uppskatta att fartyget jag såg var ett par landmil iväg från platsen där jag befann mig, alltså i runda slängar tio sjömil.

Landmärket

Ända från Kalmar ser man Lantmännens gamla anläggning i Mörbylånga hamn. Väl i hamn förflyttas man till en lätt exotisk värld. När vi fortfarande bodde i Kalmar tillbringade vi många nätter i Mörbylånga hamn. Det var ett naturligt avstamp för andra äventyr och ett äventyr i sig. Ibland sökte vi lä där undan väntade oväder. Någon gång blev det bara en kort paus för en pizza hos Linda. 

Numera är Mörbylånga hamn hemmahamn för Anna-Vera. Valet var enkelt. En riktig hamn utan lyxbyggen och trams, men med det som fritidsbåtägare, fiskare och en och annan skuta behöver — nåväl, en mastkran saknas faktiskt.

[Klicka på en bild och använd sedan piltangenterna <-- och -->]

Jag tror Mörbylånga bör vara rädd om sitt landmärke, vårda sin historia och bevara hamnens karaktär av — just det, hamn. För en fotograf är i alla fall de här anläggningarna en guldgruva att återkomma till.

Se även Om skönhet och fulhet

Beijershamn

Det här började med en entreprenör som skulle försöka konkurrera ut Kalmar som hamnstad och som nedanför Vickleby anlade en enorm stenpir. Vad han inte räknade med var att sundets strömmar för med sig en massa slam och efter bara något år hade den nyanlagda hamnen geggat igen duktigt. Den duger inte ens till småbåtshamn.

Däremot blev det hela ett ypperligt ställe för fåglar och fågelskådare. I morse var det fortfarade rätt mycket is vilket gladde mig som fotograf, men kanske inte lika mycket gladde fågelskådaren i mig. Knipor, knölsvanar, gravänder och tofsvipor hörde till det jag såg. En snösparv lyckades jag fånga hyggligt med telet.

Ett tips när man ska ta naturbilder är att pallra sig upp innan soluppgången. Man kan alltid sova middag när man kommit hem, för mitt på dan blir det inga bra bilder i alla fall.

 

Idiotrörelsen i Sverige

En vän länkade till en sida som syftade till att skapa en mansrörelse i Sverige. Mansrörelsen skulle vara någon form av politiskt svar på kvinnorörelsen och rörelsen skulle stå för en särskilt ”manlig” politik. Nu handlar bara sidan om organisatoriska detaljer, så man får gissa sig till hurdan politik rörelsen ämnar föra.

Jag tar logotypen som utgångspunkt. Där ser vi en ensam man utan flytväst som står upp i en båt, som förefaller vara rätt rank. Alla vet att kloka män och kvinnor har flytväst på sig ombord och att man bör sitta i båten, eller i alla fall hålla i sig i något. Men den här gubben bara står där, utan anledning. Där finns inga nät som ska vittjas, inga segel som ska hissas.  Han verkar stå där utan flytväst bara för blotta nöjet att bära sig åt som en idiot.

Det är något konstigt med båten också. Den har inga segel, inga åror och vad man kan se ingen motor. Är den till för att bara ligga där och guppa och utsätta mannen för livsfara? Jag förstår inte symboliken, om det nu finns någon sådan. Måhända var det bara så att den som gjorde bilden fattar noll om båtar.

Mannen avtecknar sig bara som en svart kontur. Möjligen är han ne^H^H mörkhyad, mer troligt är att han står där i en mörk kostym. Har han klätt upp sig till sin egen begravning? Det finns i alla fall inget i bilden som antyder minsta sjömanskap.

Vad är det för manligt med att bära sig åt som en idiot? Vari ligger det manliga att ge sig ut i en farkost som uppenbart inte fungerar? Riktiga män klär sig för det de ska uträtta, kostym kan funka på kommandobryggan på en finlandsfärja, men inte i en småbåt. Riktiga män tänker igenom situationen och tar rimlig hänsyn till sin egen och andras säkerhet.

Nåväl, inlägget är postat 3/8 2010 och sen har inget mer hänt, så man får väl anta att den självpåtagna ledaren för mansrörelsen har trillat överbord.

http://mellanskiktet.wordpress.com/

Religiös himmel och jordisk jävulskhet

Foto från gamla lotsutkiken i Kalmar med Öland i bakgrunden

Ibland är det något magiskt över ljuset. I alla fall är jag barnsligt förtjust i såna här himlar. Jag kan inte heller låta bli att tänka på en religiös bild som min gamla mormor Bertha hade sittande på väggen därhemma. Jag kommer inte ihåg motivet i övrigt. Antagligen föreställde bilden Jesus, men inte ens detta är jag helt säker på. Men ljuset kommer jag ihåg. Förmodligen skulle det symbolisera Guds godhet som strålade ner över människorna.

Annars finns det inte bara godhet i den här bilden. Den befästa ön på bilden heter Grimskär och den har i århundraden varit avgörande för försvaret av Kalmar och Kalmarsund, ja kanske renta av hela landet. Ända fram till kalla krigets slut fanns en minstation nersprängd i berget under ön och minor låg i sundet klara att spränga fientliga fartyg.

Snedseglare på grund

Det gibraltarregistrerade lastfartyget Anke Angela står på grund i Kalmarsund, norr om Ölandsbron. Så här rapporterar sjöräddningssällskapet om nattens händelser:

Bemannar Rescue Swedbank och Rescuerunner Nils-Oskar och avgår mot platsen klockan 02:17. Strax före vår ankomst till positionen har lotsbåt 790 ankommit och satt över en lots i haveristen.

Efter en stund kommer besked att fartyget inte tar in vatten eller läcker någon olja. Fartyget ligger med en slagsida åt styrbord på ca 7 grader. Ombedes av JRCC att kvarstanna på positionen ifall en eventuell evakuering är nödvändig. Vi gör en kontroll kring fartyget för att bekräfta att ingen olja läcker ut. KBV anländer sedan och vi assisterar dem med att loda djupet kring fartyget.

När vi varit standby på positionen i cirka 1,5 timme gör lotsen bedömningen att fartyget är säkert och vi kan återgå till stationen i Kalmar där vi är väl förtöjda klockan 04.20.

Haveristen ligger vid krysset.

Övriga fartyg på bilden är Sjöräddningssällskapets Rescue Swedbank och Kustbevakningens KBV003. SMHI varnar för kulingvindar och högt vattenstånd.

Haveristen på KBVs flygfoto

Rescue Swedbank under övning vid annat tillfälle

Rescuerunner under uppvisning

Om jag tolkar KBVs positionsuppgifter rätt ligger haveristen någonstans i det inringade området, alltså i det grunda ”blåvattnet”, rätt långt från den utprickade och fyrbelysta farleden, som syns som en streckad linje i figurens övre vänstra hörn. De här grunda områdena är sådana ställen där man även som fritidsskeppare bör färdas med största försiktighet och där man måste ta sjökorten med en nypa salt. Det är definitivt inte rätt ställe för lastfartyg. Kaptenen och styrman misstänks, enligt Barometern, för sjöfylleri.

Uppdaterat

ons 11 jan 2012 20.17.53 CET

En lotsbåt och bogserbåten Pampus finns nu, enligt AIS-karta hos haveristen. Man skulle kunna gissa att de tänker försöka sig på att dra loss fartyget innan det blåser upp?

ons 11 jan 2012 20.29.01 CET
Noterar också att KBV har en mindre enhet på plats: KBV496. KBV003 håller sig däremot på behörigt avstånd ett par sjömil från platsen.

ons 11 jan 2012 21.31.54 CET
Pampus kvar hos haveristen, som inte rört sig ur fläcken.

ons 11 jan 2012 21.49.36 CET
Lotsbåten, Pilot 790, tillbaka hos Anke Angela

ons 11 jan 2012 21.52.23 CET
Anke verkar vara loss, 3,2 knop

Torsdag kväll:

Noterade redan i morse att Anke Angela ligger vid kaj i Kalmar och hon ligger nu på torsdagkvällen fortfarande kvar där.

 

Är det någon som har korrigeringar eller kompletteringar?

Repris: Fy fan vad kallt

Kan inte låta bli en liten repris, på tal om räddningshelikoptrar. Detta från min tid i Sjöräddningssällkapet. Var tvungen att lägga av där efter flytten för det är inte en chans att vara på plats och omklädd på en kvart nu.

Skrivet av urban_anjar – mån, 2008-10-20 17:37

Ligger ute på det mörka Kalmarsund med stjärnorna och månen som enda sällskap. Har drivit iväg från polarna och båten. Vågorna går ganska höga. Känns väldigt höga när man ser dem så där ur grodperspektiv, men få av dem bryter, så de är antagligen bara sisådär meterhöga. Nåväl. räddningen är nära. En helikopter syns vara på väg och jag ser sökarlyktorna. De måste ha sett mig, men fortsätter åt borgholmshållet.

Jag har torrdräkt på mig så det hela borde vara rätt angenämt, men fanstyget läcker. Kan inte avgöra om jag gjorde något fel när jag tog den på mig eller om den är trasig på något vis, men kallt havsvatten strömmar in vid magen ungefär och tränger ner mot stövlarna.

Det är en övning förstås. Vi fikade alldeles nyss med helikopterkillarna på räddningsstationen. Jag hoppade alldeles nyss i frivilligt från Rescue Swedbank, som ligger någonstans i närheten och lurar.   Med avslagna lanternor för att  Norrlandsflygs Sikorsky S-76C+, Lifeguard 904, ska ha lite ”sport” att leta upp oss. Övning, javisst, men kallvattnet som fyller min dräkt är på riktigt. Rent förbannat kallt.

Helikoptern har varit försvunnen en stund – inte läge att kolla på  klockan, men där i ensamheten känns det som en evighet. Så kommer den tillbaka och sveper med sina sökljus, men tyvärr åt fel håll. Den försvinner ner mot Ölandsbron vars ljus syns i söder, men där ligger ju inte vi. Funderar på att simma någonstans, men alla tänkbara mål ligger antingen för långt bort eller har okänd position.

Så försvinner den upp mot skäggenäshållet. Först när Rescue Swedbank tänder strålkastare och lanternor börjar helikoptern söka av det rätta området. De plockar upp två kompisar, sedan kommer ytbärgaren åt mitt håll. Fäster en slinga runt bröstet, tightar till och off we go. Är nog lite för mosig i skallen för att helt uppskatta lyftet, men attan vad efterlängtade de här grabbarna är. Jag väger nog 120 kg eller nå’t åt det hållet med allt vatten som samlats i dräkten.  Man känner sig som en månfarare i den även utan vattenfyllning. Ytbärgaren verkar ha lite problem att baxa in mig i helikoptern och mina ben vill inte riktigt hjälpa till.

Så var det en kille till att ta ombord och sedan till landningsplatsen, en för ögonblicket ledig upplagsplats i hamnen. Mina kompisar hjälper mig tömma ur många liter vatten ur dräkten men ändå går jag på fumliga ben och stickiga fötter.

Skönt att komma in. På med lite varma och hjälpligt torra kläder. Skjuts hem, en cognac, raggsockar, långkallingar och fliströja. I säng och på med dubbla täcken. I dag är jag varm igen, men lite trött. Men nog borde de väl ha prylar för nattseende på helikoptrarna?

Läs även andra bloggares åsikter om Sjöräddning, helikoptrar, nattseende

Förvirrat agerande runt räddningshelikoptrarna

Jag läser i SvD att regeringen planerar att förstatliga räddningshelikoptrarna som idag körs av Norrlandsflyg. Nu ska Sjöfartsverket ta över. Det var inte så länge sedan helikopterräddningen sköttes av staten genom försvarsmakten. Men regeringen verkar inte helt säker på om man vill behålla helikoptrarna eller lägga ut dem igen…

Helikoptrarna är en liten men viktig del i den totala sjöräddningen. Det mesta av jobbet sköts helt ideelt av Sjöräddningssällskapet, men många andra aktörer finns. Jag tror inte kvaliten i arbetet gynnas av att piloter och ytbärgare inte har en stabil och trygg arbetsgivare med sikte på långsiktigt ansvar för verksamhetens utveckling. Inte heller gynnas samverkan med andra parter av förvirring kring vem man ska samverka med.

Tar staten över, och det är nog i och för sig naturligt, bör man ha långsiktiga ambitioner med verksamheten. Det handlar om att rädda människoliv ofta under svåra förhållanden inte om att göra ”klipp”.

Affären kommer att behandlas i riksdagen innan den godkänns, där bör kravet på långsiktiga ambitioner ställas.

• http://www.svd.se/nyheter/inrikes/staten-overtar-sjo-och-flygraddning_6410248.svd
• http://www.dn.se/nyheter/sverige/staten-overtar-sjo–och-flygraddning

–
Läs även andra bloggares åsikter om Catharina Elmsäter-Svärd, Norrlandsflyg, regeringen, sjöräddning, riksdagen, helikoptrar, räddningshelikoptrar

Att kunna sova gott och se sig själv i spegeln

I nära fem timmar satt Heinz Bredow på sin kapsejsade båt i södra Kalmarsund sedan kölen lossnat. Flera båtar passerade förbi men ingen gjorde någon ansats till att hjälpa till. Ingen lyfte ens luren för att ringa 112.

Till sjöss är det ett lagkrav att hjälpa nödställda om det inte innebär allvarlig fara för båten eller dess besättning.

Anträffar befälhavaren någon i sjönöd är han skyldig att lämna all hjälp som är möjlig och behövlig för att rädda den nödställde, om det kan ske utan allvarlig fara för det egna fartyget eller de ombordvarande. Om befälhavaren i annat fall får kännedom om att någon är i sjönöd eller om han får kännedom om någon fara som hotar sjötrafiken, är han under de förutsättningar som nyss angetts skyldig att vidta åtgärder för att rädda den nödställde eller avvärja faran i enlighet med de föreskrifter som regeringen meddelat för sådana fall.

Vi talar om allvarlig fara, det handlar inte om risken att skita ner sina fina seglarkläder eller att riskera att komma i hamn sedan sjökrogen har stängt. Inte ens risken för en repa i gelcoaten bör räknas som allvarlig fara.

Nu vet jag att fritidsbåtar ofta är underbemannade. Kanske är det bara en ombord som kan manövrera båten, då är det kanske inte så lätt att borda eller skicka över en jolle, men att ringa 112 och hålla sig nära haveristen tills hjälp anländer kan inte vara så förbaskat svårt.

Ändå är det kanske inte lagens krav som väger tyngst. Jag skulle inte sova gott om natten och inte kunna se mig själv i spegeln om jag bara hade kört förbi utan att bistå efter förmåga. Skämmes tamefan!

• Barometern
• Sjölagen