Många kameror har en ratt där man kan välja mellan P, A, S och M och ett antal figurer som visar ”berg”, ”flicka”, ”sportfåne” och några liknande symboler. Där väljer man kamerans exponeringsläge. Det här kan skilja sig rätt mycket mellan märken och modeller, men principerna är desamma på de flesta kameror.
Finns det ingen sådan ratt ska du antagligen trycka in en knapp där det står MODE och vrida på tumhjulet samtidigt som du kollar efter bokstäverna på displayen.
P
P står för programautomatik. Kameran väljer tid och bländare åt dig. En del kallar det här ”dumläge”, men jag tycker det är ganska smart att ha kameran i det läget i fotoväskan. Då är det bara att slita fram kameran och plåta ifall det dyker upp något spännande. Oftast gör kamerans automatik ett gott jobb och resultatet blir hyggligt.
Men vänta dig inga underverk. Kameran kan inte veta att bakgrunden är rörig och att du skulle ha velat ha ett kort skärpedjup. Den kan inte heller gissa att du skulle ha velat ha en lite längre slutartid för att inte frysa vattenfallet till is.
En del kameror skiljer mellan P och AUTO och ärligt talat begriper jag inte helt skillanden. Kanhända slänger den upp den där värdelösa inbyggda blixten i det ena läget ifall ljuset är svagt.
A
A kommer av ”aperture” som är engelska för bländare. Det här läget, liksom nästa är ”halvautomatiskt”. Du ställer själv in bländare, antingen på objektivet eller på en ratt på kameran och kameran väljer sedan automatiskt en lämplig exponeringstid.
Det här läget passar bra när du vill ha järnkoll på skärpedjupet, när du vill ha fräcka oskärpecirklar kring ljuspunkter i bakgrunden eller när du vill krama maximal skärpa ur dina objektiv genom att blända ner några steg.
På vissa kameror heter det här läget Av (Aperture value)
S
S står för shutter, slutare. Här väljer du slutartiden själv och låter automatiken sköta resten åt dig. Det här läget är bra när du vill ha lite rörelseoskärpa i bilden eller tvärt om vill frysa rörliga motiv. Handhåller du ett teleobjektiv kan det här också vara ett bra läge eftersom du kan välja tider som du vet att du klarar att hålla kameran stilla vid.
På vissa kameror heter det här läget Tv (Time value)
M
M står för manuell. Här ställer du in både tid och bländare på egen hand. Det är inte så läskigt som det låter. Du har fortfarande kamerans exponeringsmätare till hjälp, så du ser om bilden kommer att bli rätt exponerad. Kanske funkar det här läget bäst när du kan jobba i lite lugn och ro. Med kameran på stativ och ett motiv som inte springer iväg hinner du i lugn och ro mäta ljus och välja tid och bländare.
I kamerans sökare ser du exponeringsmätaren. Här riskerar bilden att bli duktigt överexponerad (+) — kortare slutartid (större tal) eller mindre bländaröppning (större tal) är lämpligt.
Berg, flicka och sportfåne
De där symbolerna är så kallade motivprogram, som finns på många konsumentkameror. De är till för folk som inte har gått den här kursen. Du vet själv när du vill ha ett långt eller kort skärpedjup och hur du åstadkommer det. Du vet också när korta eller långa slutartider är eftersträvansvärt.
RTFM
Olika kameror har lite olika slags automatik och knapparna kan se olika ut på olika märken och modeller. Det är väl använd tid att läsa i bruksanvisningen samtidigt som man fingrar på kameran och tar lite provbilder. Fast jag får erkänna att jag inte hunnit läsa hela bruksanvisningen till min kamera. Den är på drygt fyrahundra sidor.
—
Fler artiklar om foto på Press Enter News Agency hittar du i Fotoskolan och i kategorin Foto
—
Läs även andra bloggares åsikter om Foto, teknik, fototeknik, kamerateknik, knappar, bländare, slutartid, ISO, nybörjare, enkelt, skola, kurs
Jag sitter och funderar över Kamerateknik för idoiter och hur vi går vidare. För en gångs skull sitter jag utan kameran och mitt bildarkiv, så den här gången blir det mest text. En del av det jag vi tagit upp hittills har jag skrivit efter dialog med er läsare. Inte bara dialog här i bloggen utan också på Facebook och i verkliga livet.
Senaste kommentarer