– Nej, inte brännvin, idoit! Jag skrev brännvidd, alltså om det är vidvinkel, teleobjektiv eller någonting däremellan.

Nuförtiden kör folk mest med zoomobjektiv, det är ”glasbitar” vars brännvidd du kan ändra genom att vrida på en ring, eller i undantagsfall genom att ”pumpa” framåt eller bakåt. Själva fysiken bakom begreppet ”brännvidd” kan vi nog strunta i, men vi kan notera att en kort bränvidd, till exempel 18mm kallar vi vidvinkel. Långa bränvidder, från sisådär 50 mm och uppåt talar vi om teleobjektiv, detta gäller på digitala systemkameror i normala prisklasser. Ofta följer det med en zoom på ungefär 18 till 55 mm när du köper ett kamerahus. Ibland kallas det medföljande objektivet lite föraktfullt för ett ”kitobjektiv”, men det kan nog inte förnekas att man ofta får en riktigt hygglig ”glasbit” för en relativt billig peng. Objektiv kan nämligen vara ruggigt dyra. Samtidigt är ju en del av vitsen med en systemkamera att man ska kunna byta objektiv eller kanske välja ett enda som passar just ens egna individuella behov.

Nå, vi får nog anledning att återkomma till olika brännvidder och objektiv längre fram, men just nu tänkte jag närmast att vi skulle koncentrera oss på brännviddens betydelse för skärpedjupet. Vi kommer ju ihåg att bländaren hade betydelse här. En liten bländaröppning — ex bländare 22 gav ett stort skärpedjup och en stor öppning, ex 2,8 gav ett kortare skärpedjup.

Bränvidd 24 mm är valt. Siffran 24 står mitt för det vita strecket. Vi ser också att på det här objektivet kan man ställa in bränvidder mellan 18mm och 55 mm det vill säga från en ganska hygglig vidvinkel till aningen tele.

Personligen är jag rätt förtjust i att använda teleobjektiv och en zoom på 70-300mm sitter ofta på kameran. Därmed inte sagt att det också finns goda tillfällen att använda ett vidvinkelobjektiv.

Ungefär som förra gången tog jag ut kameran, satte den på stativ och försökte ta två bilder där jag bara ändrade bränvidden. Det gick sådär. Kor tar nämligen inte regi och är inte alltid så kolugna som deras rykte säger, men det blev två bilder under nästan samma förhållanden och ungefär bländare 8, vilket är sådär mittimellan.

Bränvidd 18 mm. Skärpa i nästan hela bilden. Bara en aning oskärpa på de närmaste grässtråna.

Bränvidd 300 mm. Här ligger skärpan på kons huvud. Jag siktade på det det närmaste ögat — bra tips när man plåtar människor också. Redan kons bakdel börjar bli aningen suddig.

Naturligtvis berättar de här bilderna lite olika historier på olika sätt. Telebilden är helt koncentrerad på Mamma Mu och inget mera. Vidvinkelbilden blir betydligt mer ”pratig”. Vi ser Kalmarsund, Ölandsbron och delar av Kalmar i bakgrunden. Närmare kon ser vi en dal med bördiga åkrar och betesmarkerna på landborgskanten. Elstängsen och en mobilmast syns också. Kossorna blir mer en bisats.

Men vad som är rätt och fel beror ju på vad du vill berätta med bilden.

Vi får nog anledning att återkomma till det här ämnet men nästa lektion ska vi försöka diskutera slutartiden.

–

Tycker du om den här fotoskolan? Hjälp mig i så fall att sprida den. Länka och gilla på Facebook, Twittra om den. Länka från din blogg! Det blir roligare att skriva om många läser!

—

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,