Mina bilder blir inte skarpa

– Mina bilder blir inte skarpa, säger en av mina läsare. Då vill man förstås hjälpa till, men det finns olika sorters oskärpa och vet man inte sjukdomen är det inte idé att ordinera nån medicin.

Skakningsoskärpa beror på att du inte lyckats hålla kameran stilla medan slutaren varit öppen. Oskärpan blir ofta lite randig och drabbar hela bilden. Kortare slutartider eller ett stativ heter lösningen. Du kan också hitta saker du kan stödja kameran mot.  Träna på att att stå bredbent, hålla kameran tryckt mot din skalle (om du har en sån sökare) och kraaama av avtryckaren lugnt och stilla. Jag är inte så mycket för att göra reklam och locka mina läsare att köpa en massa prylar, men ett tungt och stadigt stativ bör du köpa om du tar plåtandet på allvar.

Fel fokus ger skärpa i någon del av bilden men inte i själva motivet. Ofta mäter kameran avståndet mitt i bilden. Då är knepet på de flesta kameror att sikta på modellens öga, trycka ner avtryckaren till hälften, sen komponera bilden och trycka ner helt.

Oskarp för- och bakgrund. Det här är egentligen inte något fel. Tvärt om något många fotografer är beredda på att lägga ut åtskilliga tusenlappar för att åstadkomma, men det passar inte i alla bilder. Zooma ut (mer vidvinkel) och blända ner så kan du få skärpa i hela bilden. Max vidvinkel, bländare 22 och manuell avståndsinställning på två meter kan vara en tumregel (vad som är optimalt för din kamera och ditt objektiv kräver beräkningar). Observera att det kan se lite oskarpt ut i sökaren. Bry dig inte utan kolla på den färdiga bilden! http://svar42.wordpress.com/2012/02/25/hyperfokalt-bildtema/

Oskärpa i sökaren brukar folk klaga på när de lånar min kamera. Sökaren har en dioptriinställning och eftersom jag använder glasögon annars har jag ställt in sökaren för mina ögon. Det här påverkar förstås inte bildresultatet, men är irriterande ändå.

Rörelseoskärpa uppstår när motivet rör sig, exempelvis en bil som kör förbi eller vågor som slår på stranden. Det här behöver man inte se som något fel. Tvärt om kan det göra bilden intressantare. Men vill du undvika kan du försöka frysa rörelsen med en riktigt kort slutartid eller genom att använda blixt.

Brus är små olikfärgade fläckar som du ser i bilden. Mest brukar det synas i bildens mörkare partier. Det har inte riktigt med oskärpa att göra men dyker upp som ett brev på posten när du vridit upp ISO-talet.

Dimmiga och kontrastlösa bilder blir det lätt om du plåtar i motljus. Det har egentligen heller inte med oskärpa att göra men kan upplevas så. Skaffa ett motljusskydd, alltså en sån där tratt som sitter på objektivets framsida. Det beror på ljus som studsar runt fel väg genom objektivet. Se också till att blåsa bort damm och putsa bort fingeravtryck och regndroppar från frontlinsen.

Brytningsfel — alla objektivkonstruktioner är kompromisser och inte ens skitdyra objektiv från kända tillverkare av proffsutrustning är felfria. Det är också en väldig massa linser i ett objektiv och de ska sitta på exakt rätt plats för att objektivet ska fungera. Kanske har ditt objektiv fått sig en smäll? Sätt kameran på stativ, plåta en tegelvägg och se hur bra skärpan blir, men varning utfärdas för:

Perfektionismoskärpa är ett syndrom som mest drabbar amatörfotografer, som redan har utrustning för tiotusentals kronor men vill hitta argument för mer och dyrare. Det yttrar sig som att bilden ser aningen oskarp ut om man förstorar upp den jääättemycket på skärmen. Frågar du en kompis eller flickvän är dina bilder kanonskarpa. Förmodligen skulle du må väl av att koncentrera dig på ljus och komposition i stället, eller kanske satsa på en annan hobby.

Dags för förlossning?

Nu har min ”bebis” PENA, Press Enter News Agency. vuxit oavbrutet nio månader å rad.  Det är förstås kul och inspirerande att se. Jag noterar att det verkar att finnas rätt många trogna läsare som återkommer dagligen, men också många som hittar hit mer tillfälligt efter att Google och andra sökmotorer tipsat.

Mest läser ni det senaste, men det finns ett antal gamla godingar som hela tiden verkar attrahera nya läsare — eller är det så att ni läser om och om igen?

De senaste månadernas fotosatsning verkar ha fallit ut väl, men den betyder förstås att annat fått stå tillbaka. Med en enmans fritidsredaktion hinner man långtifrån med att bevaka allt.

Ska man vara lite realistisk är det inte säkert att ökningen kan fortsätta så länge till. Vår och sommar brukar dra ner aktiviteten på nätet, både min och läsarnas. Samtidigt vet jag att foto för många är ett årstidsbundet intresse. Kameran kommer fram när dagarna blir ljusare och kvällarna längre. Kommer vi sen till semester och resor är plåtandet en självklarhet och då finns PENA vid din sida.

I kväll ska jag rensa minneskort och damma av kameran inför morgondagens övningar, men en liten text till hoppas jag hinna med.

Skruvat och muttrat

Det blev en sväng ut till IKEA, Bauhaus och MediaMarkt efter jobbet och när man sen kommer hem är det dags att skruva och muttra.

Så har vi äntligen fått ledljus, alltså LED-ljus i sovrumstaket. Nån gång får vi ta dit en elektriker, men till dess får det duga med lösa förbindelser. Till elnätet alltså, missförstå nu inte.

La mig också till med tre små trewatts LED-spottar på svanhals under namnet JANSJÖ. De såldes ut för 39:- i vissa färger och det uppfattar jag som ett kap. De har kostat 99:- och gör det fortfarande i svart och redan det kändes billigt. JANSJÖ ger svalt och koncentrerat ljus perfekt när man ska pilla med pyttiga saker, som att försöka trä en tråd på en nål. Lamporna blir också bra kompisar till stereoluppen. Om de sen duger till makrofotografering återstår att testa. Men jag har en baktanke om att det nog också bör funka. Jag återkommer i det ärendet när jag hunnit testa.

I morgon smygstartar mitt porträttprojekt. Kollegerna på IT ska förevigas till den webbaserade personalkatalogen. De flesta av oss  avbildas där som någon sorts avatar och  av resten är det många av som har foton som antyder att vi sitter där på vatten och bröd. Förhoppningsvis ska det bli ändring på det.

Ett nytt minneskort till kameran blev det i alla fall i dag och jag spanade lite på reflexskärmar och fick tillfälle att klämma lite på Fujifilm  X10.

Random pics

Klicka på en bild!

Vårblommorna kräver ödmjukhet

Det börjar blomma vid husknutar och i söderlägen och visst lockar vårblommorna till ett och annat fotografi. Oftast blir bilderna ungefär så här:

Vill man ta bättre bilder än så måste man närma sig blommornas nivå. Det betyder att man får slänga sin vuxna värdighet över bord och lägga sig på mage eller i alla fall gå ner på knä. Det är klart man kan bli blöt och skitig, men gör det nåt?

Kanske går det att komma ännu längre ner och ännu närmare?

Det kan tänkas att du behöver skaffa någon extrautrustning för att kunna plåta vårblommorna riktigt bra, men jag har faktiskt lyckats ta riktigt hyggliga blombilder med min iPhone 3GS, som annars lämnar rätt mycket övrigt att önska som kamera. En del kameror och objektiv har särskilda makrolägen, ofta markerade med en blomma. Undersök hur nära du kan komma med dina grejor.

Själv använder jag ett närbildsobjektiv, så kallat makroobjektiv, från sjuttitalet någon gång. Objektivet saknar autofokus, men det är inget som jag har upplevt som problemetiskt. Jag gillar också att höljena på de gamla gluggarna gjordes i rejäl metall. I dag är det lite för mycket plast och det känns leksak lång väg.

Andra tillbehör för att komma nära är en försättslinser, bälg och mellanringar. Mellanringar använde jag flitigt tidigt sjuttiotal och det funkade rätt okej vad jag kan minnas. Lite pyssligare var det kanske att prova sig fram till hur många ringar man behöver. Linser och bälg har jag ingen erfarenhet av.

Ut och kryp bland blommor och blader du också

Utlovad supervidvinkelbild

Jag lovade visa ett bättre exempel på hur man kan pussla ihop supervidvinkelbilder i Hugin. Här är i alla fall ett betydligt bättre exempel än det jag kunde visa förra helgen. En av delbilderna har jag redan visat.

Den bilden är tagen med ett tjugoåttamillimetersobjektiv. Motivet är Vickleby Kyrka, på Öland.

Hyperfokalt bildtema

Jaha, då ska vi se vad hyperfokal fokusering kan ge för resultat i praktiken. Gemensamt för bilderna är att de är tagna med en manuell 28-millimetersglugg från sjuttiotalet. Bländare 22 och avståndsringen tejpad på 2m

Samtliga bilder, från Vickleby, Öland.

Delbild av ovanstående i skala 1:1. Vi kan nog konstatera att det knappast kan bli skarpare än så, för här är vi nere på pixlarnas storlek.

Det vi vinner med den här tekniken är alltså maximalt skärpedjup. Vi får inte heller någon fördröjning för fokuseringen utan kan exponera bilden omedelbart. Intressantast är kanske den här tekniken när man ”skjuter från höften” trots allt.

Bakgrunden hittar du i dagens tidigare avsnitt

• Trixa med skärpedjupet…
• Trixa med skärpedjupet 2
• Trixa med skärpedjupet 3 (Det är inget bortom bergen)
• Trixa med skärpedjupet 4

Trixa med skärpedjupet 4

Nu börjar vi närma oss examen i dagens skärpedjupsskola. Nu kommer knepet som gör att du kan få skärpa i nästan hela bilden, i alla fall om du bländar ner duktigt och har ett vidvinkelobjektiv på kameran. Knepet som du har stor nytta av för att ta imponerande landskapsbilder men som är nästan ännu bättre att ta till vid gatufoto, då du kanske vill kunna plåta lite diskret utan att föra kameran till ögat eller när det är snabba ryck och kamerans autofokus känns hämmande långsam.

Du ställer in kameran på manuell fokus. Bländar ner till f/22. Vrider in fokus på hyperfokalavståndet. Sen är det bara att plåta på.

- Ja, det var förstås nån hake, det verkade ju rätt enkelt, men nu kommer det där hypervadvadetdusa. Låter som en diagnos.

Med min tjugoåttamillimetersglugg beräknar jag hyperfokalavståndet till ungefär 2m vid f/22. Då får jag godtagbar skärpa från 0,9m till oändligheten.

Med samma glugg och f/11 får jag lägga fokuspunkten på 4m  och får en närgräns på knappt två meter.

Jag gör beräkningarna med iPhoneappen iDof calculator (gratis) där får man en massa decimaler på siffrorna, men det kan jag tycka är värdelöst vetande. Jag har inte måttband med mig när jag är ute och plåtar. I stället försöker jag hitta några ungefärliga riktvärden som jag kan komma ihåg.

Så långt teorin. Nu får jag gå ut och se vad verkligheten säger.

Trixa med skärpedjupet 3 (Det är inget bortom bergen)

(…)

”Det är något bortom bergen, bortom blommorna och sången,
det är något bakom stjärnor, bakom heta hjärtat mitt.
Hören — något går och viskar, går och lockar mig och beder:
Kom till oss, ty denna jorden den är icke riket ditt!

(…)

Det är något bortom bergen.. sjunger tiggarn från Luossa i Dan Anderssons dikt och riktigt riktigt bra bilder förmedlar någonting mer än bara den fyskiska verklighet de illustrerar.

Men att lägga skärpedjupet bortom bergen, bortom objektivets oändlighetsmärke är lite av slöseri. Bortom oändligheten finns inget objektivet kan göra någonting med.

I alla fall är det slöseri om man är ute efter största möjliga skärpedjup. Då vill du lägga den bortre gränsen för skärpedjupet precis vid oändligheten…

Fortsättning följer…

Trixa med skärpedjupet 2

Du kommer ihåg den här bilden…

Om du med samma hypotetiska objektiv och samma hypotetiska bländare vill ha skärpa på både blomman och modellen. Går det?

Jodå, det går att ordna, men då måste du sätta fokus någonstans mellan de två. Du fokuserar på en tredjedel av avståndet mellan dem. Vilket just i det här fallet blir knappt sju decimeter. Äldre gluggar, som du förmodligen kan komma över billigt på Blocket hade ofta en skärpedjupsskala som hjälpte till att räkna ut det här. Den dåliga nyheten är att den här skalan funkade bättre när man plåtade analogt, den är lite överoptimistisk när det gäller skärpedjupet på digitalkameror.

Det finns förstås formler, tabeller och till och med en iPhone-app för sånt här, men jag tror de flesta inte riktigt orkar. Däremot brukar systemkameror ha en knapp för att kolla skärpedjupet. När du trycker in knappen mörknar sökarbilden eftersom bländaren minskas till det värde du valt. När du väl vant ögat vid mörkret kan du se om bilden blir skarp nog. Du kan förstås också ta en provbild och förstora upp den ordentligt på displayen.

Fortsättning följer…